I torsdags – 26 juli – var hustrun och jag inbjudna till en träff anordnad av Swedbanks lokalkontor i Höganäs. Plats: ”TV-kocken” Niklas Ekstedts sommarrestauarng i Viken.
Tema: ”Växtkraft – se till att dina pengar får chansen att växa till en förmögenhet.”

Tre föredrag begåvades publiken med och den andliga spisen berikades med en lekamlig sådan bestående av en utsökt hälleflundra med ett väl matchande och smakfyllt vitt vin. Det var för att citera en känd Karl Gerhard kuplett något som sammanfattningsvis kan beskrivas som en doft ifrån den fina världen…..

Även om spekulation och intresset att berika oss själva inte är vår bästa gren så beslutade vi oss för att hörsamma inbjudan och begav oss sommarrestaurangen belägen alldeles intill strandkanten i Viken.

Och visst kunde man inhämta en del guldkorn.
Programmet inleddes med att Swedbanks chefsekonom, Hugo Fromlet – professor i internationell ekonomi tog oss med på en rundvandring i världsekonomin – ”Sverige och Världsekonomin. Var finns de expansiva länderna?”
Av den i ämnet otvivelaktigt kunnige Fromlet fick vi bl a veta följande:
Hela den globala ekonomin går som tåget. Kina fortsätter att förbrylla med sin enorma tillväxt. Man kan numera röra sig ganska fritt i de större städerna där. 600 miljoner kineser tjänar mindre än 2 dollar om dagen. Landets sparande är stort. Kineserna sparar i genomsnitt 40% av inkomsten. Investeringskvoten är hela 40%, vilket uppgavs vara dubbelt så mycket som i de flesta andra länder. USA-ekonomin är inne i ett lugnare skede. 40% av alla dollar som köps för att finansiera USA:s stora betalningsbalansunderskott inhandlas av kineser.

Svepet över världsekonomin i övrigt var ganska brett. Försiktigheten i ordvalet stor även när Fromlet kom in på Sverige. Men ändå kunde man här få en skymt av ”den borgerliga bockfoten” och att det var den ”konventionella klokskapens” ekonom som talade. Med utbudsekonomernas okrönte kung Milton Friedman som utgångspunkt slog Fromlet fast att Sverige borde utbudsekonomiska strukturreformer, vilket också en socialdemokratisk regering – reformer som också en socialdemokratisk regering hade tvingats tillgripa.

Utbudsekonomernas standardrecept är i kort sammanfattning att skattesänkningar är allena saliggörande för att uppnå både kostnadssänkningar och produktionsökning. Bilden av denna lycksalighetens politik har visserligen efterhand nyanserats, men Fromlet kunde ändå inte låta bli att med utgångspunkt från en uppsats om Milton Friedman som dottern skrivit framhålla att skillnaden mellan Milton Friedman och hans ”motpol” den brittiske nationalekonomen John Maynard Keynes – vars slutsats var att bara en aktiv finanspolitik som stimulerade efterfrågan kunde häva massarbetslösheten – var att Friedman hävdade att staten skulle ingripa i ekonomin så lite som möjligt, medan Keynes ansåg att staten skulle ingripa så mycket som möjligt.

Det första är sant men det andra en överdrift. Keynes förordade ingalunda en massiv statlig intervention i politiken. Den statliga ingripanden han förespråkade var försiktiga och hans politik fick sitt mest kraftfulla genomslag i ett annat land än Englands. Nämligen här i Sverige där den s k Stockholmsskolan med Gunnar Myrdal och Erik Lindahl som ledande ekonomer förädlade Keynes teorier och där den 1932 tillträdande socialdemokratiska regeringen med dess legendariske finansminister Ernst Wigforss blev den som först praktiskt förverkligade ”Keynesianismen”.

Om detta kan man bl a läsa i den liberale amerikanske ekonomen John Kennet Galbraiths bok ”Mina ekonomiska historia” där bl a följande formuleringar torde vara av intresse, inte minst för den svenska publik som dagligen matas med den ”konventionella klokskapens” ekonomiska budskap.
Så här skriver Galbraith på sid. 116 och 117 i nämnda bok: ”På grund av deras insatser (Stockholmsskolans – min anm.) var depressionen över i Sverige i slutet av decenniet. Från Keynes kom teorin; från svenskarna fick man den ytterst handfasta – och demokratiska praktiken. Hade det funnit någon rättvisa här i världen skulle man inte tala om den keynesianska revolutionen utan om den svenska,”

Ord och inga visor! På tal om Galbraith så erinrar jag mig ett mediainslag i samband med
att den amerikanske ambassadören Heath kallades hem av president Nixon efter Olof Palmes skarpa kritik av USA:s orättfärdiga krig i Vietnam. Galbraith, på besök i Sverige, ombads kommentera hemkallandet och sade utan att darra på manschetten: ”I happen to know Mr. Heath, you won’t miss him.”

Efter Fromlets långa, men inte ointressanta föredrag, begåvades sällskapet med två ytterligare utläggningar, den första på temat ”Smarta placeringar.” och den andra ”Komplett finansiell service för dig utomlands.” Det sistnämnda föredraget presenterades av företrädare för Swedbank Luxemburg. Jo, ni läste rätt, Swedbank är på plats nära kapitalets högborg – Schweiz och vi fick bl a veta att 400.000 svenskar bor utanför Sverige och att 100.000 svenskar har bostad i Schweiz.

Slutsats: 400.000 av drygt 9 miljoner svenskar är i och för sig inget att beskärma sig över men Swedbanks koncept är intressant och kan sammanfattas så här:
”Kom till oss, så ska vi underlätta tillvaron för er som av någon anledning vill flytta utomlands…….
Upplysningsvis och avslutningsvis kan nämnas att varken hustrun eller jag tillhör den delen av kundkretsen…… Over!