Jag har flyttat bloggen till

Jag läser intervjun med Ilija Batljan(s) i veckans affärers nätupplaga. Batljan är inte bara oppositionsråd i Stockholms läns landsting utan även ledamot av socialdemokraternas partistyrelse. Men kanske ännu viktigare idag, han är dessutom medlem i kriskommisionens arbetsgrupp för politisk analys.
Mycket av det som tas upp av Batljan kan jag dela som relevanta och sunda frågeställningar som kräver svar. Men jag vänder mig skarpt mot hans uppfattningar om att han anser sig vara "prokapitalistisk" eller inte tycka "vänster eller höger" är relevanta begrepp i politiken. Det är rent ut sagt bedrövligt.

Låt oss därför klargöra en sak. Kriskommisionen måste ha fria händer att dra en korrekt analys av läget. Politisk inriktning, förslag, strategi, valanalys ja rubbet måste upp på dagordningen.
Men ideologin är våra värderingar. Det är inget som varken Batljan eller någon annan i kriskommisionen har den minsta rätt att kasta ut med badvattnet. I vårt partiprogram ägnas en stor del till att beskriva kapitalismen och vår linje är glasklar:

Jag har flyttat min blogg till

http://blogg.vk.se/lundgren.

Jan Björklund sa för en liten stund sedan ja till uranbrytning i Norrland. Detta är fullständigt oacceptabelt.

Skriv på namninsamlingen; nej till uranbrytning i västerbotten.

Och låt oss tillsammans rösta bort Folkpartiet från makten den 19 september.

Ålidhem-Sofiehems socialdemokratiska förening har börjat distribuera det lokala valprogrammet. Följande punkter går vi till val på:

Värna den personliga integriteten

Vi har inom socialdemokraterna i Umeå fått igenom att det behövs en genomlysning av kommunen ur ett integritetsperspektiv.

Det finns dessutom en välgrundad oro att IPRED-lagen innebär intrång i den personliga integriteten. Den som använder internet ska inte behöva känna sig övervakad. På central nivå vill vi socialdemokrater därför förändra IPRED-lagen och stärka den enskildes rättssäkerhet. Lokalt vill vi ställa krav på att operatörerna på AB Bostadens nät inte ska spara IP-adresser mer än nödvändigt. Det är dags att ta upp kampen mot storebrorssamhället!

Läs hela vår valfolder här.

Det är en kolossal mediaskandal som briserat idag. Inte bara TV4 utan även Svenska dagbladet har brutit mot etiska regler om opartiskhet och låtit aktiva folkpartister uppträda som "neutrala retorikexperter". I denna roll har de gynnat alliansens företrädare, sågat Mona Sahlin och hyllat Jan Björklund. TV4:s folkpartist, Camilla Eriksson hade tom mage att ge Jan Björklunds tal i almedalen en femma i betyg. Det är ju så bisarrt att man häpnar, ett stelare uppträdande får man leta efter. Och inte nog med det, TV4:s nyhetsankare med bla Steffo Törnqvist såg sig uppenbarligen nödgade att spela med i charaden och spred superlativ över Björklunds almedalstal. Allt under noga förmanande att detta bara handlade om retorik. Jojo.

Att så få reagerar på denna skandal beror på medias egen oförmögenhet till självsanering. Nyheten passerade, hamnade snabbt längs ned på rullisten i webbtidningarna och förväntas glömmas bort.

Att media genomgående missgynar det rödgröna blocket är allmänt känt. Forskning visade att i valrörelsen 2006 så gynnades alliansen kraftigt. Situationen är likadan i dag.

Dagens övertramp är dock extra graverande då man framställer de sk experterna som neutrala samtidigt som de ägnat sig åt partipolitik. De har i sin roll gjort stor skada med att framställa alliansens företrädare som smarta retoriker, medan bla Mona Sahlin pekats ut som "tjatig och desperat".

Någongång är det dags att sätta ned foten mot detta perversa beteende som inte bara skadar den politiska debatten utan också urholkar vår demokrati.

De rödgröna bör genomföra en symbolisk bojkott mot tv4 och Svenska Dagbladet för protestera mot denna oseriösa journalistik.

Dörrknackningen är i full gång. I kväll var en bra kväll på Backens bostadområde med cirka 500 samtal om vilket land vi vill leva. Responsen var oerhört god, kamrater det känns bra här i Umeå!

/ Andreas

I Västerbottens kuriren pågår just nu en diskussion om stugornas framtid kring Nydalasjön. Det är en diskussion som engagerar men som är betydligt större än ett 60-tal stugors vara eller icke vara. Det här handlar om att våga blicka 50-100 år framåt - hur ser vi på Nydalasjöns framtid då?

Nydalasjöns värde som rekreationsplats kan inte nog betonas, därom är vi nog alla överens. Naturvärdena är även de många och värda att bevara, det vet vi av den utredning som gjordes förr ett par år sedan.

Samtidigt har diskussionen om Nydalasjöns framtid varit minst sagt omfattande de senaste åren. Vägpaketet med östra länken, utbyggnaden av Tomtebo 1B, Mariestrands bostadsområde, reservationsavtal för golfbana och nu senast den fördjupade översiktsplanen har alla varit frågor som tvingat fram funderingar kring hur området ska utformas.

Vi aktiva i de socialdemokratiska föreningarna runt sjön har kämpat under väldigt lång tid, men särskilt de senaste fem åren för att värna Nydala som friluftsområde. Det har inte varit ett glamoröst arbete, men det har resulterat i att planerna på tung exploatering längs Nydalasjöns östra del utgått ur förslaget till översiktsplan. Vi har kämpat, den politiska ledningen har lyssnat, och här ser vi äntligen efter många år ett politiskt förslag som kommer säkra Nydala som friluftsområde för kommande generationer.

Men nu kvarstår då problemet med stugornas vara eller icke vara. Beslutet som togs 1981 medgav att stugorna skulle rivas för att ge plats åt friluftslivet och allmänheten. Det var en sund inriktning som tog fasta på att i ett Umeå som växer behöver vi gröna lungor för att må bra. En stadsnära sjö är en fullkomligt fantastisk resurs och vi gör klokt att precis som i fallet med stadsliden ha framförhållning och inte exploatera.

Tyvärr har detta nu blivit en stridsfråga när alliansen mfl drar sin lans för stugorna. Det kan låta ridderligt men är i grunden ett fult spel av Moderaterna och övriga allianspartier. Allianspartierna förespråkar en detaljplaneläggning för att vinna röster(tror man), men detta alternativ erbjuder inget annat än privatisering av Nydalaområdet.

Detaljplaneläggning av stugorna runt sjön är nämligen ingen lösning på stugornas överlevnad. Det enda som händer är att de privatägda stugorna snabbt kommer att rustas upp till finare lyxvillor för den som har råd. Det finns nämligen inget påtryckningsmedel kommunen kan använda i ett sådant läge från att rädda stugorna från att byggas om. Detta är fakta.

På lång sikt vore detta katastrofalt. Nydalasjöns stränder privatiseras när utvecklingen säger oss att vi borde göra precis tvärtom. Tänk nu 50-100 år framåt, vad finns kvar av allmänhetens tillgång till Nydalasjön när villorna rustats upp och staden fortsätter växa? Svaret är att området blir en oas för den som har pengar att köpa en eftertraktad villa medan allmänheten successivt förpassas allt mer från stränderna.

Nydalasjön kan vi tillsammans fortsätta utveckla som ett unikt friluftsområde. Men då måste vi våga tänka längre än att utsätta området för en ofrivillig privatiseringsvåg. Vilka stugor som sparas eller inte måste ses ur detta perspektiv.

Det blev en turbulent dag i politiken. Inte nog med att Solveig Ternström visade civilkurage och sa nej till partiets högersväng. Att det lokala centerpartiet i Ånge vägrar valarbeta för Maud Olofssons nyliberaler är inget annat än en massiv käftsmäll. Att det pyrt i centerleden det vet de flesta som rör sig i politikens värld. Men av utspel från Ånge att döma verkar detta inte stanna vid en protest utan även vara en signal till börja återta partiet.

Sven-Otto Littorins avgång å sin sida är bara att beklaga. Det är tragiskt att se en människa så knäckt tala med sprucken röst om påfrestningar för familjen och om genomlidna depressioner.

Som arbetsmarknadsminister gick Littorin i bräschen är attackerna på sjukskrivna och arbetslösa. När politiken havererade försökte Littorin mangla ut de arbetslösa på praktikplatser på departementen och tala vikten av vuxenutbildning som tidigare slaktats på dogmatiskt högermanér. Det har varit en haltande politik som kröntes med att 500 000 lämnade a-kassan och ställdes utan skyddsnät i en djup lågkonjunktur. Det är kort sagt ett svidande fiasko.

Som fd partisekreterare för Moderaterna stod Littorin i centrum för lanseradet av "nya moderaterna". Ett trolleritrick som lyckades 2006 men idag i stora delar idag är bundet till Fredrik Reinfeldts person snarare än förtroende för den drivna politiken.

Men Littorins val att välja familjen före politiken är ändå starkt. Och hans avgång ställer inte bara en viktig fråga om vilken bevakning politiker ska behöva tåla utan även samtalstonen i politiken. Littorins val att lämna plenissalen i debatten med Astudillo ter sig möjligen mer förstålig mot bakgrund av dagens avgång.

Till sist ska jag dock ge Littorin en eloge för sitt utspel häromdagen om kvoterade bolagsstyrelser. Det är ovanligt att se en moderat minister göra sådana utspel.

Det talas mycket om bonusar i dagens Sverige. Men dessa tycks vara förbehållet direktörer i det privata näringslivet eller de ivriga bävrarna på finansmarknaden. Här på min egen blogg ska jag därför ta chansen att utveckla ett roligt tankeexperiment som jag burit på ett tag.

Kanske är det dags att inför något helt nytt i svensk politik, nämligen folkbonusen.

Regeringen har satt en ny kurs för Sverige. Man har tagit stora kliv bort från omfördelning eller det man kallar bidragssamhälle, men istället byggt upp ett avdragssamhälle. Detta avdragssamhälle har som ända mål att belöna dig som medborgare som tjänar pengar och dra bort resurser från den gemensamma sektorn.

Regeringens syfte med förvärvsavdragets konstruktion är självklart att attrahera fler än den rikaste tiondelen genom att bygga in ekonomiska incitament hos låg- och medelinkomsttagare, dvs ren egoism och rädsla för att förlora det man har.

Socialdemokraternas svar har varit att inte avskaffa förvärvsavdraget. I de rådande omständigheterna i landet så ser man en svårighet att ta bort ekonomiska resurser från en stor del av befolkningen. Problemet är numera av klassisk art för socialdemokratiska partier i Europa, att tvingas administrera en minskad kaka på ett sluttande plan. Förvisso har en stark arbetarrörelse ofta lyckats vrida tillbaka utvecklingen men man har emellanåt också gått vilse i liberalt tankegods.

Kanske de rödgröna istället skulle gå i bräschen för införande av en folkbonus?

Med folkbonus menar jag att om en samhällsutveckling går åt rätt håll så ska befolkningen ha rätt till återbäring. Och då talar jag inte om folkbonus som skatteåterbäring eller något fiffigt avdrag. Jag talar om rena cash i handen som betalas ut. Istället för förvärvsavdragets egoism så talar jag här om folkbonusens solidaritet.

Exempelvis om alla barn i årskurs 3 kan läsa så ska det självklart löna sig mer än för kommunbudgeten, ett par extra tusen spänn till varje medborgare vore ju självklart. Om vi klarar av att lösa problemen med hemlösa så ska det betalas ut stålar till oss allihop.

Fokus på sociala mål kan på så sätt få större genomslagskraft. Politikernas triangulering blir svårare när deras åtgärder mäts i konkreta resultat i folks plånbok. Dessutom får offentliga sektorn ett härligt incitament under medborgarnas hökblick att fixa våra gemensamt satta mål.

En intressant aspekt är också att ansvaret förutom att fördjupas på huvudaktörerna de facto sprids över oss alla. Det ska löna sig för dig som individ att tänka på andra.

Fram för folkbonusen!