Upp till kamp mot elefantsjukan
”Tänk att jag är lycklig över ett moderat förslag”, skriver Lotta Gröning i sin gårdagsledare på Aftonbladets debattsida. Lottas glädje gäller moderaternas nej till Mats Svegfors och Ansvarskommitténs förslag på storregioner. Om det ska bildas nya storregioner måste det vara utifrån lokala initiativ med starkt folkligt stöd, menar moderaterna och även jag, sannolikt till mångas överraskning, bejakar förslaget.
Ökade centraliseringar med åtföljande toppstyrning av organisationer som den enskilde har mycket svårt att överblicka, alltifrån EU:s elefantinhopp i svensk lagstiftning till svenska kommunpolitikers överlämnande av makten till tjänstemännen, har skakat om folkets tilltro till sina politiker rejält i grunden.

Här i Skåne bedrivs fortfarande försöksverksamheten ”Region Skåne.” Uppslutningen bland berörda politiker är i det närmaste total. Däremot lämnar den folkliga förankringen av projektet en hel del övrigt att önska. Folk i gemen känner dåligt till sina regionpolitiker och har mycket dunkla uppfattningar om vad denna politiska organisation på mellannivå tjänar för syften. För att nyansera bilden något så känner naturligtvis delar av allmänheten till att sjukvården är en regional uppgift.
Nej, i stället för att skapa nya storregioner borde vi fundera över om inte den norska modellen för sjukvårdens organisation skulle kunna införas även i vårt land. I Norge har staten tagit över ansvaret för akutsjukhusen och utvecklat primärvården på lokal nivå. Förutsättningarna för en liknande reform i Sverige föreligger definitivt.

I stället för att skapa ytterligare jordmån för elefantsjuka lösningar borde vi ägna oss åt att motverka dess spridning.

Lotta Grönings avslutande ord i ovannämnda ledare är också väl värda att fundera över:

”Ansvarsutredningen som ville ha både storkommuner och storlän hävdade att folk inte behöver bry sig om statens organisation. Bara det blir stort blir dt effektivt. Sjukhusen i stora regioner skulle också bota fler sjukdomar än små sjukhus i mindre regioner, var en av slutsatserna.
Det var lika dumt som när ledande politiker hävdade att eurons största förtjänst för oss svenskar skulle vara att vi slapp växla när vi åkte utomlands.”