Partierna måste genomgå en kontinuerlig förändringsprocess, både när det gäller relationen till medborgarna, verksamhetsformer, organisation, nya konflikter och motsättningar, för sin överlevnads skull och om man inte gör det, då kan det leda till en kris för politiken och i slutändan för demokratin. Partierna måste följa med de förändringar som sker i samhället genom förändrade samhällsstrukturer och nya konflikter och motsättningar.

Engagemanget och intresset finns fortfarande kvar, även om engagemanget inte kanaliseras genom de politiska partierna utan genom nya sociala rörelser, och det är ju ändå i grund och botten engagemang som bygger en demokrati och här kommer betydelsen av ett starkt socialt kapital (tillgången till förtroende och tillit mellan människor) in i bilden då demokrati i mångt och mycket handlar om förtroende, tillit och samarbete mellan människor.

Det vi kan studera vidare i detta sammanhang är om det sociala kapitalet förändrats över tid. Har det sociala kapitalet förändrats mot bakgrund av globalisering, postmaterialism, framväxten av nya samhällsstrukturer och ökad individualisering? Vilken betydelse har detta för partisystemet och partiernas utveckling och förändringsprocess?

Min slutsats är att partiernas övergång från att vara masspartier till att bli allomfattande partier tillsammans med samhällsförändringarna i stort skapat partiernas kris. Förklaringarna uteslutar dock inte varandra utan kompletterar varandra. Professionaliseringen och kampanjorienteringen av partierna samt förändrade sociala strukturer har skapat en situation där medlemmarnas betydelse i stort har minskat.

Att partierna alltmer främjar sig från folkrörelseidealet framgår med all önskvärd tydlighet. Det går även empiriskt att belägga detta genom partiernas ökade beroende av statligt finansiellt stöd, ökad professionalisering, den lokala partiorganisationens minskade roll, minskat engagemang och medlemsantal, minskad klassröstning, ökad rörlighet samt försämrad dialog och kommunikation mellan partierna å ena sidan och väljarna, medlemmarna och det civila samhället å den andra.