Många barn och unga upplever stress och stark oro över sin vardag. Bland orsakerna kan nämnas ökad arbetslöshet och ökat utanförskap, oro för framtiden och kring frågan: duger jag? 

Men ett annat viktigt område som jag tycker att vi borde diskutera mer förutsättningslöst och utan att hänfalla åt populism är situationen i skolan. En skola som för vissa präglas av mobbning, grupptryck och bristen på vuxna och individuellt stöd efter behov. Men även stark oro och stress över betyg och nationella prov.

Jag läste häromdagen en mycket intressant och tankeväckande insändare om nationella prov i ÖP skriven av en niondeklassare. Skribenten beskriver en situation där elever har huvudvärk, känner illamående, tappar matlusten och till och med bryter ihop i gråt på grund av den oro och stress ett misslyckat prov kan leda till för möjligheten att komma in på gymnasiet och för framtiden.

Skribenten beskriver även en händelse där en lärare sagt att "elevens kunskapsbrist inte är något att göra åt". Jag blir upprörd av detta.

Alla kan och vill lära om man bara ges rätt förutsättningar och får det individuella stöd som man behöver. Alla barn och unga är inte lika och därför måste resurserna anpassas efter detta. Skolan har ett ansvar att inte lämna elever som har vissa svårigheter i sticket!

Har vi inte nått vägs ände i skolpolitiken? Är det verkligen major Björklunds politik som skolan behöver? En politik som bara handlar om mer betyg, fler prov och sänkta krav. Borde vi inte kunna hitta bättre verktyg för att kontrollera kunskapsnivåer än dagens trubbiga verktyg? Är det genom fler prov och betyg som vi lär för livet?