Göran Skytte lägger an….

Den 31 juli 1998 publicerade tidningen Arbetet en debattartikel av undertecknad rubricerad:

”Vilka är det som ligger i hängmattan? – Göran Skytte är ett exempel på hur eliternas skatterevolt sker i dagens Sverige.”

Artikeln fick Göran Skytte att gå i taket och Arbetets dåvarande chefredaktör Bo Bernhardsson blev vederbörligen utskälld av ”den sårade oskulden” Skytte för att han haft mage att publicera den (mot Skyttes vandring från Förbundet Kommunist till den politiska högern) kritiska artikeln.

Då jag läste Skyttes floskulösa krönika i gårdagens Svenska Dagbladet 12/5) plockade jag fram min sju år gamla artikel och konstaterade att den är högaktuell än idag.

Om vi ändå börjar med Svd-krönikan betitlad ”Från klasskamp – till klasspamp”, så är det ju inte att förvåna sig över att Skytte sätter tänderna i Göran Perssons och hans konsultuppdrag för den moderatorienterade lobbyistfirman JKL.  Skytte är sprungen ur högern och som många av detta ofta bortskämda klientel satte de i sin ungdom en heder i att revoltera mot sina mer eller mindre mörkblå föräldrar.  För Skyttes del handlade det om engagemang inom den yttersta vänstern (Förbundet Kommunist).  Och som de flesta inom väckelsevänstern  konverterade han till den politiska högern, sedan han börjat tjäna rejält med pengar.  Ytterligare en gemensam nämnare för dessa egotrippade högermänniskor.  Socialdemokrater har de alltid hatat.

Det som förra gången (1998) föranledde mig att ta till pennan var en krönika i Aftonbladet, i vilken Skytte agerade som språkrör för landets samlade gnällhögar och skattekverulans under rubriken ”Ja till skyddsnät – nej till hängmatta.”  Jag erinrade mig då att samme Skytte på 70-talets sluttande plan på förlaget Ordfront publicerade de uppmärksammade reportageböckerna ”Porrens profitörer” och ”De rika och deras skatter.”  Den gången stod dåvarande Arbetetredaktören på fotfolkets sida.  Han utlät sig i den sistnämnda boken bl a enligt följande:

”I Sverige betalar den rike ofta mindre skatt än den fattige – på fullt laglig väg…… Många klagar över att de svenska skatterna är för höga – och i synnerhet klagar de som tjänar stora pengar.  Dessa höginkomsttagare utnyttjar självklart samhällets tjänster på samma sätt som alla andra, deras barn går i skola, de vill ha sjukvård om de blir sjuka och de vill ha omsorg när de blir gamla, de vill ha polisskydd mot dräggen, och militärskydd mot ryssen. Var fjärde krösus betalar mindre skatt än en fattiglapp.  Och det går en avgrund mellan denna verklighet och det skattetrötta tal som går ut på att allt går till skatt.

Men när vi kommer till frågan om skatt, då är det som om  dag blir natt  Då plötsligt förvandlas dessa lejon till små kycklingbarn, då plötsligt finns det inget kvar, , då har de många nollorna försvunnit, då har den rike plötsligt blivit fattig. Vi är alltså i paradiset – där var och varannan fastighetsmiljonär betalar skatt som vore han en gammal gårdskarl, en sådan som sopar gården och lagar dasset.  Det är alltså fel att generellt sett tala om Sverige som ett skattehelvete för de rika.  Det är snarare så att väldigt många höginkomsttagare tycks leva i något som liknar ett skatteparadis.”

 Känns tongångarna från dagens skattedebatt och den verklighet vi nu lever i möjligen igen?  

Jag tänkte väl det!

På gamla dar har Skytte till råga på allt, liksom f-n, blivit religiös.  Hans näst-senaste-utspel (innan råskället på Persson) var ett angrepp på Scandic-hotellkedjan för att de tagit sig orådet före att vilja ta bort de biblar som tidigare funnits på hotellrummen.  Skytte, som nu också titulerar sig egenföretagare, hotade med en landsomfattande företagarrevolt.  Och enligt förljudanden, så kröp Scandic till korset och lovar nu att  Skytte och andra ömma själar inte ska behöva uppsöka Scandichotellens reception för att via nattlig bibelläsning få syndernas förlåtelse.

När Skytte nu kastar stenar mot Göran Persson ( vars blivande engagemang i JKL jag själv som bekant tydligt tagit avstånd från) så gör han det utifrån ett glashus.  Och med utgångspunkt från hans ovan citerade holmgång med landets besuttna kan man fråga sig:

Var på skalan befinner sig Skytte själv?  Är han möjligen ett offer för lejonets förvandling till kycklingbarn (en modern variant av sagan om prinsen som förvandlades till groda.) Eller har han råkat somna i hängmattan?

Och på hans i senaste SvD-krönikan avslutande fråga angående ”hur de socialdemokratiska kamraterna i fortsättningen kommer att agera – blir t ex före detta folkhälsoministern Morgan Johansson ny chef i tobaksbolaget Swedish Match?,” så kan jag lugna både Skytte och andra som skrämts av Perssons JKL-engagemang med att detta ligger utom det tänkbaras gräns.  Morgan Johansson – som jag råkar känna – var ju en av de första som ställde sig mycket skepsis till Perssons ”sidbyte.”  Men den insikten har förstås inte trängt förbi Skyttes skygglappar.