I början av augusti ägde den årliga Pridefestivalen rum i Stockholm. För mig är Pride en manifestation för alla människors lika värde och alla människors rätt att vara sig själv. Det handlar om att visa stolthet över att vara den man är. Temat på årets Pridefestival var hatbrott. Tyvärr måste vi konstatera att hatbrotten ökar i Sverige. Det är fullständigt oacceptabelt. Det är fullständigt oacceptabelt att homo-, bi- och transsexuella trakasseras och diskrimineras på grund av sin sexuella läggning.

Detta visar att vi måste bli bättre på att diskutera och informera kring dessa frågor. Här har skolan ett mycket stort ansvar, tyvärr är det ett ansvar som de inte alla gånger tar. Vilket återigen visar betydelsen av en ny och modern sexualundervisning som sätter kärleken i centrum. Svaret på de mörka krafternas motstånd mot alla människors lika värde är ökad kunskap, upplysning och kamp för alla människors lika värde.

Homo-, bi- och transsexuella trakasseras och diskrimineras runtom i världen. Hatet finns överallt i vardagen. Det är viktigt att vara medveten om att hatbrotten inte begås av nazister och rasister utan av helt vanliga människor i vanliga vardagssituationer. Detta visar att vi alla har ett ansvar för att bekämpa diskriminering och människors okunskap. Det handlar om att ta strid för människovärdet, det handlar om att i handling visa att ord som att alla människor är lika mycket värda inte bara är floskler. Vi har alla, du och jag, ett ansvar att skapa ett samhälle som är fritt från diskriminering och förtryck. Kampen måste gå vidare!

I Sverige trakasseras och misshandlas människor enbart på grund av den dom är. I Västra Götaland kan lesbiska kvinnor komma att diskrimineras genom att tvingas betala för insemination, när det samtidigt är gratis för heterosexuella par. Ordföranden i hälso- och sjukvårdsutskottet i regionen, folkpartisten Jonas Andersson förklarar det hela med att lesbiska kvinnor inte har någon sjukdom och därför inte kan räkna med att få hjälp med att skaffa barn! Man häpnar och man blir förbannad över att diskrimineringen får fortgå när vi lever i Sverige på 2000-talet.

I exempelvis Italien och i Mellanöstern är det livsfarligt att vara homo-, bi- eller transsexuell. I Italien har över 200 bögar mördats under 10 år. Idag är landet ett av få i Europa som inte har en lagstiftning som ger homosexuella civila och juridiska rättigheter. Situationen i Italien hänger i mångt och mycket samman med Vatikanens enorma inflytande och deras hetsjakt på homosexuella. Den nuvarande påven har i tidigare skrifter fört fram att ”det gäller att komma ihåg att tolerera det onda är något helt annat än att säga ja till det onda och ge det en juridisk legitimitet”. Vatikanen har alltså valt att definiera homosexuella som det onda och något som därför måste bekämpas.

I Mellanöstern fängslas, torteras och dödas hundratals homo-, bi- och transsexuella. Många i regionen uppfattar homosexualitet som en sjukdom och därför skickas många barn till psykologiska institut för att med hjälp av elchocker och droger bli frisk från sin sjukdom. Andra uppfattar homosexualitet som ett brott. Iran till exempel har belagt homosexuella relationer med döden. I Mellanöstern handlar homosexualitet om skam, vanära och isolering. Många homosexuella väljer därför att svälja sin stolthet och ingår därför äktenskap med någon av det motsatta könet bara på grund av att undvika total isolering, diskriminering och trakasserier.

För mig som ung socialdemokrat och SSUare är det självklart att kärlek är något vackert och något som var och en själv väljer hur och om man vill manifestera. Regeringen har nu beslutat att utreda frågan om könsneutrala äktenskap och man säger varken bu eller bä. För mig är det självklart att alla ska få ingå äktenskap, oavsett sexuell läggning, eftersom politikens viktigaste uppgift är att säkerställa alla människors rätt att vara sig själva. Men tyvärr kämpar hela samhället med sin diskriminerande syn på samkönade äktenskap.

Jag tycker att regeringen snarast bör slopa lagen om registrerat partnerskap och låta alla få ingå äktenskap. Det handlar om att skapa en lagstiftning fri från diskriminering och förtryck. Införandet av en könsneutral äktenskapslag handlar om alla människors lika värde och rätt att vara sig själva och det finns egentligen inga hållbara motargument. För mig handlar det om att ingen kärlek är mer värd än den andra. Det handlar om att få älska den man vill och att bli erkänd för den man är. Det handlar om människorätt och borde därför vara en självklarhet för hela den svenska arbetarrörelsen. Människors rättigheter skall inte avgöras genom deras sexualitet!

Kom ihåg att kärlek är det vackraste som finns.