Granska makten – Lena Mellin!

(S)urpuppor – lyder en braskande rubrik över en artikel i dagens Aftonbladet där Lena Mellin öser sin galla över socialdemokratiska riksdagsledamöters – och f d statsråds kritiska granskning av den borgerliga regeringens fögderi.

Mellin – vars kritik faktiskt är rätt surmulen - går ut på att socialdemokratiska f d statsråd inte ska ägna sig åt att nagelfar hur nuvarande borgerliga statsråd sköter sitt jobb.  Som konkreta exempel tar hon bl a Morgan Johanssons och Berit Andnors KU-utfrågning angående utrikesminister Carl Bildts styrelseuppdrag och aktieinnehav i inte alltid rumsrena företag.

Kritiken är sannerligen svårförstådd.  Skulle socialdemokrater, bara för att de tidigare varit statsråd  - och då sannerligen nagelfarits och kritiserats i mångdubbelt större utsträckning än vad som nu är fallet med borgerliga statsråd – inte få använda konstitutionsutskottet för att syna borgerliga statsråds i många avseenden synnerligen tvivelaktiga uppträdanden?

Under de 27 år jag var riksdagsledamot satt socialdemokraterna i regeringsställning 18 år.

Under denna tid öste borgerliga riksdagsledamöter i tid och otid ku-anmälningar över de socialdemokratiska statsråden.  I flera fall var de naturligtvis fullt befogade, men många gånger handlade det om rena okynnesanmälningar.  Var befann sig Lena Mellin under de åren?  Mandatperioden 2002-2006 är åtminstone inte alltför avlägsen.

När sedan Lena Mellin påstår att Morgan Johansson, Thomas Östros, Tomas Bodström och Per Nuder skulle vara förgrämda för att de inte längre är statsråd, så talar hon mot bättre vetande. 

Jag har vid olika tillfällen under senare tid deltagit i församlingar, större och mindre, där nämnda f d statsråd, numera riksdagsledamöter varit närvarande, och jag kan försäkra att

humör och stämning är på toppen. Lägg därtill en kamplust och en målmedveten strävan att

göra det borgerliga maktinnehavet så kort som möjligt.

Självfallet ska ett parti och dess politiker, allra minst då förstås de som befinner sig i ledande ställning undgå kritisk granskning då de befinner sig i opposition.

Men när det hela rör sig om småskuret gnäll, som fallet i dagens Mellinartikel, och då samtidigt de som har makten i dagens Sverige – den borgerliga allians som genomfört den mest omfattande omfördelning av förmögenheter som förekommit i modern tid och ägnar tid och kraft åt utförsäljning av svenska folkets egendom – så lättvindigt kommer undan Mellins granskningar, då är det något som gått snett.