Sätt pris på miljön?

-Sätt pris på miljön utropade den borgerlige nationalekonomen Erik Dahmén för flera decennier sedan.  För något år sedan blev han bönhörd.  Låt vara att det var borgerliga krafter globalt och här i Sverige som ihärdigt drev frågan att luft och vatten måste prissättas efter marknadens principer, om vi ska få någon bukt med miljöproblemen.

Så tillkom beslutet om s k utsläppsrätter ett beslut som tyvärr också socialdemokratin ställde upp bakom. Nu ser vi resultatet av detta nyliberala missfoster. I onsdagens nyhetssändningar fick vi bekräftelse på vad många redan anat, nämligen att de som hade handeln med utsläppsrätter i sin hand – företagen skulle missbruka systemet genom att berika sig på detsamma.

Och mycket riktigt.   Handeln med utsläppsrätter har blivit en flopp.  Systemet som skulle minska företagens koldioxidutsläpp har istället lett till att svenska företag tjänat miljontals kronor på att sälja sin utsläppsrätter utan att behöva minska utsläppen ett dugg.

Att sätta pris på miljön är ett fenomen som drivs av nyliberala krafter över hela världen.  Mäktiga män i de internationella institutionernas tjänst; Världsbanken, IMF och WTO är invävda i ett nätverk med vattenföretagen – med huvudkravet på dagordningen – att PRIVATISERA VATTNET. 

Vattnet är på många håll inte längre en rättighet.  En handfull gigantiska företag skaffar sig allt större makt över vattnet i världen.  De som drabbas är de fattigaste i syd, som inte anses vara kommersiellt gångbara.

”I Cochabamba i Bolivia protesterade den lokala befolkningen mot privatiseringen och de orimliga avgiftshöjningarna.  De vann mot det multinationella företaget.  Men privatiseringarna sker inte bara i syd.  De stora globala vattenföretagen har numera rättigheterna inte bara i Shanghai, Buenos Aires, Manila och Johannesburg – utan också i Norrtälje!”  Så skriver Ann.-Christin Sjölander Holland i den utomordentliga boken ”Vatten – rättighet eller handelsvara.”  som varmt rekommenderas till läsning. 

Luft och vatten – det mest grundläggande i livet ska naturligtvis vara en mänsklig rättighet – inte en handelsvara.