TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Mona Sahlin, förnyelse och återställare

Mona Sahlin gjorde idag sin debut som socialdemokratisk partiledare i vårriksdagens avslutande partiledaredebatt.  Hon gjorde det med bravur, vilket i och för sig inte var oväntat.

Väntad och förutsägbar var den borgerliga retoriken, den vanliga gamla visan, den kända historien med samma refränger och samma poäng (fritt efter Mikael Wiehe).  Reinfeldt försökte som vanligt skapa motsättningar mellan de som arbetar och de som ”lever på bidrag.”

Inget om utanförskapets och arbetslöshetens grundorsaker.  Maud Olofsson © framträdde i sin vanliga mundering, som borgerlighetens hackelsemaskin, Leijonborg såg ovanligt avslappnad ut, närmast föreföll han lättad över att kunna lämna partiledarskapet.  Och så har vi Hägglund,

kristdemokraten vars budskap som vanligt gick stick i stäv med vad man skulle kunna förvänta sig av en företrädare för det kristna kärleksbudskapet om solidaritet med de mest utsatta.  I stället framhöll han omläggningen av fastighetsskatten, en massiv överföring av pengar från fattiga till rika, som det stora lyftet.

 

Socialdemokraterna anklagas nu från borgerliga politiker och deras megafoner i dagspressen för att inte tala om vilken politik man kommer att bedriva framöver.  Även socialdemokratiska högerdebattörer efterlyser en s k förnyelse av politiken.  De enda konkreta förnyelseprojekt som hittills har lanserats från det hållet är typ hushållsnära tjänster som omfördelar från sämre ställda till redan gynnade.

 

Mona Sahlin gjorde det enda rätta, liksom i dagens debattartikel i DN.  Hon pekade ut de områden där socialdemokraterna kommer att kraftsamla.  Det handlar om  sysselsättningen skolan, välfärdspolitiken och miljön.  Sedan gjorde hon det viktiga tillägget att ska man förnya så måste man också förankra.  Och det är det socialdemokratiska rådslagsarbetet, där de många människorna får tillfälle att göra sin röst hörd som socialdemokratisk framtidspolitik ska formas, vilket inte oväntat besserwissrar inom b-alliansen och dess oligopolpress med sin von-oben-attityd inte har mycket till övers för.

 

Den viktigaste markeringen i Mona Sahlins debuttal som partiledare var dock hennes klara deklaration om att partiet tänkte satsa på en ÅTERSTÄLLARE nämligen ÅTERSTÄLLANDET AV RÄTTVISAN..  Här har socialdemokratin en rejäl verklighetsgrund att stå på.  Och det handlar om de markant ökade klyftorna i Sverige, klyftor som med borgerlig ekonomisk politik tenderar att öka ännu mer.

 

Som utgångspunkt för resonemanget tar Mona Sahlin i DN-artikeln tar Mona Sahlin Fredrik Reinfeldts kritik av moderaternas skattepolitik, som han för tre år sedan betecknade som både orättvis och som skulle resultera i kraftigt försvagade statsfinanser.  Riksdagens utredningstjänst beräknade att med moderaternas skattepolitik tillföll över 60 procent av skattesänkningarna den tredjedel av befolkningen som tjänar minst.  Allt enligt en rapport som moderaterna själv beställde.

 

Nu visar samma utredningstjänst att den politik som moderaterna genomför i regeringsställning leder till ännu värre orättvisor.  Högerpolitiken är med andra ord nu ännu mer profilerad än den politik Reinfeldt tidigare kallade för orättvis.  Det är den sänkta förmögenhetsskatten, omfördelningen av fastighetsskatten till förmån för redan gynnade som starkt bidrar till de ökade orättvisorna.

 

I ett tappert försök till försvar för nämnda åtgärder hänvisar b-regeringen till det s k jobbskatteavdraget.  Men som Riksdagens utredningstjänst visar så tillfaller skattelättnaderna i jobbskatteavdraget även dessa de mest välbärgade grupperna i samhället. 

 

Snedfördelningen och orättvisorna i det svenska samhället ökar”De aktuella beräkningarna visar att i dag får den halvan av befolkningen som tjänar minst endast 16 procent av b-alliansens skattesänkningar.  För den tredjedel som tjänar bäst är situationen oförändrad – de tjänar lika mycket på moderaternas politik då som nu.  Så visst har den moderata skattepolitiken sedan dess förändrats.  Men till det sämre.”

 

Åter till rättvisan – måste med andra ord bli en av socialdemokratins viktigaste paroller fram till nästa val.



Det är väl iofs svårt för oppositionen att påstå att den borgerliga regeringen inte har någon politik, samntidigt som ni påstår att denna påstått obefintliga politik håller på att förstöra landet.

Och från S ges dessa besked: Det ska kraftsamlas, förnyas och förankras. Vilket i klartext innebär att Sahlin och hennes många kritiker genom inre arbete ska försöka komma överens om vad de egentligen ska tycka tillsammans.

Så de närmaste åren har vi inget konkret att vänta från det hållet. Mer än bitter kritik av samtliga regeringsförslag. Helt normalt med tanke på den trista kombinationen av bitter valförlust, allmänt förnedrad ex-ordförande, frånvaro av bättre efterträdare och slutligt val av en fjärdehandskandidat.

OK, det är ju i valet om flera år det gäller. Men då duger det nog inte att säga att man ska "kraftsamla, förnya och förankra".

En ljuspunkt för vänstern (och för oss alla...) kan vara ett efterlängtat maktskifte i vänsterpartiets topp. Men samtidigt kan det innebära att S tidigare än ni vill måste hantera frågan om vänsterpartiets ev. regeringsmedverkan.


Bengt Silfverstrand: Visst har b-alliansen en politik, en politik vars främsta kännetecken är en kraftig omfördelning av resurser från rika till fattiga. Riksdagens utredningstjänsts kartläggning av de senaste rikemansreformerna visar med all önskvärd tydlighet att socialdemokraternas kritik härvidlag är mycket befogad.

Socialdemokraternas upplägg är väl ganska givet. Det är inte via dagliga utspel a la Leijonborg som oppositionspolitiken ska profileras. Det är ute i grundorganisationerna bland medlemmarna som den nya politiken nu utformas. Och detta är just vad som nu sker.

Men på en punkt hjälper oss b-alliansen att vara mycket konkreta. Och det gäller
(om)fördelningspolitiken. När stora resurser via skattesänkningar förs över från de mest utsatta i samhället till de bäst ställda, då är det socialdemokratiska konkreta alternativet självklart, vi motsätter oss dessa överföringar och är i stället nu i full färd med att utforma en skattepolitik som har jämlikhet och rättvisa som utgångspunkt.

Talet om Mona Sahlin som "fjärdehandsalternativ" vittnar antingen om total aningslöshet eller förolämpning i vanlig Paulssonstil, möjligen en kombination. Mona Sahlin står med sina gedigna erfarenhet kompetensmäsigt inte övriga partiledarkandidater efter. Det som låg henne i fatet var givetvis den skamlösa "Mosa-Mona-kampanjen" förra gången det begav sig.
Mona Sahlin var ju varken första- eller andrahanskandidat. OK, tredjehandskandidat då. Bengt S själv tyckte ju inte att Mona var lämplig som ordförande, men efter ett tag tycker alla sossar likadant. Eller tvingar sig att göra det. "Alla ska med". Det speciella för sossarna ör ju att den öppna kritken tystnade redan långt *före* valet av ordförande.

För allan del, ni gör som ni vill. Jag har fått förståelse för partipolitikens hårda villkor, men du kan inte att förneka att valet av Sahlin kom efter stor intern tvekan från många håll.

Bengt skrev: "När stora resurser via skattesänkningar förs över från de mest utsatta i samhället till de bäst ställda.."

Det där vet du ju själv är en direkt lögnaktig beskrivning av verkligheten. Även i fortsättningen förs enorma resurser från de bäst ställda till de utsatta i samhället. Något mindre nu än förut, men det är i den riktning som resurserna går.

Alliansens politik går ju istället ut på att de mindre beställda ska kunna få det bättre genom egna jobb, egna standardhöjningar och egna skattesänkningar. Istället för att vara beroende av omfördelning från de rikas lönekuvert och bankonton, och beroende av politikernas bidragssystem.

Det förvånar mig fortfarande att ni sossar måste ta till sådana ordförvrängningar för att kritisera andra och marknadsföra den egna politiken. Ni litar tydligen inte på era väljare och bärkraften i den egna politiken.


Bengt Silfverstrand: Ja, har man förutfattade meningar om saker och ting och har till livsuppgift (på uppdrag eller på eget initiativ kan man ju undra) så kan man ju dra sådana slutsatser.

Sanningen är att Mona Sahlin vid Ingvar Carlssons avgång var huvudkandidat till posten som hans efterträdare. Av kända skäl fick hon den gången dra tillbaka sin kandidatur. Av samma skäl stod hon inte i första rummet när Göran Perssons efterträdare skulle utses. Valproceduren visar att socialdemokratin förfogade över flera kvalificerade partiledarkandidater. Och flera partidistrikt hade redan i första omgången med Mona Sahlins namn som en av dessa kandidater. Hon fanns t ex med i diskussion i det skånska partidistriktet.

Att jag själv inte tyckte Mona skulle vara lämplig är ren lögn och visar bara att du är mycket dåligt påläst i hela ärendet.

Beträffande resurseröverföringarna från de som står lägst på inkomst- och förmögenhetsskalan till de välbeställda så framgår dessa med all önskvärd tydlighet av den analys som Riksdagens Utredningstjänst nyligen genomfört.

Du är med andra ord fullständigt ute och reser.
Bengt Silfverstrand skrev 2006-11-23: "Carin Jämtin är ett gott val om Margot inte ställer upp."

Med andra ord var Mona Sahlin varken ditt förstahands- eller andrahandsval. Varför hymla om det?

Själv tror jag att både Reinfeldt och Sahlin är underskattade som politiska ledare, även om jag inte gillar någon av dem (ur politisk synvinkel). Båda ter sig i mina ögon som maktspelare och taktiker snarare än ideologiskt drivna personer. Pratmakare.

Det blir mycket spännande att se hur det utvecklar sig inför nästa val. Men om inte Sahlin lägger om stil och blir mer konkret så tror jag att det blir svårt för henne.


Bengt Silfverstrand: Ja, i det läget och med god inblick i de diskussioner som förts i VU och partistyrelse, vidarförmedlade av vår distriktsordförande Helene Fritzon som svarade jag så på de förutsättningar som då rådde. När sedan de sålunda nominerade inte ställde upp hade jag och en överväldigande majoritet inte svårt att ställa upp bakom Mona Sahlin, vars karriär jag kunnat följa under en längre tid som riksdagsledamot.

Talet om första-andra- och tredjehandsval är mot bakgrund av den faktiska verkligheten ingenting annat än rent trams.

Mona Sahlins styrka är just hennes stil. Att lägga om den efter förebild från sådana omläggningar på borgarkanten - t ex Yngve Holmbergs försök att spela John F. Kennedy, vore rent förödande.


Nya kommentarer kan ej göras för detta blogginlägg!



Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM