Hur ska vi öka intresset bland våra sympatisörer att bli medlemmar? Hur ska vi öka intresset bland våra medlemmar att gå på våra sammanträden? Det är svåra frågor, men förtjänar ändå ett försök att bli besvarade. Jag har dock ingen dundermedicin. Det jag dock vet är att intresset för politik är väldigt stort bland människor. Problemet är dock att många inte vill engagera sig partipolitiskt. Detta måste vi förändra.

Vi måste vara självkritiska och diskutera hur vi kan förändra våra mötesformer för att attrahera fler människor. Det handlar om partiernas överlevnad. Vi måste vara öppna för förändringar. Konkurrensen om tiden är stenhård med tanke på dagens enorma utbud och därför måste det bli angeläget på något sätt att vara aktiv medlem. Ibland kan det dock vara så enkelt att vi bara måste våga fråga om den vi träffar vill bli medlem eller gå på ett möte.

Jag tror att vi måste bli bättre på att lyssna på vad medlemmarna verkligen vill. Samtidigt är jag mycket väl medveten om att det är oerhört svårt att få människor att säga vad de tycker och att få medlemmarna aktiva. Ofta är det till och med svårt att få förtroendevalda att vilja engagera sig i det interna partiarbetet! Men jag tror ändå att ökad delaktighet och ökat inflytande för medlemmarna är nödvändigt för att de ska känna att det är någon mening att gå på mötena. Vi måste få medlemmarna att känna att det är angeläget att engagera sig och att aktivera sig. Vi måste skapa en känsla av att det gör skillnad, att det går att påverka och att förändra som medlem. Man ska känna sig välkommen.

Det handlar om att skapa arenor och mötesplatser för en ökad dialog mellan oss förtroendevalda, medlemmarna, sympatisörerna, medborgarna och så vidare. Sedan finns det ju ett problem att vissa inte tar tillfället i akt när det bjuds och detta måste vi försöka komma tillrätta med. Men det är viktigt att människor verkligen känner att de kan göra sin röst hörd på möten och när vi träffas på gator och torg. Det är viktigt att medlemmarna och medborgarna känner att vi förtroendevalda och partiaktiva lyssnar på vad de har att komma med och att vi tar de på allvar.

Sedan tror jag att vi måste bli mycket bättre på studier än vad vi är idag, vi måste därför söka ett närmare samarbete med fack och ABF, men även med SSU med ungdomsförbundets rutin av studiecirklar och medlemsvärvning. Vi måste bli bättre på skolning och bildning. Vi måste diskutera ideologi och internationella frågor oftare och därmed våga diskutera annat än den kommunala budgeten och liknande, det är inte intressant för ungdomar, inte i ett första skede i alla fall. Det handlar om att ha ett ”glokalt” (kombination av globalt och lokalt) perspektiv på politiken.

Vi behöver mer ideologiska diskussioner i partiet kring hur vi ska forma partiets framtida politik. Hur ska socialdemokratin på 2000-talet se ut? Hur ska vi ta tillvara de enorma möjligheter som finns i vår föränderliga värld? Hur ska vi möta hoten? I denna diskussion måste vi våga vara öppna för nya tankar och idéer samtidigt som vi måste vara beredda att damma av gamla förslag.

Konsekvenserna av förnyelsearbetet riskerar bli att vi utmanar vissa gamla maktstrukturer i partiet, men om partiet ska överleva och om vi åter ska bli att starkt folkrörelseparti då måste vi våga förnya oss, både organisatoriskt men även politiskt, och eventuellt ta en fight. Vi måste se möjligheterna i en föränderlig värld och våga tänka nya tankar. Detta är en konflikt som vi bland annat kan se i Stockholms arbetarekommun men som även finns på andra håll runtom i landet.