Från Ivan den förskräcklige till Vladimir Putin

-reflektioner från en Rysslandsresa.

I förra veckan besökte jag Moskva.  Fredagen den 18 maj stannade jag till utanför

Porten på Lesnajagatan 8., huset där den internationellt välkände journalisten, författaren och människorättskämpen Anna Politkovskaja bodde och där hon brutalt mördades den 7 oktober 2006.  Mordet är fortfarande ouppklarat.  Efter att före resan ha läst hennes bok ”Putins Ryssland”, så förstår jag, hur hemskt det kan låta, nästan varför.

 Lesnajagatan 8 - Platsen där Anna Politkovskaja mördades

Sanningssägaren

-Hon var den mest sanningssägande journalisten i Ryssland.  De blir färre och färre", sa hennes översättare, Mila, när hon kom till Lesnajagatan för att dela sin sorg med andra.  Från 1999 reste hon regelbundet till oroshärdarna i södra Ryssland .- Dagestan, Ingusjien och Tjethenien.  2001 publicerade hon känsligt material om ett försvinnande i Tjetjenien.  I samband med avslöjandet hotades hon till livet och har periodvis tvingats vistas utomlands, i Österrike.  2002 förhandlade hon med gisslantagarna under dramat på Dubrovkovteatern i Moskva.  På väg till gisslandramat på skola nummer ett i Beslan 2004 förgiftades hon ombord på planet och tvingades vända hem.

  Hustru, syster och svåger på Röda torget framför Vasilijkatedralen

Putins Ryssland

I motsats till den konventionella klokskapens betraktare – i Ryssland, såväl som utomlands, sjunger hon inte den ryske presidenten Vladimir Putins lovsång.  I boken ”Putins Ryssland” hävdar hon tvärtom att han är det makthungriga resultatet av sin egen historia inom säkerhetstjänsten och att han därför ständigt vill slå ner alla tecken på uppror eller oroligheter inom landet.  I boken avslöjas maffians affärer och skandaler i provinserna, korruption inom militären och rättsväsendet, och sanningen bakom gisslandramerna i Dubrovkovteatern i Moskva och i Beslan.

Bokens slutord ger en knivskarp sammanfattande analys av dagens Ryssland och är väl värda att här återge: ”Man kan inte acceptera att den politiska vintern åter skall pågå i flera årtionden i Ryssland.  Vi vill leva, vi vill att våra barn skall bli fria och att våra barnbarn skall födas fria.  Därför önskar vi oss mycket snart ett töväder.  Men bara vi själva kan höja temperaturen från minus till plus.  Det vore dumt och orealistiskt att vänta sig ett töväder från Kreml, som skedde under Gorbatjov,  Västvärlden kommer inte heller att hjälpa oss – den reagerar trögt på ”Putins antiterroristrecept”.  Väsvärlden är nöjd med mycket; vodka, kaviar, gas. Olja, björnar, folk av olika slag… Den exotiska ryska marknaden hört redan till det invanda.  Något mer har Europa och världen inte behov av när det gäller nästan en sjundedel av jordens landyta, den del som är vår.

Och hela tiden tjatar ni om ”al-Quaida, al-Quaida”… Detta fördömda slagord – det enklaste med vilket man kan göra sig kvitt ansvaret för en kedja av nya blodiga tragedier…. Och det mest primitiva med vilket man kan söva medvetandet i ett samhälle som drömmer att bli sövt.”

Visst är Ryssland exotiskt och visst kan man se en blodröd tråd från Ivan den förskräcklige – och flera efterföljande tsarers skräckvälden -över  ryska revolutionen som hälsades med ovationer från en hel värld, men som snabbt förråddes av ”proletariatets diktatur”, med Stalin som den oöverträffade bödeln, Chrustjovs och efterföljarnas avstalinisering som visserligen minskade dödandet men fortsatte förtrycket mot  och förföljandet av oliktänkande.  Sen kom Gorbatjov med sin ”glasnost och perestrojka” – han öppnade en dörr på glänt, trodde att öppenhet och frihet kunde införas successivt med små doser åt gången, men sköljdes själv bort av den uppdämda flodvåg som bröt alla fördämningar.  Han skuffades undan av opportunisten Jeltsin, en gång kommunistisk partichef i Moskva, men snabb kappvändare och

demokrat-light under sina nyktra perioder, västvärldens favorit som lämnade över till KGB-agenten Putin, som med några snabba handgrepp dragit åt tumskruvarna och ökat sin egen makt på den folkvalda dumans bekostnad.

I rättvisans namn är förstås Ryssland ett öppnare samhälle, men mångfalden är delvis en chimär.  Förr hade ryssen relativt sett gott om rubel men ont om varor att köpa.  I dag har alltför många ryssar ont om rubel men ett överflöd av varor att beskåda.  Omkring 20% av befolkningen har inte mat för dagen.  Medelåldern har sjunkit och överstiger knappt 60 år för män – något högre för kvinnor.  Rövarkapitalismen har gjort ett fåtal stormrika och i det IKEA-ägda stora varuhuset kan man beskåda en  överklass och en mindre, men svagt växande medelklass som väljer och vrakar bland ett varusortiment som är fullt jämförbart med det bästa i världen väster om Ural.

I det ökända Lubjankafängelset, som tidigare varit säte för säkerhetstjänsten KGB och länge tjänat som förvarings- och tortyrpplats för faktiska och påhittade ”folkfiender”, huserar idag den ”nyryska” säkerhetstjänsten FSB.

Men visst är det mycket spännande och lärorikt att som turist besöka Moskva.  Bara runtvandringen runt Röda Torget och inom Kremls murar är värt ett besök.  Vasilijkatedralen med sina typiska lökkupoler är bara den en smått fantastisk skapelse. Den uppfördes på befallning av Ivan den förskräcklige för att fira intagandet av det mongoliska fästet Kazan år 1552 och fullbordades 1561.  Katedralen sägs ha ritats av arkitekten Postnik Jakolev.  Legenden berättar att Ivan blev så imponerad av byggnadens skönhet att han lät sticka ut artkitektens ögon för att han aldrig mer skulle kunna rita något så utsökt.

I dagens Ryssland sticks knappast några ögon ut av regimens ledare. Men här mördas fortfarande oliktänkande och sanningssägare.  Och  det som fortfarande sticker i ögonen är de enorma och växande klassklyftorna, oligarkernas sanslösa lyx kontra kontra bakgatornas skriande fattigdom. 

Till sist ändå en ros till en kulturens pärla – söndagskvällens avslutning på den klassiska Bolsjojteatern och baletten Svansjön – en skönhetsupplevelse både för syn och (musik)öron som knappast låter sig beskrivas i ord.  Det var bara att njuta..

Och som sammanfattning på ett spännande Moskvabesök konstatera att statskapitalism i kommunistisk tappning ersatts av rövarkapitalism i demokratisk-light-förpackning.