Aftonbladets slaskjournalistik

Med två rejäla övertramp befäster Aftonbladet sin ställning som svensk dagspress’

Slasktidning nr. 1.

Det ena övertrampet är daterat onsdagen den 31 januari då tidningens förstasida med krigsrubriker förkunnar att f. statssekreteraren Lars Danielsson är en lögnare och det på två helsidor inne i tidningen konstateras att ”nya avslöjanden” (utan konkretiseringar) ”kan vara årtiondets politiska skandal.”

”Är det inte nog nu”, frågar den socialdemokratiske riksdagsledamoten (tidigare statsrådet) Morgan Johansson i ett debattinlägg den 3 februari.  Det är ord i rättan tid.  I två år har Lars Danielsson utsatts för en mobbningskampanj i främst Aftonbladet, som nu inte tycks sky några som helst medel för att behålla sin tätposition som ”Sveriges största tidning.”  Visst ska Lars Danielssons göranden och låtanden i svallvågorna efter Tsunamikatastrofen granskas och oriktiga uppgifter bli föremål för kritik.  Men när kritiken antar formerna av mental stenkastning och personförföljelse, då har det sannerligen gått för långt.

Alla inklusive den svenska regeringen togs på sängen av Tsunamikatastrofen.  Efter en trög inledning på hjälpinsatserna gjordes allt vad som rimligen står i en regerings makt att göra för att hjälpa de anhöriga till katastrofens offer.  Sverige var i samma sits som många andra länder.  Norge och Finland är två närliggande intressanta jämförelseobjekt.

I Norge manade den dåvarande norske oppositionsledaren Jens Stoltenberg (s) till nationell samling och undvek nogsamt att utnyttja naturkatastrofen partipolitiskt i föredömlig motsats till den dåvarande svenska oppositionen.

Det svenska syndabockssyndromet med Aftonbladet som främste uttolkare kan ingenting annat än fördömas.

Till den senare kategorin hör onekligen också den gångna veckans övertramp nr. 2.

Det handlar om schlagersångerskan Kikki Danielsson.  I söndagens Aftonbladet (4 februari) påstås på löpsedel och första sida att hon varit ”Full på scenen”.  Detta följs upp i braskande och sliskiga reportage över två sidor i tidningen.  Dagen efter får vi veta sanningen bakom hennes ”vinglande på scenen”.  Hon hade tagit tabletter mot sin ångest.  Kikki var sjuk.  Hon kollapsade.  Hon säger sig vara ledsen, skamsen och besviken på sig själv.

Någon motsvarande skamkänsla har inte kunnat noteras i Aftonbladet.  Annars borde det vara tidningen som intog skampålen.  Men några ursäkter och beklaganden är naturligtvis inte att vänta.  Bottennappen är emellertid uppenbara.  Och när det gäller Aftonbladet återstår nu bara frågan vad som finns under botten?