Den europeiska integrationen har kännetecknats av två processer: en politisk process syftande till att skapa gemensamma beslutsnivåer och en annan process syftande till att fördjupa det ekonomiska samarbetet. De senaste decenniernas ekonomiska utveckling med ökad konkurrens, handel samt ökat flöde av varor och kapital har lett fram till stora förändringar när det gäller den politiska nivåns auktoritet i Västeuropa. Till denna utveckling hör även misslyckandet av den Keynesianska politiken. Den nationella politikens misslyckande helt enkelt.

Dessa förändringar påverkar två centrala områden, det gäller den politiska organiseringen och beslutsfattandet och möjligheten att påverka de ekonomiska strukturerna. Mot bakgrund av detta innebär den europeiska integrationen enorma möjligheter som ett verktyg för att uppnå gemensamma mål.

Det finns dock olika dimensioner och viljeinriktningar kring den europeiska integrationen, bland annat en dimension där den sociala demokratin (det sociala Europa) och den reglerade marknadsekonomin står mot marknadsliberalism och nyliberalism samt ytterligare en dimension där den nationella suveräniteten står mot fortsatt europeisk integration.

Att de politiska projekten och målsättningarna ser olika ut bland olika aktörer och organisationer har medfört att den europeiska integrationen saknar egentlig logik. På spel i detta står den politiska arkitekturens utformning i Europa.

Frågan om den europeiska integrationen har lett till omfattande debatt bland partier, sociala rörelser och intresseorganisationer av olika slag med konsekvenser för regeringar och partiers interna debatt och sammanhållning. Detta har medfört att de politiska ledarna blivit tvungna att ta ökade nationella hänsyn för att inte skapa splittring och konflikter. Att tillhandahålla de nationella intressena har därmed blivit viktigare än de gemensamma europeiska intressena.

Trycket både på de nationella och europeiska ledarna att vinna ökat stöd hos allmänheten har ökat. Det är de djupa motsättningarna om hur det politiska Europa ska utformas som lett fram till de strukturer som idag utgör EU.