Även om det legat i luften så känns beskedet att Mona Sahlin avgår väldigt tungt. Mona Sahlin har öppnat upp partiet för nya frågeställningar och demokratiserat ledarskapet. Men tyvärr har det verkliga stödet och förtroendet för henne saknats. Bland väljarna men även internt i partiet. Det är bara att följa inläggen i den socialdemokratiska bloggosfären för att förstå detta. Kritikerna har funnits under lång tid och har nu fått sin vilja igenom.

Min uppfattning är att Mona Sahlin inte fått en ordentlig chans att visa upp sig. Det känns oerhört bittert och sorgligt. Men låt mig direkt slå fast att ingen får luras att tro att socialdemokratins kris heter Mona Sahlin. Detta är partiets kris och ansvar.

Socialdemokratins kris är i huvudsak politisk och detta besked räcker därför inte på långa vägar. Fler än Mona Sahlin måste nu ta sitt ansvar.

Vi måste nu fokusera på politiken och politikens innehåll. Hur formar vi en socialdemokrati för framtiden? Hur återvinner vi stödet bland den arbetande befolkningen? Hur formar vi en politik för ökad tillväxt, jobb och utveckling? Hur hanterar vi klimathotet? Hur skapar vi ett sammanhållet Sverige?

Det tragiska är att hon nu, när hon avgår, kommer att hyllas, av kritiker inom såväl media som partiet. Det är tydligt att socialdemokratin och Sverige inte varit mogen för en kvinnlig partiledare och en kvinnlig statsminister.

Läs mer: Expressen, Expressen, AB, DN, SvD, Röda Berget