TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

En uppenbarligen rubbad person med extrema islamistiska fobier har skjutit ihjäl ett 50-tal personer på en gayklubb i Orlando-Florida-USA. Vansinnet manifesteras av att den amerikanska vapenindustrins aktier steg efter dådet.  Den kristdemokraterna närstående frikyrkopastorn Stanley Sjöberg anser att de som befann sig där delvis hade sig själva att skylla.  Denna tragedi i ett vapentokigt och starkt splittrat land blev huvudfrågan i den inledande partiledarrundan i dagens partiledardebatt i riksdagen.

 

Efter att ha lyssnat på den borgerliga alliansens ledare (Jan Björklund klädsamt nog undantagen) i allmänhet och SD-ledaren Jimmy Åkesson i synnerhet kan man konstatera att den högerextreme amerikanske presidentkandidaten Donald Trumphs paradtankar med blixtens hastighet fortplantat sig över Atlanten.  Att söka politisk strid genom att ställa svenska värderingar i motsats till en extremists  illdåd i ett fjärran land är verkligen att sänka alla tidigare lågvattenmärken i svensk politisk debatt ytterligare.

 

I stället för att falla i det borgerliga grälsjuketräsket uppträdde Stefan Löfven statsmannamässigt, tog avstånd från alla typer av extremism, manade till sammanhållning och fokuserade på de positiva signaler som blir allt tydligare i form av ökad tillväxt, sjunkande arbetslöshet och ökad  sysselsättning.

 

Liberalernas Jan Björklund kritiserade med rätta försäkringskassans nerdragningar av stödet till personer med personlig assistans enligt LSS - lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade - och manade regeringen att uppmärksamma frågan i den utredning om översyn av systemet som regeringen tillsatt.  Det finns all anledning för regeringen att lyssna på det örat och inte låta samhällets mest utsatta medborgare drabbas av inskränkningar i sin dagliga tillvaro och livskvalitet.  Tvärtom måste assistansersättningen återställas till sina ursprungliga intentioner - att främja jämlikhet i levnadsvillkor och full delaktighet i samhällslivet för de personer som tillhör lagens personkrets - med målet att den enskilde får möjlighet att leva som andra.

 

 

 

 

 

 

 






Efter att under hela sin statsministertid hittills ha varit utsatt för en nästan daglig hetskampanj i borgerlig press och tidvis även i public servicekanalen SVT tvingades belackarna, åtminstone tillfälligt, på fredagen till reträtt. - Löfven tog en trippelseger om energin, skriver t ex högerliberala Sydsvenskan/HD.

 

Ända sedan den rödgröna regeringens tillträde hösten 2014 har vi till leda fått höra hur svag den är.  Räknat i riksdagsmandat är regeringen förstås inte särskilt stark, men detta är ju ett resultat av hur väljarna röstat.  Läget är som det är. De rödgröna partierna (S, Mp och V) är större än den borgerliga fyrpartialliansen, som åtminstone inte hittills velat gå i armkrok med sverigedemokraterna, även om det kliar i moderata fingrar.

 

Ser man till resultatet kan man emellertid på synnerligen goda grunder hävda att regeringen Löfven förvaltat det förtroende man fått på ett synnerligen skickligt sätt.  Befinner man sig i minoritet måste man i stor utsträckning gilla läget och söka blocköverskridande uppgörelser.  Detta har regeringen också lyckats med i mycket stor utsträckning.  Gårdagens uppgörelse om energipolitiken har, även om en del tycks ha glömt det,  föregåtts av liknande uppgörelser om budgeten försvaret och migrationspolitiken.  När det gäller dessa uppgörelser har de borgerliga allianspartierna tyvärr inte levt upp till sina förpliktelser.  Decemberöverenskommelsen spräcktes av de borgerliga, även om de hittills inte vågat ta direkt strid om budgeten.  När det gäller försvaret och migrationen har de borgerliga, och i synnerhet moderaterna ägnat sig åt tydlig överbudspolitik.

 

Mycket talar dock för att energiuppgörelsen kommer att ha större förutsättningar att bli hållbar.  Som alla uppgörelser utifrån olika utgångsbud måste parterna vara beredda att både ge och ta.  Energiöverenskommelsen innebär självfallet en eftergift för alla dem som velat se en tydlig bortre parentes för kärnkraften.  Det intressanta med denna del av uppgörelsen är emellertid inte årtalsexcersisen, utan vad kraftbolagen i praktiken kommer att göra.  Och som det ser ut både i nuläget och framöver så kommer inget  kraftbolag att bygga nya kärnkraftverk av den mycket enkla anledningen att branschen inte tror att det är lönsamt. 

 

Måhända svider uppgörelsen särskilt hos delar av miljöpartiet, men det bör då noteras att denna innehåller kraftfulla satsningar i form av subventioner på sol, vind och vatten.  Sammantaget går det under alla förhållanden att påstå att Stefan Löfven med denna uppgörelse "KOM, SÅGS, och SEGRADE!  Det är han väl värd.



2016-06-11, 11:25  Permalink  3 kommentarer
Andra bloggar om:  



Jag är så glad att jag är svensk.  O, säg var finns ett land, så stjärneklart, så sommarljust som Sveriges vida strand?  Se åkrarna, se ängarna, där far och farfar gått!  Se rågarna, se blommorna, där har min vagga stått.  Denna sång med text av Paul Nilsson och musik av Alice Tegnér sjöng vi i folkskolan (som den då hette) i slutet av 1940-och början av 1950-talet.  Sången var en av kandidaterna till att bli svensk nationalsång. "Du gamla, du fria", har jag sjungit 26 gånger vid riksdagens öppnande plus ytterligare ett oräkneligt antal gånger.  Däremot har jag aldrig tagit "Kungssången" i min mun. Jag behöver inte förklara varför.  Visst är jag glad att jag är svensk. 

 

 Men jag blir fly förbannad när jag upplever hur vissa alltifrån aningslösa till medvetet främlingsfientliga svenskar använder nationaldagen för att markera revir mot andra nationaliteter och kulturer.  Igår deltog jag i nationaldagsfirandet i Tivoliparken i Höganäs.  Det moderata kommunalrådet Peter Kovacs höll ett kort och okontroversiellt tal men kunde inte låta bli att spela på populismens strängar genom att ägna större delen av sitt framträdande åt att sjunga, hellre än bra.

 

Sen läser jag följande inlägg av en bloggare i Höganäs: "Vågar man stick ut hakan och säga Grattis Sverige på nationaldagen. Flaggan i topp.  Nu blir jag väl kallad rasist, men då får det blir så" Kvalificerat trams, är det väl mildaste man kan säga om detta.  Nu råkar jag känna karln och vet att han tillhör de aningslösas skara, varför jag låter det hela passera med en lätt suck.

 

Strax efter läser jag ett annat inlägg så lydande: "En levande flaggstång med EN flagga för mer än ETT land. Texten är illustrerad med en SVENSK  BLÅGUL flagga sammanflätad med en BRASILIANSK GRÖNGULBLÅVIT  flagga bakom vilka skymtar textförfattarens och min vän Kjell-Åke Perssons brasilianska hustru Luisa.  Detta är mitt finaste minne av nationaldagen den 6 juni 2016.

 

Samtidigt plockar jag fram en av mina tidigare texter som i valda delar passar in att reprisera en dag som denna.

 

Det nationella perspektivet
Eftersom  historiska aspekter anlagts på vissa helgdagars existensberättigande, kan det väl vara på sin plats att något belysa symbolerna bakom vår nationalstolthet och i den händelse vi bestämmer oss för att slå vakt om våra nationalmonument också i logikens namn utvidga

kretsen av helgdagsobjekt.

Den 6 juni
Sveriges historia är dess konungars historia lät skalden Erik Gustav Geijer på sin tid förkunna. Svenska flaggans dag är sedan seklets början Sveriges nationaldag. Den har sitt ursprung i att Gustaf Vasa den 6 juni 1523 valdes till Sveriges konung. Efter att ha flytt den danske kungen Kristians (i Sverige kallad tyrann, i Danmark – den gode) knektar, sökt och fått politisk asyl i Lübeck kunde Gustaf, ditburen av Hansans nåde, Lubeckbankirers kapital och en inhyrd här från Hansestaden, i triumf intåga i Stockholm på midsommardagen anno 1523. Med fast hand och skrupelfria metoder byggdes riket upp. Priset var högt. När det tyska kapitalet sinade hemsöktes landets kyrkor. Konungens ombud for sålunda land och rike runt och lade embargo på de kyrkklockor som kallade församlingen till templen och renade luften från onda andar. Upprorsfanan höjdes i Småland, Västergötland, Östergötland och Dalarna, men de uppstudsiga slogs tillbaka. Och räfst och rättarting hölls. Den styvnackade landskapsmenigheten krossades och bilorna föll. Inte ens den forne vännen, dalkarlen Anders Persson på Rankhyttan,

skonades.

Och så fortsatte han sin blodsbesudlade väg, över greve- och Dackefejder, över Västerås riksdag, där ständerna 1544 för första gången på 14 år samlades för att höra konungen i efterhand motivera sin politik och stadfästa Sverige som arvrike. Där fick de ”lova, förplikta, svärja och hylla...på det allerkraftigaste, fullkomligen och oigenkallelligen, samfällt och synnerligen”, Gustaf Vasas äldste son Erik, för allas vår nästkommande utav Gud försedde och nu hyllade konung.”
Tänk på att det är denne 1500-talets ”Pol Pot”, för att tala med den i ämnet sakkunnige Herman Lindqvist, vi firar den 6 juni.

Den 30 november
I konsekvens med ovanstående bör förstås också en annan mäktig gestalt i Sveriges historia, krigarkonungen Carolus Rex – Karl XII – uppmärksammas
. Frågan måste åtminstone väckas om inte denne karolinernas obestridde ledare som en postum kompensation för Görtzens nödmynt, debaclet vid Poltava, kalabaliken i Bender, strulet i Stralsund och den ödesdigra kulan (eller var det en knapp?) vid skansen på Fredrikstens fästning i Fredrikshald (nuvarande Halden) i Norge den 30 november 1718, bör firas mera rationellt och nationellt – just den 30 november?

 

Riksdagens högtidliga öppnande
För att ingen sidvördnad skall drabba krigarkonungens något mera fredligt sinnade fader, Karl XI, mera känd som Gråkappan,
i vars skepnad han oanmäld for runt och skrämde upp överheten i landet under sent 1600-tal, återförde delar av den slösaktiga drottning Kristina förskingrad allmän egendom (reduktionen) och införde en rationell härordning (indelningsverket), bör övervägas om inte även riksdagens mer eller mindre högtidliga öppnande bör bli föremål för allmänt firande – genom att någon dag i mitten av september – låt oss säga den 15/9 – blir allmän helgdag. Genom ett sådant förfarande skulle också en naturlig återkoppling kunna göras till Karl XI:s drabanter, vars taktfasta stöveltramp måhända åter skulle kunna berika riksmötets öppnande.

Den 6 november
Förlåt, jag höll på att glömma Gustav II Adolf – Guldkonungen från Norden – mannen som enligt krönikan föddes med segerhuva, vilken dock inte förmådde rädda honom från att förirra sig in i fiendeleden på Lützens dimhöljda slagfält och där falla offer för en dödande kula den 6 november 1632
. ”Ille facit – han skall göra det” lär den stränge och föga populäre fadern Karl IX (Gustaf Vasas yngste son – de många barnen på bygden oräknade) ha utropat, när han såg den ljuslynte och mera optimistiskt lagde lille krabaten leka krigiska lekar och skjuta prick på kreaturen. Och visst gjorde han det - for fram som en slåttermaskin med sin svensk-tyska här (som till största delen bestod av tyska legoknektar) och lade under sig stora landområden i norra Europa under det s k trettioåriga kriget. Skövling, plundring och våldtäkter ingick i krigsstrategin och många av de sköna konstföremål, serviser, porslin och böhmiskt glas m m som nu kan beskådas på Stockholms slott är stöldgods hemfört av denne Gustav ”Lützen” och hans krigargeneraler Lennart Torstensson, Johan Banér m fl.
Så visst platsar den 6 november som ytterligare en röd dag värd både bakelser, bullar och annat smått och gott.

 

Nytto- och viloperspektivet
Ett annat sätt att betrakta våra helgdagar är naturligtvis att anlägga ett nytto- och viloperspektiv. Just vårt behov av vila är kanske ägnat att skapa förutsättningar för breda uppgörelser över partigränserna, sedan också ledande företrädare för vår annars gnälliga borgerliga opposition förklarat att man kan acceptera första maj som allmän helgdag med tanke på folks behov av vila efter Valborgsmässoafton.
Med detta synsätt finns också möjligheter att överbrygga eventuella motsättningar mellan nytta och nöje i helgdagssammanhang. Då blir skälen att behålla första maj som allmän helgdag också synnerligen starka. Första maj är både den internationella och nationella arbetarrörelsens högtidsdag. Människors vilja till arbete är oomtvistat nationens viktigaste tillgång, och respekten för allas rätt till arbete ifrågasätts väl numera knappast av någon.

 

Däremot kan flera av våra nuvarande helgdagar ifrågasättas av rationella skäl. Sålunda kan man fråga sig varför vi behöver en ”Alla helgons dag”, då det numera torde vara ställt utom alla rimliga tvivel att några helgon inte funnits, varken nu eller tidigare. De på kristen grund befintliga stora högtiderna vill jag inte ifrågasätta, dock bör om nya helgdagar tillkommer (starka skäl talar som framgår ovan för detta), en eller annan (eller varför inte alla) annandag slopas.



2016-06-07, 18:59  Permalink  5 kommentarer
Andra bloggar om:  



Det är den omgivande miljön som gör en person funktionshindrad.  Därför är det den omgivande miljön som ska anpassas efter individens behov och inte tvärtom.

I sitt invigningstal på Hörselskadades (HRF) kongress i Linköping den 27 maj sa barn-äldre och jämställdhetsminister Åsa Regnér bland annat: "Regeringen arbetar för att vi ska ha ett inkluderande samhälle för alla, där det inte finns några hinder för människors delaktighet.  Det är en fråga om jämlikhet och rättvisa och viktigt när vi utvecklar den svenska modellen."

 

Orden förpliktar. Det är dags att leverera.  Det gäller både personlig assistans efter behov och en diskrimineringslag som inkluderar i stället för utestänger.

 

Se min fredagsledare (3/6) i ETC Malmö.

 

http://malmo.etc.se/ledare/dalig-respekt-funktionsnedsattas-rattigheter

 






När riksdagens skatteutskott i förra veckan skulle ge finansminister Magdalena Andersson (s) klarsignal för de nya EU-lagarna för att hindra skatteflykt valde de borgerliga partierna att inte delta i beslutet, trots att frågan stötts och blötts i flera omgångar under våren.  Sverigedemokraterna röstade i utskottet mot de flesta lagförslagen oh  bevisade än en gång att partiet är skattesmitarnas bästa vän.

 

Men moderaterna kommer faktiskt inte långt efter, ja frågan är om de inte  traskar patrull med SD.  M har ännu inte svarat på frågor om sin syn på skattemoral, efter att det avslöjats att tidigare moderater i skatteutskottet gömt undan pengar utomlands.  Och när nu internationella regelverk är på gång så väljer partiet att inte stödja dem.

 

Internationella avslöjanden visar hur många rika människor gör allt för att undvika att betala skatt.  Panamadokumenten avslöjade med all önskvärd tydlighet hur banker och skatterådgivare gör det möjligt för kunder att smussla undan pengar i brevlådeföretag i skatteparadis.  När EU:s finansministrar idag träffas på ett Ekofinmöte ska de besluta om ett gemensamt införande av OECD:s nya regelverk.  Syftet är att nya skattelagar ska hindra förflyttning av vinster till lågskatteländer.  Vinsterna ska beskattas där de uppstår, inte i skatteparadis.

 

Att borgerliga partier inklusive sverigedemokraterna inte är med på vagnen visar tydligt vilka som är skattesmitarnas bästa vänner.

 






I en intervju i TV 4 i går, 21 maj, öppnade Annie Lööf dörren för sverigedemokraterna och för varje dag som går blir den moderata flirten med SD allt mer uppenbar.  Samtidigt börjar moderaterna använda amerikanska smutskampanjmetoder mot socialdemokraterna.

 

I lördagsintervjun svarade Annie Lööf på en direkt fråga att sverigedemokraterna aldrig kommer med i en alliansregering.  Den politiske kommentatorn Marcus Oscarsson fattade givetvis galoppen och konstaterade att detta är en klar  glidning.  Det räcker ju så gott med ett parlamentariskt stöd, och även om alliansen skulle bli mindre än de rödgröna efter 2018 års val, så talar alltmera för att man då skulle vara beredd att ta makten med hjälp av sverigedemokraternas röster.

 

Vad gäller moderaterna så blir deras frierier till sverigedemokratiska väljare alltmera skrupelfria.  Nu målar man upp kampen mot "beteenden och åsikter som är oförenliga med svenska värderingar."  Exakt vad som är svenska värderingar till skillnad mot exempelvis norska och franska framgår inte.  Och detta är förstås själva syftet. Det gäller att linda in signalorden för att spela på känslostormar.  Svenska värderingar sätts i motsatsställning till vad som kännetecknar flyktingen eller invandraren.  Ordvalet är retoriska bjudningar till sverigedemokraterna.

 

Förslag om sänkta löner och uppluckring av anställningsskyddet är aktuella frågor som många moderaterna skulle vilja driva igenom med stöd av SD.

Ett steg längre går moderaterna på sociala medier där partiets ansvarige Delmon Haffo skrev: "Du uppskattar kanske en full statsminister som säger en massa fel"  Bakgrunden var Stefan Löfvens besök hos Barack Obama i Vita huset.  Stämningen var uppsluppen och Obama höll tal om vikingarnas vilda seder och  härjningar.  Stefan Löfven kontrade skämtsamt.  - Vi är inte fulla än.  I moderaternas PR-kampanj vrids skämtet om till rena fylleslaget.

 

Moderatledaren Anna Kinberg Batra verkar inte bara acceptera smutskastningarna hon stödjer en officiell m-kampanj i en ren attackfilm mot inrikesminister Anders Ygeman där det talas om "sveket mot polisen", "sveket mot jägarna" och "sveket mot terrorn".  Mycket av den moderata smutskastningskampanjen mot socialdemokrater verkar vara hämtat ur den republikanske presidentkandidaten Donald Trumps kampanjmanual.

Samtidigt kan det konstateras att det ännu inte hörts ett pip av kritik mot de verkliga samhällsparasiterna - skattetjuvarna - från någon borgerlig politiker.

 

Risken är uppenbar att även den svenska valrörelsen 2018  kan bli riktigt smutsig.  Det gäller för de rödgröna att inte falla tandemparen b-alliansen/sverigedemokraterna i talet.  Enbart en offensiv politik med förslag som tydligare än hittills markerar de verkliga skiljelinjerna, ökad  jämlikhet kontra växande klyftor , kan vända utvecklingen 

 

 

 

 

 






Över fem helsidor i dagens nummer av Sydsvenska Dagbladet/Helsingborgs Dagblad ges provokatören och himlastormaren Lars Vilks möjlighet att försvara sitt s k konstprojekt - Profeten Muhammed som  rondellhund vilken utsatt inte bara honom själv utan många människor i hans omgivning för livsfara.

 

Volymen av fällda krokodiltårar från Vilks sida i detta reportage saknar nog sitt motstycke.  Artikelförfattaren Olle Lönnaeus är en skicklig journalist och lyckas i sitt reportage blottlägga hela Lars Vilks personlighet - allt ljus på mig, det är jag som har rätt och alla som försöker förminska min betydelse som konstnär och allmänt orakel kan slänga sig i väggen.

 

Vilks lever sedan han utsatts för dödshot för sin provokativa rondellhund på flykt i sitt eget land och den senaste månaden har han fått sin rörelsefrihet än mer beskuren.  Remarkabelt i sammanhanget att han tycks njuta av denna inskränkning.  Hans sk konstprojekt är det som berövat honom friheten.

 

Förutom den pyramidala fåfänga som präglar hela hans personlighet försöker han hela tiden förtränga de konsekvenser hans provokationer fått för andra människor.  Vilks tvingades lämna sitt hus i Nyhamnsläge i Höganäs kommun sedan grannarna uttryckt berättigad fruktan för sina liv.  Säpo rådde honom därefter att gå under jorden och i över ett år har han flyttat runt mellan tillfälliga boenden, ständigt omgiven av kulsprutebeväpnade livvakter.  Och detta tycks han mitti all bedrövelsen mera att njuta av än frukta.

 

Vilks ser nu vårens händelser inom miljöpartiet- Mehmet Kaplans islamistiska kontakter och Yasri Khans vägran att skaka han med kvinnor "som ett slags uppvaknande" .  Visst finns det en motsättning mellan demokrati och jämställdhet och traditionella religiösa värden.  Men som den krassa verkligheten visar låter sig denna motsättning knappast överbryggas genom provokationer som framkallar både död och livsfara.

 

Och den  verkliga logiska kullerbyttan gör sig Vilks skyldig till då han å ena sidan kritiserar Kaplans uppenbarligen naiva och klantiga kontakter med islamister, vars åsikter och handlande han emellertid inte alls delar, men samtidigt fullt medvetet uppträtt som talare på högerextremistiska Sions konferens i New York.

 

Medan Vilks med sitt s k konstprojekt hävdar en oinskränkt yttrandefrihet så bortser han hela tiden från att den enes frihet kan vara den andres ofrihet.  Därför kan yttrandefrihet och andra friheter aldrig får vara oinskränkta.  Här gäller än Biskop Thomas ord "Frihet är det bästa ting.... för den frihet rätt kan bära."

 

Och även om Vilks uppenbarligen inte kan bära friheten och på eget bevåg iklätt sig ofrihetens rävsax så måste hans liv givetvis försvaras, även om livvaktsnotan är hög, och allt på de svenska skattebetalarnas bekostnad.

 

 

 

 

 



2016-05-15, 12:42  Permalink  0 kommentarer
Andra bloggar om:  



I flera veckor har miljöpartiets kris tuggats på längden och tvären.  Den självklara skyldigheten att kritiskt granska den politiska makten har i både borgerliga monopolmedia och i SVT efterhand överflyglats av en uppenbar frestelse att strö salt i regeringens öppna sår.

För medborgarna viktiga reformer som välbehövligt stöd till att förstärka bemanningen i kommunernas äldreomsorg och inte minst avslöjandena om hur skrupelfria individer genom skattefiffel i kolossalformat flyr undan sitt samhällsansvar har förbigåtts med nästan pinsam tystnad.

 

Ett färskt exempel är att alltmer högervridna Sydsvenskan/Helsingborgs Dagblad ännu inte skrivit en rad om  hur nu även Wallenbergsimperiet har fingrarna djupt nerstuckna i skatteflyktsyltburken.

 

Har ni förresten märkt hur Rapportkommentatorn Mats Knutssons mungipor dragits upp i allt bredare leenden för varje gång han tar  tillfället i akt att kommentera någon incident i ett redan skadeskjutet miljöparti. I dag går han på SVT:s hemsida på i pari och minut, som om det var han som var den borne regeringsbildaren.

 

Mitt i denna bedrövelse fattar så miljöpartiets valberedning ett mycket klokt beslut.  Åsa Romson som genom flera klavertramp bundit ris åt  egen rygg byts ut mot den uppenbarligen mycket kloka och kompetenta Isabella Lövin.  Lika förnuftigt är det att valberedningen inte föll för tramset att om ett kvinnligt språkrör måste avgå, ja då måste i konsekvens med detta också hennes manlige kollega lämna skutan.

 

Genom att miljöpartiet nu gjort en helt nödvändig rockad, öppnas möjligheten för Stefan Löfven att ombilda hela regeringen och därmed ge den en välbehövlig nystart.  Förhoppningsvis tar han nu tillfället i akt att inte bara krafsa lite på ytan utan tar ett  rejält grepp för att toppa laget.

 

 






"Varför är vi så benägna att slicka uppåt men sparka neråt på dem som inget har?  Så snabba att fördöma tiggare romer, flyktingar och muslimer i allmänhet, som bara vill överleva, medan vi närmast beundrar dem som lyckats smita från sitt samhällsansvar."

 

Vårt land har blivit ett skatteparadis för redan välbeställda.  Ingenting i den borgerliga retoriken eller praktiken är ägnat att utjämna klyftor.  Den krassa verklighet som visar att klyftorna växer snabbare i Sverige än i något annat OECD-land borde vara ett guldläge för svensk arbetarrörelse att blåsa till strid om välfärdens finansiering.  Dra åt nätet om skattefuskarna och återinför principen skatt efter bärkraft.  Utan ett starkt skatteben, förtvinar den svenska modellen.

 

Läs vidare i min fredagsledare i ETC Malmö.  http://malmo.etc.se/ledare/procentarna-och-den-svenska-modellen

 

 

 






Jag har deltagit i förstamajdemonstrationer i 46 år på rad, varav 32 gånger som  huvudtalare. 1996 talade jag på Sundspärlan i Helsingborg och i år lyssnade jag där efter demonstrationen på Byggnads ordförande Johan Lindholm.  Han höll ett kraftfullt tal och kunde med tydliga exempel ur verkligheten bevisa att det finns lika stora anledningar att demonstrera mot orättvisor idag som någonsin.  Att klyftorna växer snabbare i Sverige än i något annat land är skäl nog att sluta upp i leden.  Fem procent äger halva landet.

 

Också den politiska högern - idag i praktiken samtliga borgerliga partier inklusive Sverigedemokraterna - marscherar.  Men de skäms för att visa sig på gator och torg.  Deras marsch är en marsch på stället. En marsch för ökade  klyftor.  Deras nyss framlagda vårbudgetar bär syn för sägen. Fler poliser och kraftigt ökade försvarsanslag ska betalas med försämrad a-kassa och sjukförsäkring.  Sänkt skatt med 65 miljarder som lök på redan genomförda skattesänkningar med 140 miljarder finansieras med lånade pengar.  80 procent av liberalernas skattesänkningar går till de som tjänar allra mest (inkomstgrupperna 9 och 10).

 

Det tilltagande borgerliga skattegnölet står i omvänd proportion till de ökade vårdbehoven på grund av att alltfler lever allt längre. Samtidigt som moderaterna vill att kommunerna ska genomföra hembesök hos de som uppbär försörjningsstöd (tidigare socialbidrag) har varken de eller något annat borgerligt parti ett ord att säga om det utbredda skatteundandragande som redan välbeställda ägnar sig åt.

 

"I Schweiz går landsmän med glada  flin"

De  lever som valutasvin

Men snattar Svensson en inlagd sill,

då slår polisen och lagen till."

 

(Allan Edvall med låten "För ingenting för kärleks skull" ur samlingsvolymen "Grovdoppa".

 

Inte på mycket länge har de politiska skiljelinjerna framstått som så tydliga.  Och det är inte en dag för tidigt.  Socialdemokraterna har länge vandrat i filttofflor.  Nu tycks de ha tagit av sig dessa, även om fotavtrycken måste bli ännu tydligare.

 

Nej till sänkta lägsta löner är och beredskapsjobb till avtalsenlig lön är tydliga motdrag mot den samlade borgerlighetens förslag om sänkta lägstalöner.  När Lena Mellin i Aftonbladet påstår att Stefan Löfven på första maj ljög om borgerlighetens förslag om lönesänkningar, så pratar hon i nattmössan.  Även om moderaterna avviker i så måtto att de inte vill gå lagstiftningsvägen, så är andemeningen precis densamma.  Den samlade svenska borgerligheten tror att sänkta lägstalöner är den gyllene vägen till minskat utanförskap, när  verkligheten visar att så inte är fallet.  Om alltfler inte kan leva på sin lön, så ökar ju i stället utanförskapet och fler tvingas till försörjningsstöd för att sedan bli hemsökta av moderata spioner, vilket JO menar kan strida mot de grundläggande fri-och rättigheter som stipuleras i regeringsformen och Europakonventionen.

 

 






Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM