Korkat om valsystemet

”Väljaren måste kunna få rösta på flera partier till riksdagen”.  Nej, ni läser inte fel.  Förslaget framförs på fullt allvar av statsvetaren Bo Rothstein på DN-debatt den 9 januari.

Det är inte alls självklart att vi ska ha ett valsystem som gynnar de nu existerande riksdagspartierna.  Vi bör ha ett valsystem som sätter medborgaren – inte partiorganisationerna – i centrum, hävdar han och menar med andra ord att vårt nuvarande val- och partisystem saknar legitimitet.  Samtidigt som Rothstein pekar ut ett antal varianter på valsystem, erkänner han i ett ögonblick av klarsyn att de statsvetenskapliga forskarna är djupt oeniga om vilket valsystem som är det mest demokratiska.  Denna klarsynthet glöms emellertid snabbt bort, ty lite längre fram i texten tar R. stöd i ”ett inte obetydligt antal forskingsrapporter under de senaste tio åren har uppvisat resultat som sätter frågetecken för de politiska partiernas roll i den svenska demokratin.  Inte minst har man pekat på brister vad gäller deras sociala representativitet, deras  intresse av att attrahera och meningsfullt sysselsätta medlemmar och deras interna demokrati.”   Att det på många håll, inte minst inom socialdemokratin, är lite si och så med interndemokratin och substansen i partiarbetet är förvisso sant.  Men att den sociala representativiteten skulle vara särskilt bristfällig är ett påstående som generellt saknar täckning.

Jag ska som underlag för detta påstående ta ett litet lokalt exempel från min egen arbetarekommun.  Inför Höganäs arbetarekommuns 100-årsjubileum i augusti 2006 tog vi fram en liten jubileumsskrift med underrubriken.  ”I pionjärers spår – med blick mot framtiden.”  Det var ett medvetet val.  Skriften innehåller både tillbakablickande artiklar, vilket naturligtvis är ett måste i en jubileumsskrift, men pekar också på framtidens arbetsuppgifter.  Dels utmynnar varje artikel i ett antal frågor tänkta att användas i studiecirkelverksamhet och  dels lyfts framtidsvisionerna fram..  Den artikel som anknyter till Rothsteins påstående om bristande social representativitet har rubriken ”Arbetareparti med bred förankring – Många yrken bland pionjärerna”. Bland pionjärerna vid arbetarekommunens tillkomst 1906 finner vi i främsta ledet en skollärare, en lokförare, en expeditör, en grovarbetare, en parkföreståndare, en fotogenhandlare, en stationskarl, en bokhållare, en toffelmakare, en klädhandlare och en manufakturhandlare.  Inslaget av skollärare var inte minst påtagligt.

Om vi sedan tar en titt på valsedeln för ”Arbetarepartiet Socialdemokraterna” inför valet till kommunfullmäktige i september ifjol, så finner vi samma breda förankring bland företrädarna vad gäller yrkesbakgrund – en företagsekonom, butiksbiträde, verkstadsarbetare, studerande, pensionär m fl.  Den stora förändringen handlar om jämställdheten mellan kvinnor och män.  Mansdominansen var länge påfallande på de socialdemokratiska valsedlarna.  Idag går socialdemokraterna i bl a Höganäs kommun till val på listor, där könsfördelningen på alla valbara platser – och långt därutöver – är helt jämn.  Vad jag här redovisat är ju inte unikt.  Detta är i själva verket en spegel av dagens samhälle.

Rothsteins utgångspunkt för ett förslag om att folk ska få rösta på flera kandidater och inte bry sig så mycket om partierna är med andra ord dåligt förankrad i verkligheten.  Han förordar tre alternativ för väljaren att välja mellan i vallokalen – 1 – fyll i partiets siffra (och du röstar på partiets kandidater i den ordning de ställts upp) 2 – rösta på partiets kandidater efter den rangordning du själv väljer- 3 – Rösta på kandidater , men rangordna dem som du själv vill.

Systemet kan närmast betraktas som anarkism-light.  Det skulle sannolikt leda till en ännu värre partisplittring än  dagens, långtifrån fulländade system, och i hög grad riskera att urholka demokratin ytterligare,  Svaga regeringsunderlag och svaga regeringar är sannerligen ingenting att sträva efter, om vi vill utveckla demokratin och stärka medborgarinflytandet.  Helhetsperspektivet är en förutsättning för demokrati och hållbar utveckling.

Och för att ta del av hur redan dagens system med begränsade personvalsinslag ter sig i verkligheten, kan ni med fördel läsa mina artiklar om ”Personvalsskolan”.  Underlaget är hämtat direkt från verkligheten.  Denna verklighet är förvisso skönare/sannare än dikten.