Avreglering och ansvarslöshet

”Avreglering har lett till ansvarlöshet,” skriver Helle Klein i ett tänkvärt ledarstick i Aftonbladet den 8 oktober.  Utgångspunkten för hennes kritik är tunnelbanekonflikten i Stockholm där Sekofackets klubbordförande Per Johansson fått sparken för att han påtalat uppenbara brister i tunnelbanans säkerhetssystem.

Connex heter det företag som efter upphandling av Stockholms Lokaltrafik fått ansvaret för transporterna på tunnelbanan.  Spåren förskräcker verkligen!    Spår och vagnar tillhandahålls av SL-Infrastruktur som i sin tur upphandlar underhåll och investeringar av underleverantörer.   Tågia AB ansvarar för vagnparken.  Tågia ägs av Connex, Bomardier och SL tillsammans.

”Hänger du med?  Järnvägsstyrelsen påtalar dilemmat med en ordning där det finns en trafikhuvudman som upphandlar trafiken utifrån ett ekonomiskt tänkande, en spårinnehavare som tillika agerar som vagnägare samt ett underhållsbolag som underhåller vagnarna på uppdrag av trafikentreprenören.  Ansvaret för säkerheten blir minst sagt oklar,” fortsätter Klein.

Ja, och röran är fullständig skulle man kunna tillägga.  Säkerhet och medinflytande får uppenbarligen stryka på foten, där marknadstänkandet får fritt spelutrymme och tränger ut samhällsansvaret.

Från detta exempel, eller snarare skräckexempel på avregleringens effekter är steget inte så långt till den pågående diskussionen om de s k tjänstedirektiven som nu pågår som hetast inom EU.

”Det var meningen att omröstningen om tjänstedirektivet skulle ha ägt rum i utskottet för den inre marknaden den gångna veckan.  Så blev inte fallet.  Oenigheten mellan de politiska partierna var alltför stor,” skriver EU-parlamentarikern Jan Andersson i sitt senaste nyhetsbrev (Nr. 17, oktober 2005).  Och han fortsätter:  ”Ordföranden Phillip Whitehead förklarade dock att den överenskommelse, som han gjort med mig rörande sysselsättningsutskottets kompetensområden arbetsmarknad och socialförsäkringsförmåner över nationsgränserna, ligger fast.  Det innebär att tjänstedirektivet inte ska ändra på medlemsländernas rätt till lagar, kollektivavtal och stridsåtgärder på arbetsmarknaden.”

Den som lever får se.  Under alla omständigheter är det välgörande att näringsminister Thomas Östros skrivit ett skarpt brev till EU:s kommissionär för den inre marknaden, Charlie McCreevy, i vilken han i klara verba avfärdar kommissionärens påstående att Sverige bryter mot regerlerna för arbetskraftens fria rörlighet mot bakgrund av Vaxholmskonflikten.  Thomas Östros går med rätta ett steg längre och förklarar att det inte blir något tjänstedirektiv om det inte finns skydd mot social dumping.

Mitt i all bedrövelsen kan vi ändå konstatera två saker: 

1. De marknadsliberala avregleringarna har gjort mer skada och nytta och bör på flera områden  omprövas.
2. Arbetarrörelsen har fått en verkligt samlande fråga – kampen för rätten till kollektivavtal och skydd mot social dumping – vilket kan bli en verklig spjutspets inför nästa års val.