Återigen har försvaret och dess ekonomiska svarta hål hamnat i fokus i mediadebatten.

Sedan 1990-talet har det funnits enighet bland samtliga riksdagspartier att omvandla invasionsförsvaret till ett insatsförsvar. Hoten mot Sverige har förändrats och detta måste vi då självfallet förhålla oss till. Det handlar om att värna vår gemensamma säkerhet då vi är alla beroende av varandra.

Men, den politiska enigheten till trots, omvandlingen har inte förverkligats. Endast 5 procent av försvarsbudgeten går till internationella insatser och omkring 40 procent går till försvarsmateriel och slukar hela tiden nya resurser!! Jas och andra avancerade försvarssystem är exempel på detta.

Det militärindustriella komplexet i Sverige har fortfarande stort inflytande, till följd av den svenska alliansfriheten. En alliansfrihet som egentligen redan är satt ur spel även om denna insikt ännu inte brett ut sig bland majoriteten av riksdagspartierna.

Det är flera heliga kor inom den svenska försvarspolitiken som måste slaktas, till dessa hör alliansfriheten liksom den urholkade värnplikten. Genom ett svenskt Nato-medlemskap kommer vi till exempel stärka vårt inflytande internationellt.

Det finns vidare ingen anledning att det svenska militärindustriella komplexet ska styra den vapentekniska utvecklingen när detta kan göras billigare i samarbete med andra stater, till exempel inom ramen för Nato.

Det är inte hållbart att riksdagen hela tiden kommer försvaret till undsättning med nya resuser när pengarna tryter utan att det sker genomgripande förändringar inom försvaret. Riksdagen måste peka ut en tydlig färdriktning för försvaret. Försvaret måste helt enkelt styras med en fast hand!