Och patentmedicinen är som vanligt, sänk skatten på sprit så ordnar sig allt till det bästa.
Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Kent Härstedt, som utrett de svenska alkoholskatterna, anser enligt ett TT-referat ”att det är beklagligt att regeringen inte hade någon färdig plan B om domstolens beslut skulle gå emot den svenska staten”. Han upprepar därefter också sin standardlösning på problemet – en sänkning av skatten på starksprit, vilket han menar vara det effektivaste sättet att bromsa privatimporten. F-n tro’t!
Länge inbillade sig även undertecknad att en skattesänkning enligt dansk och finsk modell borde genomföras också i vårt land. Redan år 2000, d v s långt innan Härstedts enmansutredning skrev undertecknad tillsammans med min kollega Anders Karlsson (nu ordförande i riksdagens trafikutskott) en motion, där vi kraftfullt och med exakt samma argument som Härstedts pläderade för en skattesänkning på alkoholhaltiga drycker.

 Riksdagsgruppens ledning vädjade till oss att inte väcka motionen med hänsyn till den splittring i frågan som fanns (och fortfarande finns) i s-gruppen – precis som i de flesta av de övriga riksdagspartierna. Vi följde rådet, både 2000 och 2001. Partipiska – kallar mindre vetande ett sådant agerande. Jag har under mina 27 riksdagsår profilerat mig i flera frågor, men alltid vetat när det gäller att följa laget. Ty att politik är ett lagspel finns det kanske större skäl än någonsin att framhålla, när man ser hur en del, dessbättre en liten minoritet, missbrukar de möjligheter som personvalet skapat.

Att jag velat teckna denna bakgrund beror på att förslagen i den s k Härstedtska utredningen framställdes som nyheter. De flesta av hans förslag hade varit i ”säck innan de kom i påse.”

I själva verket var syftet med utredningen ett försök att skapa något slags konsensus om alkoholpolitiken, vilket förstås var dömt att misslyckas, eftersom riksdagen är precis lika splittrad som svenska folket i frågan om inställningen till alkoholhaltiga drycker. För att inga missförstånd ska uppstå ska jag genast bekänna att jag
gärna tar mig både ett glas vin, en eller annan snaps till midsommarsillen och ett glas whisky vid högtidliga tillfällen.

Ändå har jag efter att ha funderat rejält och på nära håll – som ledamot i Systembolagets styrelse i tio år – följt debatten, kommit fram till slutsatsen att vi inte ska sänka den svenska alkoholskatten. Det som främst fick mig att ändra ståndpunkt var då jag med Systembolagets styrelse 2001 gästade dess finska motsvarighet Alko. Vi fick då klart för oss vad konsekvenserna av den kraftiga sänkningen av de finska alkoholskatterna inneburit för folkhälsan – en mycket kraftig uppgång av drickandet och fylleriet i vårt östra grannland.

De signaler jag uppfattade från närvarande finska alkoholforskare var också att vi inte skulle följa Finlands väg.

Det är sällan jag håller med kristdemokrater men när folkhälsominister Maria Larsson klart deklarerar att alkoholpolitiken ligger fast, så instämmer jag helhjärtat. Och Kent Härstedt är fullständigt ute och reser när han enligt nämnda TT-referat påstår att ”Det fortsätter att vara så att småpartierna blockerar den svenska alkoholpolitiken”. I själva verket är samtliga riksdagspartier, möjligen det starkt alkoholliberala m-partiet undantagna, djupt splittrade i frågan.
Vad den svenska regeringen emellertid nu bör göra, och det brandbrådskande, är att sätta till rejäla resurser för att få till stånd en effektiv beskattning av nätspritimporten.