Första maj behövs mer än någonsin

I går 30-årsjubilerade jag som talare på första maj. Det var som vanligt en stor upplevelse  Den här gången medverkade jag  i Sibbarp i Östra Göinge kommun. Platsen hade valts mot bakgrund av att Scania, trots mycket god lönsamhet på platsen, i juli nästa år flyttar monteringen av växellådor till Södertälje.  Det innebär en förlust av 700 arbetstillfällen, vilket givetvis slår hårt mot orten och bygden.  Men poängen är att den socialdemokratiska kommunledningen inte låtit sig nedslås utan tvärtom aktivt arbetat för att får ersättningsjobb till kommunen.  Och man har redan fått två nya företag, Sibbhultsverken och Svepart Transmissions AB  att etablera sig på orten, innebärande att 200 nya arbetstillfällen skapats. Och flera är på gång.

Så här kommenterade jag bl a det inträffade:  ”Det kinesiska tecknet för kris betyder både hot och möjligheter.  Socialdemokraterna i Östra Göinge har uppenbarligen sett till möjligheterna och genom aktivt arbete i nära samverkan kommun, fack, företag och region redan lyckats uppnå resultat som inger respekt.  Detta är klassisk socialdemokratisk politik.  Offentligt och privat går hand i hand. Här finns ingen motsättning.  Politik är att vilja, sa Olof Palme.  Och socialdemokraterna i Östra Göinge har verkligen visat både vilja och handlingskraft som bådar gott för framtiden."

Om humöret var på toppen efter det goda gensvaret på första majframträdandet i Sibbarp, så blev jag tillfälligt (men bara tillfälligt) något bedrövad när jag senare på kvällen slog på TV:n och bl a fick höra att det socialdemokratiska oppositionsrådet i Solna ifrågasatte det meningsfulla i första majdemonstrationen.  Hon tyckte inte heller det spelade någon roll vem som ägde ett sjukhus.  Jasså minsann, det skulle alltså inte spela någon roll om akutsjukhusen såldes ut till privata intressen som sedan (vilket erfarenheterna utomlands visar) upprättar gräddfiler och låter fösäkringspatienter gå före i kön?  Hur naiv får en socialdemokrat i ledande ställning egentligen vara?

Och dåligt minne har Lotta Gröning när hon i sin krönika i gårdagens Aftonbladet tycker det är fel att gå i första majtåg med representanter för regeringen.  Låt mig då påminna om att Lotta Gröning den första maj 2005 gick i demonstrationståget i Höganäs tillsammans med, om inte ministrar så i varje fall ett antal personer som i ledande politiska uppdrag företrädde socialdemokraterna.  Hon höll ett alldeles lysande samhällskritiskt tal och man blir därför en smula förvånad när man nu för tiden läser vissa av hennes krönikor.

På frågan om varför man ska demonstrera första maj finns mycket enkla svar.

Själv formulerade jag det så här i mitt första majtal:

”Så länge det finns kvarvarande klyftor som bygger på ekonomisk, social, kulturell och etnisk ojämlikhet, så länge har socialdemokratin en given uppgift och så länge finns det också anledning att på olika sätt manifestera mot dessa orättvisor.  En promenad i manifestationens tecken på första maj är inget dåligt sätt att manifestera – mot orättvisor och för en ökad jämlikhet mellan människor.”