Det är synd om människorna……

-Det är synd om människorna, skrev redan salig August Strindberg på sin tid.  I vår tid tycks det vara mest synd om vissa människor.  Och allra syndast är det om de besuttna alltifrån girigbukar till väbeställda villaägare i Danderyd, Djursholm, Vellinge och Lomma.

”Svenska topp vd-ar är sämst betalda i Europa – och styrelseledamöterna får lägst ersättning, visar en studie som konsultfirman Heidrick Struggles gjort.”

En genomsnitts-VD bland de 295 största eurpeiska bolagen (218 har redovisat vd-lön) hade 2005, det år undersökningen grundar sig på, i snitt 2,2 miljoner euro, omkring 20 miljoner kronor, inräknat baslön, förmåner och bonus.  Högst lön har de tyska direktörerna med drygt 27 miljoner kronor i genomsnitt.

Men de stackars svenska direktörerna får nöja sig med futtiga 9 miljoner i genomsnittslön.

Vilken ynkedom.  Bara 9 miljoner att röra sig med, om man undantar Ericsons vd Carl-Henric Svanberg ”som kvalar in på den europeiska topp-vd-löneligan.

Stackars satar, som ska behöva stå ut med sådana svältlöner, löner som bara ökat med 23 procent sedan senaste mätningen 2003!

”Risken är att VD-rollen tappar attraktionskraft och att de personer som svenska storföretag skulle behöva som vd-ar inte flyttar hem, enligt Per-Allan Karlsson, managing partner på Heidrick Struggles”, (som givetvis fick en rejäl hacka för att han gjorde undersökningen och tjöt med vargarna – min anm.).

Skulle han å andra sidan ha rätt i sin ”riskanalys” så hade svensk företagsamhet sannolikt inte tillhört industrivärldens toppskikt utan tvärtom befunnit sig på någon undanskymd plats i lingonserierna.  Så något större fel den svenska vd-rollens attraktionskraft är det sannolikt inte.

Däremot är det förvisso synd om människorna, särskilt om dem, som trots höga löner och bonus har ett grodperspektiv på tillvaron……