Per Hansson, ledarskribent på ÖP, beskriver idag återigen turerna kring skolutredningen i Bergs kommun och skriver om politiskt självmord. Detta eftersom utredningen anses bristfällig, fylld av felaktigheter och allt för subjektiv utan konsekvensbeskrivningar.

Jag kan inte försvara ytterligare icke-beslut när det gäller exempelvis skolstrukturen i kommunen. Istället för att se till barnens bästa och kvalitetsaspekten väljer man att stoppa huvudet i sanden för att undvika fattandet av obehagliga beslut.

Det finns nämligen få frågor i kommunen som diskuterats och studerats så mycket som kommunens skolstruktur. Senast under förra mandatperioden var verksamhetsnämndens politiker och tjänstemän ute och pratade med lärare, elever och föräldrar angående skolornas framtid i Berg.

Rektorer och tjänstemän kommer i veckan även visa på det resursfördelningssystem i Bergs kommun som innebär att resurser förs över från bland annat skolan i Svenstavik till byskolorna för att upprätthålla kvaliteten. Det säger sig självt att det är lättare att upprätthålla kvaliteten om man koncentrerar resurserna.

Även revisorerna gör just nu en revision av grundskolans verksamhetsplanering. Detta mot bakgrund av att kostnaden för verksamhet och elev ökat. Kostnaden ligger idag totalt sett på 146 miljoner kronor! Omkring 40 procent av kommunens budget. Det säger sig självt att behovet av förändring är gigantiskt.

Jag är trött på bypolitiken i kommunen och förmågan att hålla varandra bakom ryggen. Detta försvårar möjligheten att fatta för kommunen nödvändiga beslut och möjligheten till ansvarsutkrävande.

Den rådande by- och svågerpolitiken tillsammans med de informella maktutövarnas starka ställning gör det omöjligt att driva politik i kommunen och hotar därmed kommunens utveckling på sikt. Detta har tydliggjorts med all önskvärd tydlighet i och med debatten om skolutredningen.

Många som är kritiska mot utredningen säger sig vara medveten om kommunens kärva ekonomiska läge och behovet av förändringar för att komma tillrätta med bristerna i skolstrukturen, men inte på min bakgård lyder parollen. Gärna förändringar, men inte hos mig!