Många kommuner-, landsting- och regioner kämpar med sjunkande befolkningstal samtidigt som invånarna blir allt äldre. Kostnaderna stiger liksom behovet av välfärd och utvecklingsinsatser.

Även om utvecklingspotentialen på många håll är stora behöver vi sätta in kraftfulla åtgärder för att vända utvecklingen i en positiv riktning.

Med tanke på de stora behov och brister som finns i dagens välfärd och i våra kommuner så måste man ställa sig frågan hur vi på sikt ska klara av att behålla och utveckla välfärden. Detta i ett läge när resurserna är begränsade och sinande.

Hur ska exempelvis Bergs kommun klara välfärden när skatteintäkterna minskar samtidigt som kraven och förväntningarna ökar? Till detta ska även läggas kommunens höga skuldsättning vilket gör kommunen väldigt känslig för ränteförändringar.

Hur ska framtidens välfärd upprätthållas? Hur klarar vi finansieringen? Detta är frågor som vi måste våga diskutera, både på kommunal, regional och nationell nivå. Det handlar om att våga tänka nya tankar, förnya och förändra våra organisationer och välfärds- och trygghetssystem, utan att för den skull ge avkall på den välfärd som socialdemokratin byggt upp som omfattar alla.

Vi måste börja diskutera frågan om kommunsammanslagningar. Det behövs en diskussion om alla dessa frågor! En förutsättningslös diskussion där vi inte får ducka för svåra prioriteringar. Vi kan inte använda osthyveln längre!

Finns denna insikt, den politiska viljan och det politiska modet?