Läser om en intressant rapport från OECD, den årliga utbildningsrapporten som tittar på utbildningsläget i organisationens 30 medlemsländer. I rapporten kritiseras det tyska skolväsendet i hårda ordalag.

Tyskland var länge ett föredöme när det gäller utbildning, men det har förändrats och landet halkar efter allt mer. Oroväckande med tanke på att kunskap och utbildning blir allt viktigare i en konkurrensutsatt värld.

Bland annat har man studerat antalet 15-åringar som ser sig själva som framtida akademiker. I Tyskland ser sig enbart 20 % som framtida akademiker, i Sydkorea ligger siffran på 80 %.

Bland unga i åldern 25-34 år ligger andelen akademiker på 22 % i Tyskland, jämfört med Sveriges 37 % och Kanada, Sydkorea och Japan som samtliga har över 50 % akademiker i åldersgruppen.

Den sociala snedrekryteringen är hög. Enbart 16 % av de tyska studenterna kommer från arbetarhem.

Tyskland lider av stor brist på ingenjörer, lärare och andra högutbildade och situationen kommer att förvärras.

Vad beror då den tyska nedgången på? Inte så svårt att lista ut kanske..men inom den tyska skolan delas eleverna upp i olika skolformer på ett tidigt stadium, redan i fjärde klass. Detta bidrar till social skiktning och ojämlikhet. Kopplingen är tydlig och utmaningen är att tillvara ta alla barns kunskaper.

Tyskland har mot bakgrund av detta börjat titta närmare på den skandinaviska modellen, där en sammanhållen skola för alla finns i centrum.

Mot bakgrund av Tysklands erfarenheter när det gäller tidig uppdelning och Finlands erfarenheter av att sakna friskolor kan vi lära oss mycket.

Slutsatsen av detta blir att tillgången till för många friskolor och en tidig uppdelning och sortering av eleverna leder till ökade klyftor, orättvisor och sänkt utbildningsnivå.

Sverige behöver en ny utbildningsminister och framför allt en ny skolpolitik!