Systemskiftare på villovägar

Den s k stopplag, som är en garant för rättvisa och behandling på lika villkor ska rivas upp har b-alliansen lovat.  Om konsekvenserna tycks de antingen vara omedvetna eller så är vård på ojämlika villkor, d v s möjligheter för företag och bättre bemedlade att i vård hos privata entreprenörer tränga sig förbi ekonomiskt svagare men ur medicinsk synpunkt värre utsatta patienter.

Samma dag som Göran Hägglund på DN-debatt (3/12-06) förkunnar att han inte ser några problem med att tillåta offentligt finansierade sjukhus att ta emot försäkringspatienter då kapacitet finns visar samma tidning i ett stort reportage vilka konsekvenser privatiseringarna i Stockholm fått.

36 mindre bolag som driver vårdcentraler gjorde tillsammans en vinst på 63 miljoner kronor 2005.  De lyckades helt enkelt få så hög ersättning per patient när landstingspolitikerna gav klartecken för privatisering av vården.  Merparten av vinsten gick inte tillbaka till verksamheten utan hamnade i aktieägarnas fickor.  För hela Stockholmsområdet rör det sig om 34 miljoner skattekronor som via vårdcentraler omfördelats till enskilda läkare och sjuksköterskor.  Ett exempel är Maria beroendecentrum vars ägare kunde ta ut hela 57 miljoner kronor genom omorganisation.

Konsekvenserna av det borgerliga anträdandet av systemskiftesvägen leder självfallet till att vi får två grupper av patienter i vården: Skattefinansierade patienter som får vård på strängt medicinska bedömningsgrunder efter behov och försäkringspatienter som via privatiserade gräddfiler betalat för att få vård även då behoven är mindre.

I senaste numret av Dagens samhälle (5/27) skriver finanslandstingsrådet Ann-Margret i Gävleborgs Landsting insiktsfullt om saken och konstaterar bl.a.: ”De stora pengarna ligger i den senare gruppen (försäkringspatienter – min anm.).  Arbetsgivare försäkrar sin personal för att snabbt få tillbaka dem i tjänst i stället för att stå i vårdköer. Arbetsgivare, försäkringskassan och hela samhället tjänar på det.  Men vad tjänar samhället på att vårda en sängliggande pensionär?  Den gamla damen som brutit lårbenshalsen har inget jobb att gå tillbaka till.  Hon kommer aldrig mer att betala mer i skatt än vad hon kostar kommunens omsorgsverksamhet.  När hon rullas in på operationssalen före den 25-årige juristen är det av ett enda skäl:hennes medicinska behov har bedömts var större.

Med regeringens förslag har vi lämnat principen om en likvärdig vård bakom oss.  Här ligger grundproblemet!"

Just det!  Att öppna för en försäkringsbaserad vård leder ofelbart till ett skiktat samhälle där oförsäkrade får nöja sig med skattefinansierad bassjukvård. Försäkrade kan i sin tur skaffa sig snabbare vård även för mindre krämpor.  Samtidigt kan ägarna till de privata vårdinrättningarna berika sig på skattemedel som i stället kunde använts till mer vård där behoven var störst.

Det systemskifte som borgerligheten så frenetiskt förnekade i valrörelsen, då de i stället kröp bakom den socialdemokratiska välfärdsmodellen, är nu på gång.  Socialdemokraterna måste givetvis med alla demokratiska medel bekämpa detta systemskifte och stenhårt stå upp för en solidariskt finansierad och behovsstyrd vård.