Att kalla saker vid deras rätta namn

”Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn”, sa Olof Palme i sitt berömda jultal med anledning av USA:s kriminella bombningar av Vietnam, julen 1972.  Personkritik bör inte vara undantagen från denna regel. 

Författaren Lars Forssell skriver tankeväckande om detta i sin lysande bok ”Vänner”.

”Jag tror att vad som idag i första hand förtjusar och kanske chockerar oss en smula hos Molière, det är att han vågade kalla en katt en katt, en hycklare en hycklare, en girigbuk en girigbuk, en högfärdsblåsa en högfärdsblåsa och en skurk en skurk.

Vår tid har så många reservationer.  Den kallar knappast längre en katt en katt och  - ännu mindre! – en skurk en skurk, det Gud förbjude!!! Vi har så mycket djuppsykologiska inre förklaringar för att en skurk inte är en skurk i själva verket och fan vet om en katt, när det kommer till svanens, inte hellre borde kallas för en ekorre.”

Resonemanget äger full tillämpning på debatten om TV-programmet ”Ordförande Persson.”, där en del har ondgjort sig över Göran Perssons personkritik.  Eftersom jag tillhörde Göran Perssons riksdagsgrupp under den tid programmet omfattade, så kan jag bara instämma i det mesta av vad han uttalade om personer i programmet. 

Bildt är förvisso en högfärdsblåsa, Lars Leijonborg en dyngspridare när han utnyttjar Tsunamikrisen för billig partipolitisk propaganda, och Gudrun Schyman svensk politiks kanske störste opportunist.  Men Göran Perssons personomdömen framstår ändå som ilda västanfläktar jämförda med Tage Erlanders lustfyllda personavrättningar.  Så här låter det t ex i dagboken den 9 januari 1950: ”Sedan har vi dessa notoriska orosstiftare, som icke tycks sky några medel för att skada oss i sitt arbete.  Casparsson, Meidner, Rehn (LO:ekonomer).  Idel goda avsikter men vilka jubelkoftor, när de söker påverka politiken.”

Dagens Nyheter betecknades redan av Erlander som partipolitiskt förblindad, och vid flera tillfällen betackade han sig för att ”bli en trasmatta åt LO.”

Däremot delar jag inte Göran Perssons uppfattning om Mona Sahlin.  Även detta bygger på egna iakttagelser och reflektioner.  Mona är en både tänkande, lyssnande och retoriskt begåvad person, som har fått en fin start som partiledare och har goda förutsättningar att leda socialdemokratin mot nya framgångar.