TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

Det våras för socialdemokratin!

Jag har som politiker –  huvudsakligen på riksplanet – upplevt fyra socialdemokrater som varit resp. just blivit partiledare.  Olof Palme, Ingvar Carlsson, Göran Persson och Mona Sahlin.   Under min riksdagstid var Mona arbetsmarknadsminister, partisekreterare och samhällsbyggnadsminister.  Trots att det rör sig om fyra olika personligheter, så har samtliga visat både goda ledaregenskaper och agitatorisk förmåga.  Möjligen har Ingvar Carlsson ett litet försteg som lagledare, medan Olof Palme och Göran Perssons lyskraft som talare och inspiratörer hittills är oöverträffad.

 

Efter att ha lyssnat på Monas linjetal vid dagens partikongress känns det som en ny vår för socialdemokratin.  Det var precis det tal som behövdes i ett läge där borgerliga återställare av förgången klasspolitik fått många socialdemokrater att se mörkt på framtiden.  Det var ett verkligt lyft som fick både hjärtat att klappa och hjärncellerna att vitaliseras.  Känslomässigt starkt, visionärt och samtidigt tydligt i blicken mot framtiden.

 

Det meningslösa tjafset om att återställa eller inte återställa klarade sig Mona elegant ur genom att klart och tydligt redovisa vad menar med inkomsttrygghet och förändringstrygget som en viktig förutsättning för välfärden.

 

”Vi ska ha en bra och stark a-kassa.  Vi har inte råd med en dålig a-kassa, för vi har inte råd med att vända människor ryggen.  Det kommer det att stå strid om också i nästa val!

 

Media kommer sannolikt att göra ett stort nummer av det avsnitt i talet som utgjorde ”en hyllning” till småföretagare och entreprenörer.  ”Sveriges entreprenörer driver en verksamhet fjärran från näringslivets toppdirektörer, långt ifrån alla guldkantade optionsprogrammen.”

 

Det är förstås viktigt att detta blir sagt.  Liksom att ”företagaren eller entreprenören behöver – precis som alla vi andra – trygghet för att våga satsa mer och trygghet för att kunna möta globaliseringen.”

 

Vad är det då socialdemokratin kan erbjuda småföretagare och entreprenörer?  Jo, bl a fasta spelregler på arbetsmarknaden, trygghet i förändringen innebärande att man ska kunna köpa småföretagarnas och entreprenörernas produkter även om man blir sjuk och arbetslös.  En väl utbyggd infrastruktur, hög efterfrågan.  Dessa faktorer är avgörande för småföretagarens och entreprenörens framgångar, inte skattesubventioner på s k hushållsnära tjänster.

 

Ingen småföretagare och entreprenör kan vara betjänt av flera låglönejobb, en låglönesektor där de långtidsarbetslösa ska tvingas ta jobb till så låga löner att man inte kan försörja sig.

Man häpnade därför när man för några dagar sedan hörde det socialdemokratiska studentförbundets ordförande och ytterligare några vilsegångna socialdemokrater sade att vi måste acceptera försämringarna för de arbetslösa.

 

En socialdemokratisk förnyelse måste utgå från socialdemokratiska värderingar inte från borgerliga.

 

 



2007-03-18, 19:25  Permalink
Andra bloggar om:  


Småföretagare/entreprenörer? Jag kan inte minna mig att dessa stått särskilt högt i kurs under tidigare decennier.

Vadan denna omsvängning?


Bengt Silfverstrand: Jomenvisst, har dom det. Säneringen av statsfinanserna efter de bedrövliga Bildtåren och en framgångsrik ekonomisk politik har i hög grad gynnat småföretagen genom den ökade köpkraft som detta inneburit till stort gagn för småföretagens varor och tjänster.

Någon omsvängning är det alltså inte fråga om. Däremot har vi varit dåliga på att tydliggöra vad som ytterst skapar framgångsrika företag - de enskilda människornas köpkraft.
Tack för svar.

Sen har vi fortfarande det här trista området med Sveriges överdrivna beskattning av "arbete". (Enligt min mening då.)

Det gäller inte bara företagare utan i högsta grad löntagare.

Hur motiverar du att inkomstslaget "arbete" över brytpunkten fortfarande belastas med extra statlig skatt på 20 alternativt 25 procent, samtidigt som arbetsfria kapitalinkomster (som mycket väl kan vara i miljardklassen) slipper denna statliga skatt?

Och då har jag ännu inte nämnt arbetsgivaravgifterna. Som löntagaren också måste arbeta ihop innan arbetsgivaren får in några pengar att betala arbetsgivaravgiften med.

Kapitalinkomster belastas inte med 33 procents dolda "aktieägaravgifter" som tas ut vid aktieutdelningar. Varför inte det?

Men idag tar Sverige mer än halva bruttolönesumman i skatt av den löntagare som arbetat ihop pengarna. Det är för mycket.

Jag menar att ingen stat någonsin skulle få plocka mer än halva lönen i skatt (oavsett färg på regeringen). 50 procent kan - möjligen - accepteras om landet i övrigt är välordnat.

Men Sverige tar mer. Av sina låginkomsttagare. Men inte av börsklippare i miljardklassen, av någon märklig anledning.

Så - kan du tänka dig att rösta för ett grundlagsskyddat skattetak på 50 procent totalt?

Och ser du någon poäng i att ha exakt samma inkomstskatt oavsett vilken typ av inkomst det rör sig om?


Bengt Silfverstrand: Nej, något grundlagsskyddat skattetak på 50 procent, eller införande av förvaltningsdomstol som ska överpröva i demokratisk ordning fattade beslut, vill jag sannerligen inte vara med om.

Däremot finns det anledning att se över skattesystemet i syfte att bl a försöka åstadkomma en rättvisare beskattning mellan arbete och kapital.

Småföretagarna kommer att vara fortsatt försiktiga tror jag.

Jag hade en enskild firma i Sverige i över 10 års tid, men det misstaget tänker jag inte göra om. Värre råttfälla får man leta efter...

Ska det funka seriöst, ska man leva på företagandet på heltid, och vill man ha en realistisk möjlighet att bygga säkerhet (kapital) i företaget för att på sikt kunna expandera - ja, då måste man köra AB från start menar jag.

Det är dessutom den enda realistiska företagsformen för anställningar.

Vilket förstås innebär att man måste ha 100.000 kronor (minst) skattade och klara redan innan man kör igång.


Bengt Silfverstrand: Det är möjligt, men det finns också mycket klara tecken på att nyföretagandet ökar. Vad Sverige behöver är inte "more-of-the-same" d v s något förenklat uttryckt fler korvhandlare och frisörer.
Vi behöver däremot fler innovatörer och då handlar det inte bara om ekonomiska incitament utan också hårdare satsningar på utbildning, forskning och utveckling. På dessa områden är Sveriges förutsättningar mycket goda.

Du har alldeles rätt i att Aktiebolag är den enda realistiska företasformen. Och det är enligt mina erfarenheter inga större problem att idag skaffa (låna) 100 000 för att starta ett aktiebolag. (Jag var ledamot i den senaste aktiebolagsutredningen - som var helt enig i sina slutsatser på denna punkt.)
Det är bra att du är ärlig och säger rent ut att nyföretagarna måste låna till aktiekapitalet. Tack.

Det innebär att varenda person ur socialgrupp 3 som får för sig att starta eget förväntas börja med att dra på sig en skuld på 100.000 kronor.

Detta anses alltså vara rimliga förutsättningar.

Det innebär att den som redan sitter på en säck med kapital har en kraftig fördel jämfört med den som inget har - redan innan en enda timme arbetats i det nya företaget.

Och så ska det tydligen vara.

Att arbeta ihop till aktiekapitalet är tyvärr inget realistiskt alternativ med den progressivt ökande skatt på arbete som finns idag. Skatteeffekterna blir helt absurda om man försöker. Men på kapitalinkomster är det platt skatt...

Jag menar då att Sverige bör vara tydligare med vad som faktiskt gäller i realiteten.

Så att inte arbetslösa/medellösa personer luras att starta enskilda firmor eller handelsbolag och dra på sig livslånga skatteskulder och personliga konkurser i onödan.

Kan man inte ordna fram 150.000 cash redan före start (aktiekapitalet plus sisådär en och en halv månadslön inklusive alla skatter - och det är absolut minimum) så har man inte råd att starta eget i Sverige.


Bengt Silfverstrand: Måste säger jag inte alls. Däremot att goda möjligheter föreligger att låna till startkapitalet. Jag slår vidare fast att Aktiebolagskommittén med bl a företrädare för både små-medel- och storföretagare var helt eniga i sin bedömning av lämligt minimikapital för att få starta ett företag/aktiebolag - utan personligt ansvar.

Om du sedan tycker det är så illa att skatteystemet gynnar kapitalinkomster på arbetsinkomsters bekostnad, så tycker jag du borde lägga mera av din energi på att plädera för en ändring.

Generellt sett inte ett dugg synd om någon företagarkategori i Sverige. Det förhåller sig precis tvärtom. Att sedan det finns både vinnare och förlorare bland småföretagen är en helt annan sak.
Den här diskussionen ska inte ses ur något "tycka synd om"-perspektiv. Företagare är inga offer. Jag må ha haft problem med min gamla firma men dessa är effektivt åtgärdade nu.

Men ja, jag menar att arbetsinkomster är diskriminerade:

För kapitalinkomster gäller: platt skatt.

För arbetsinkomster gäller: progressivitet.

Varför skillnad? Inkomst som inkomst. Skillnaderna hindrar nya (mindre) företag från att expandera av egen kraft.

I medierna ser man många som ondgör sig över "direktörernas" höga inkomster, men det politiska systemet har alltid givit dessa "direktörer" mycket stora möjligheter att ta ut sina inkomster som lågbeskattad aktieutdelning och liknande, och inte som lön. Och alliansen gör likadant, förstås.

Kapitalinkomster har man bara om man redan är ordentligt välbeställd. Det är inget för den som är beroende av arbetsinkomster.

Svensson har alltså sämre generella villkor.

Läste idag en rätt intressant text i DN, där Jonas Milton på Almega säger så här: "Det är stor skillnad på en kemisk fabrik där lönekostnadsandelen är 8 procent och ett tjänsteföretag där personalen är den största utgiften och lönekostnadsandelen är 80 procent."

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=678&a=633018

Just det. Jag menar att Sveriges överdrivna beskattning av arbete, särskilt i riktigt små företag, leder till svartjobb, brain drain och utlokalisering av tjänsteföretag. Detta i ett läge där industrin inte anställer.

Så vem ska anställa i framtiden? Småföretag med kassalådan full av skorpsmulor? Offentlig sektor?

Vem representerar personer med arbetsinkomster i Sverige? Ingen, tycks det. Definitivt inte alliansen. Tydligt är att skatten på arbete ska ligga på (eller något över) smärtgränsen.

Jag har lagt en hel del energi på att plädera för en ändring (exakt samma skatt på arbetsinkomster som för kapitalinkomster, om detta löses genom att införa progressivitet på kapitalinkomster eller genom att ta bort progressiviteten på arbetsinkomster är mindre intressant).

Jag har även fått en hel del svar och reaktioner på vissa förslag, ända upp på ministernivå i något fall.

50-procentsgränsen är viktig. Det är nämligen den gräns där en individ förlorar den egentliga ekonomiska makten över sitt eget liv och där en liten grad av slaveri inträder. Inte helt, förstås. Men delvis.

50 procent är den gräns där stat och kommun har mer makt över ens plånbok än man själv har. Sverige har gått över den gränsen - en bra bit dessutom.

Den vanliga reaktionen på mina idéer brukar vara att förslagen visserligen har en viss poäng, men lika tydligt har det varit att några ändringar inte är att räkna med.

Så det har jag accepterat.


Bengt Silfverstrand: Det är viktigt att behålla progressiviteten i inkomstskattesystemet. Kraven på platt skatt kommer från samma gamla skattekverulanter som alltid funnits, oavsett vilket skatteuttag vi haft. Jag ser dock svårigheter att skapa rättvisa genom att införa progressiv kapitalskatt.

50-procentgränsen är inte alls viktig. Ser vi på utvecklingen bara under den senaste tioårsperioden, så kan vi konstatera att realinkomsterna ökat kraftigt. Och de som fått de allra största inkomstökningarna är paradoxalt nog de som driver kraven på skattesänkningar hårdast.
Vilka svårigheter ser du att skapa rättvisa genom att införa progressiv kapitalskatt?


Bengt Silfverstrand: Risken för ytterligare kapitalflykt är ju uppenbar.
Till gruppen "De som fått de allra största inkomstökningarna" kan du nog knappast räkna nystartade egenföretagare med enskilda firmor och kapital långt under 100.000.


Bengt Silfverstrand: Det är lika stor spännvidd i gruppen småföretagare som i löntagargruppen. Och att skaffa fram 100.000 kronor för seriösa företagaravsikter är inget som helst problem i dagens läge.
Inga problem bara man är beredd att starta genom att skuldsätta dig, menar du alltså.

Hade staten begärt samma sak av löntagare och sagt: "det är inget problem för någon att låna 100.000 om man vill fixa en fast anställning" så hade det nog blivit en viss reaktion.

Men så fort det är en företagare så går det alltså bra.

Problemen uppstår snabbt om man försöker köra eget och klara sig UTAN att låna pengar, och i stället jobba ihop sitt eget startkapital. Där är progressiviteten en effektiv pinne i hjulet.

Är du själv beredd att låna 100.000 för att behålla ditt jobb?


Bengt Silfverstrand: Jämförelsen är irrelevant. Att starta en verksamhet i form av en juridisk person - utan personligt ansvar - ska givetvis kosta. Det var aktiebolagskommittén också helt överens om. Småföretagarnas företrädare i utredningen hade ingen avvikande mening.
Bengt,

Tack för alla uttömmande svar, som faktiskt hjälpt mig förstå hur Sverige ser på företagsamhet.

Jag kan ibland tycka att det hade varit bra om jag haft den kunskapen 1992 när jag registrerade min enskilda firma. I så fall hade jag väntat tills ekonomin varit stabilare innan jag hade kört igång. Men nu hade jag inte det.

Det är ett stort steg att gå från anställning (eller arbetslöshet) till seriöst egenföretagande.

Och möjligheterna att själv arbeta ihop eget startkapital i den storlek som krävs för att kunna använda AB-formen, är tyvärr ganska begränsade - pga den progressiva skatt som tas ut på arbetet som man måste utföra INNAN man kommer upp till de magiska 100.000.

Återstår att låna pengar för att få en vettig företagsform. Visst. Så är verkligheten.

Där uppstår ändå en konflikt för mig.

För hur "seriös" man än anses vara med ett AB så tycker jag inte det är rimligt att man ska tvingas börja med att låna pengar och sätta sig i bankens rävsax det första man gör.

100.000 kronor är mycket pengar för mig. Jag fick en gång i tiden lära mig att sparsamhet var en dygd. Sånt sitter i...

Min egen familj hade inte så många alternativ kvar efter att min strategi med att jobba 75-timmarsveckor till skatter som ibland nådde över 70-procentstrecket föll ihop våren 2005.

Jag hade en restskatt på ett sexsiffrigt belopp. Jag har tre barn och det var fler än jag som skulle leva på lönen, men 45.000 i månaden brutto gav i praktiken 15.000 netto ut i näven, vilket inte räckte särskilt långt.

Hur som helst. Jag har för mig att våren 2005 satte skatteverket min preliminärskatt till 26.000 - 26.000 i månaden alltså.

Och någonstans däromkring så höll det inte ihop längre. Om jag inte snabbt såg till att fixa fram ett jättebelopp så väntade kronofogde, utmätning, exekutiv husförsäljning (huset var värt 490.000 så det var inget lyxbygge precis) och risk för personlig konkurs.

Även i det läget skulle man förstås kunna ha lånat. (Det hade förvärrat situationen.)

Och det ligger inte riktigt för mig att låna pengar när jag vet att jag kan dra in 45 papp brutto i månaden. Sådana summor SKA räcka, helt enkelt.

För en familjeförsörjare kunde jag ändå konstatera att de inte gjorde det. Skatteeffekterna som vi stötte på under tiden med den enskilda firman tycktes mig fullständigt absurda.

Idag två år senare har jag ändå lyckats lösa problemen för familjens del (och utan att behöva förfalla till svartjobb dessutom). Och restskatten är betald. Men priset var högt.

Mvh
Magnus Rubensson
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)


KOMMENTAR PÅ INLÄGGET




Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:
  • ej undertecknade med förnamn och efternamn
  • kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
  • är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
  • innebär brott mot tystnadsplikten
  • uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen
Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:
  • du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
  • vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn
Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.


Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM