TRANSLATE WEB PAGE   NÄTVERKSPORTALEN WWW.S-INFO.SE   BLOGGPORTALEN WWW.S-BLOGGAR.SE   FORUMPORTALEN WWW.S-FORUM.SE 

I dessa dagar kan man få för sig att det enbart är socialdemokratin som befinner sig i kris. Men som jag skrivit i tidigare inlägg finns det en mängd partier som befinner sig i detta läge. Vänsterpartiet, Kristdemokraterna och Folkpartiet är tre av dessa.

 

Det fjärde, Centerpartiet, fick igår en ny partisekreterare. Om du hoppats på nytänkande och föryngring så måste du ha blivit väldigt besviken. En 52-årig man vid namn Michael Arthursson. Ursäkta?! Vem är det?

 

Enligt Maud Olofsson är det mannen som ska "ge partiet ny kraft till förnyelsearbetet". Tillåt mig tvivla.

 

Centerpartiet behöver krafter med förmåga att sprida entusiasm och engagemang, framför allt bland de egna aktiva och partiets egna medlemmar. Om inte dessa känner entusiasm hur ska då väljarna kunna känna det?

 

Mauderaterna gjorde ett väldigt dåligt val och backade i 26 av 29 valkretsar. Valanalysarbetet pågår inom partiet, men av detta syns inget i den offentliga debatten. Var är den livliga framtidsdebatten och självkritiken undrar jag stillsamt?

 

Tystnaden är bedövande och måste upplevas som väldigt frustrerande. Inte minst i partiets traditionella kärnområden på Gotland och i Norrlands inland, exempelvis.

 

Finns det någon som kan väcka nytt liv i Centerpartiet? Om Mauderaterna tillåts fortsätta styra Centerpartiet tror jag att partiet kommer att gå en mörk framtid till mötes.






Tillgång till privat och offentlig samhällsservice är A och O för att skapa förutsättningar för inflyttning och för människor att kunna och vilja bo kvar i glesbygd.

 

Det är därför en oroande utveckling att samhällsservicen urholkas allt mer, bankkontor, mackar och livsmedelsbutiker läggs ned och försvinner med allt vad det innebär för servicen på orten. Många butiker i glesbygd servar till exempel byarna med Apoteksvaror, utlämning från Systembolaget och paket och liknande från posten.

 

Butiken och macken är på många sätt en livsnerv i många byar.

 

Vi måste därför göra allt vi kan för att stötta dessa så att de kan överleva och därmed bidra till bygdens överlevnad.

 

Det är därför ett viktigt initiativ som Vänsterpartiet i Bergs kommun tagit när de i en interpellation vill undersöka möjligheten att frångå upphandlingsavtalet för att göra butiken i Hackås till lokalt inköpsställe för varor till bygdens skola, hemtjänst och äldreboende.

 

Ökad lokal upphandling är ett viktigt verktyg för att möjliggöra en positiv lokal utveckling och främjandet av de gröna näringarna.

 

Om butiken i Hackås skulle försvinna skulle det innebära en katastrof för en bygd som redan idag har problem med utflyttning, brist på boende och brist på sysselsättning. Kommunen måste tillsammans med lokala aktörer sätta sig ned och föra en dialog hur denna utveckling kan brytas. Åtgärder måste till innan det är för sent.






Mandatperiodens första landstingsfullmäktige präglades som traditionen bjuder av oppositionens vanliga gnällande. Man lyfte fram att socialdemokratin haft den ledande ställningen i Jämtlands läns landsting sedan landstingets uppkomst, att socialdemokratin och majoriteten inte lyssnar på alla "vettiga förslag" som oppositionen för fram och att partipiskan viner inom majoriteten. Jag säger som ett tidigare landstingsråd alltid brukade säga, "man häpnar".

 

Om vi tar det sistnämnda om partipiskan först så är det så att inom socialdemokratin och i vår majoritetsgrupp så tar vi diskussionen om olika ärenden internt innan vi går till beslut. Det handlar helt enkelt om att förankra beslut på ett tidigt stadium. Jag vet inte hur det fungerar inom högern men så jobbar vi i allafall....

 

När det sedan gäller oppositionens motförslag så är det bara att konstatera att deras främsta recept för att lösa våra utmaningar går ut på att privatisera och att skära ned på administrationen och den politiska verksamheten så mycket som möjligt.

 

Vi socialdemokrater däremot tror på politiken och demokratin och vill därför värna den politiska verksamheten. Det handlar om att skapa förutsättningar för oss förtroendevalda att göra ett bra jobb gentemot länets medborgare. Högern vill istället överlåta makten åt experter och marknaden.

 

När det gäller att skära ned på administrationen så får man inte glömma att fullmäktige beslutat om besparingar kring 70 miljoner kr på administrationen under de senaste sju åren. Att påstå att administrationen sväller och att det därmed finns stora pengar att spara är löjeväckande och djupt populistiskt.

 

Om oppositionen var mindre gnällig och en smula mer samarbetsinriktad är jag övertygad om att vi tillsammans skulle kunna arbeta för att lösa de utmaningar som Jämtlands läns landsting står inför med en allt åldrande befolkning, minskade skatteintäkter och den medicin-tekniska utvecklingen exempelvis.

 

Oppositionens brist på en trovärdig och ansvarsfull politik kan därför ha betydelse för varför vi socialdemokrater val efter val får förtroende att leda Jämtlands läns landsting. Men framför allt tror jag att vårt starka stöd beror på att människor känner sympati för vår politik som går ut på att skapa en rättvis, trygg och tillgänglig vård för alla länets medborgare. En vård som utgår efter behov och inte plånbokens tjocklek.






Frågan om en svensk OS-ansökan är aktuell igen efter att Per Åsling, centerpartistisk riksdagsledamot från Jämtlands län, skrivit en motion om ett vinter-OS i Åre/Östersund år 2022.


Visst är det viktigt med tydliga mål och visioner men om Åre/Östersund ska satsa på ännu en ansökan, vilken gång i ordningen kan man ju fråga sig, är det avgörande med en kraftfull nationell uppslutning.


Sveriges Olympiska Kommitté (SOK), övrig idrottsrörelse, näringslivet-både regionalt och nationellt- samt regering och riksdag måste vara med på noterna. Annars tycker jag att motionen kan kastas i papperskorgen direkt.


Hur mycket jag än skulle älska att se ett svenskt olympiskt spel så är jag rädd för att spelen växt över sina breddar och att Sverige och framför allt Åre och Östersund är för litet för att arrangera evenemang i denna storlek.






Även om det legat i luften så känns beskedet att Mona Sahlin avgår väldigt tungt. Mona Sahlin har öppnat upp partiet för nya frågeställningar och demokratiserat ledarskapet. Men tyvärr har det verkliga stödet och förtroendet för henne saknats. Bland väljarna men även internt i partiet. Det är bara att följa inläggen i den socialdemokratiska bloggosfären för att förstå detta. Kritikerna har funnits under lång tid och har nu fått sin vilja igenom.

 

Min uppfattning är att Mona Sahlin inte fått en ordentlig chans att visa upp sig. Det känns oerhört bittert och sorgligt. Men låt mig direkt slå fast att ingen får luras att tro att socialdemokratins kris heter Mona Sahlin. Detta är partiets kris och ansvar.

 

Socialdemokratins kris är i huvudsak politisk och detta besked räcker därför inte på långa vägar. Fler än Mona Sahlin måste nu ta sitt ansvar.

 

Vi måste nu fokusera på politiken och politikens innehåll. Hur formar vi en socialdemokrati för framtiden? Hur återvinner vi stödet bland den arbetande befolkningen? Hur formar vi en politik för ökad tillväxt, jobb och utveckling? Hur hanterar vi klimathotet? Hur skapar vi ett sammanhållet Sverige?

 

Det tragiska är att hon nu, när hon avgår, kommer att hyllas, av kritiker inom såväl media som partiet. Det är tydligt att socialdemokratin och Sverige inte varit mogen för en kvinnlig partiledare och en kvinnlig statsminister.

 

Läs mer: Expressen, Expressen, AB, DN, SvD, Röda Berget






Socialdemokraterna gjorde i valet den 19 september sitt sämsta val sedan 1914. Vi gjorde ett riktigt dåligt val och vi måste nu vara självkritiska. Socialdemokratin har tappat sin dominerande ställning i svensk politik. Partiet behöver förnyas och föryngras och göras relevant för väljarna. Vi behöver fokusera på politiken och politikens innehåll istället för ägna tid åt enkla lösningar och angrepp på varandra.


Min uppfattning är att vi har tappat målet. Vad vill socialdemokratin egentligen? Vad har vi för visioner för framtiden? Vi har varit fokuserade på medlen utan att veta riktigt vart vi ska. Vi måste vässa vårt budskap och vår politik och tydliggöra skillnaderna utifrån de förändringar som skett i samhället och som vi måste förhålla oss till.


Vi måste våga tänka högt och våga ompröva medlen utan att misstänkliggöras och få en etikett påklistrad på sig som höger- eller vänstersosse. Vi är alla socialdemokrater! Vi måste få vara oense om medlen och lösningarna. Det är så vi skapar en levande och vital diskussion som kan stärka socialdemokratin inför framtiden.


Jag skäms faktiskt över hur ett antal partikamrater agerar i dessa diskussioner, framför allt inom bloggosfären. Det handlar om att vara trygg i sin ideologi eftersom det är då man vågar pröva nya tankar och idéer.


Den pågående förnyelse- och förändringsprocessen får inte landa i att vi byter ut enstaka personer eller att vi lägger skulden på det rödgröna samarbetet. Att falla för dessa enkla lösningar är att göra det väl enkelt för sig. Problemen för socialdemokratin är mycket större och djupare än så. Det är bara att titta på valresultaten under senare decennier för att man ska förstå detta.


Vi måste våga släppa fram nya krafter och generationer. Partiet behöver nya ansikten och vi behöver lägga ökat fokus på vår egen politik och lyfta fram en tydlig socialdemokratisk vision för framtiden. Det är ju drömmen och visionen som driver oss.


Något som särskilt måste väcka till eftertanke är att endast 22 procent av den arbetande befolkningen valde att lägga sin röst på socialdemokraterna. Det är bara att konstatera att högerns försök att definiera oss som ett bidragsparti gentemot väljarna har lyckats. Väljarna ansåg att Moderaterna var bäst på att föra ut sitt budskap.


Vi förlorade valet i ett läge när det råder massarbetslöshet och utanförskapet och klyftorna växer. Med andra ord kan man säga att vi missade öppet mål. Varför? Jo, vi uppfattas bland många som ett parti för olika minoriteter och inte för den hårt arbetande delen av befolkningen. Vi har satt systemen före individen. Människor upplever inte att vi har svaren och lösningarna på våra framtida utmaningar. Detta är djupt allvarligt. Socialdemokratin måste vara i ständig opposition mot orättvisor och sätta fokus på framtiden.


Vi har fortsatt förtroende i välfärdsfrågorna men inte när det kommer till ekonomi, skatter och jobb. Detta är allvarligt för ett arbetareparti som socialdemokraterna som tidigare byggt sin styrka på att kombinera tillväxt, utveckling och jobb med satsningar på välfärd.


Det låga stödet bland de arbetande väljarna gör att socialdemokratin måste sätta ökat fokus på tillväxt, jobb och ekonomi. Andra länder är på väg att springa förbi Sverige inom en mängd områden och vi behöver därför en progressiv politik med sikte på framtiden.


Hur skapar vi förutsättningar för fler jobb? Hur stärker vi Sveriges position och konkurrenskraft i en allt mer globaliserad värld? Hur bekämpar vi utanförskapet och klyftorna i samhället som växer sig allt större? Hur hanterar vi det hårdnande klimatet på arbetsmarknaden och i samhället i stort? Hur hanterar vi klimathotet? Hur skapar vi ökad integration och ett samhälle som håller ihop? Hur hanterar vi den demografiska utvecklingen i samhället? Vad ska vi finansiera gemensamt med våra skatter? Hur ser vi på regionaliseringen och internationaliseringen?


Socialdemokratin har stagnerat i gamla normer, traditioner och strukturer. Vi måste inse att vi inte är den folkrörelse som vi var tidigare. Medlemmarna blir allt färre och allt äldre. Vi måste bryta upp från detta och öppna upp partiet för krafter utifrån. Vi måste ut ur styrelse- och sammanträdesrummen och föra en ständig dialog med väljarna. Vi måste åter bli ett folkrörelseparti och vi måste vara på banan hela tiden. Det handlar helt enkelt om att vara mobiliserad inte bara inför val.


Medborgarperspektivet har glömts bort inom socialdemokratin. Det centrala frihetsbegreppet inom socialdemokratin har omdefinierats till att gälla valfrihet för en kund på marknaden. Men för mig är socialdemokratin en frihetsrörelse som syftar till att frigöra hela människan. Frihet skapas inte på en marknad genom ökade klyftor och sänkta skatter. Verklig frihet skapas genom ett jämlikt samhälle som håller ihop. Det handlar om att lyfta fram politikens möjligheter att åstadkomma förändring.


Vi måste våga tänka nytt utifrån vår socialdemokratiska ideologi. Vi måste anpassa politiken och våra lösningar utifrån den verklighet vi lever i. Hur tolkar och analyserar vi det samhälle vi idag lever i? Hur ser utmaningarna ut? Vad har vi för mål och visioner för framtiden? Vilka strategier har vi för att nå dit? Vi måste formulera moderna lösningar och en politik som håller ihop.

 

Det håller inte att tala om att sänkta skatter hotar välfärden samtidigt som vi vill sänka skatten för pensionärerna för tiotals miljarder. Det håller inte att tala om att vi behöver fler jobb samtidigt som vi vill avskaffa RUT-avdraget.


En förutsättningslös och levande idédebatt är A och O för att skapa en stark socialdemokrati inför framtiden. Vi måste vara uthålliga med ett tydligt fokus på framtiden. Vi behöver ett långsiktigt strategiskt tänkande. Socialdemokraterna ska vara ett idéparti som knyter an till alla samhällsgrupper.


Socialdemokratin ska inge hopp och framtidstro och bejaka förändring och möjligheter. Vi är partiet, vi alla tillsammans. Politik är ett lagspel. Det är tillsammans som vi är starka. Låt oss inte glömma detta.






I de amerikanska mellanårsvalen nyligen gav väljarna klara besked. Man vill se politiska förändringar i Washington. Man vill se en tydlig plan för att få landet ur den djupa ekonomiska krisen och för att skapa förutsättningar för fler jobb. Man vill se en tydlig plan för att få ned de enorma budgetunderskotten och man vill se ökat samarbete mellan de båda politiska partierna.

 

I detta läge, när väljarna vill se ökat samarbete, är det en smula paradoxalt men ändå logiskt att kongressen är mer polariserat än på mycket länge. Republikanernas representanter har drivits högerut, mot bakgrund av Tea Party-rörelsens framgångar, samtidigt som demokraternas grupp blivit mer liberalt inriktad.

 

De så kallade blue dogs, en gruppering bestående av mer konservativa demokrater, led till exempel stora förluster vid de nyligen genomförda mellanårsvalen. Efter valet år 2008 bestod denna grupp av 54 ledamöter i representanthuset. Efter mellanårsvalet år 2010 har dessa reducerats till 26. Om detta innebär att demokraterna tar ytterligare steg mot vänster riskerar partiet att främja sig ytterligare från de amerikanska väljarna. Vilket kan få förödande konsekvenser för partiet.

 

Man kan konstatera att demokraterna saknar en tydlig färdriktning framöver. Hur ska man gå vidare efter detta katastrofval då partiet tappade stöd bland många viktiga väljargrupper. Man tappade bland kvinnorna, lågutbildade vita, äldre och inte minst bland de oberoende väljarna. Vilken politik ska partiet driva för att locka dessa åter?

 

Mer liberala demokrater är oroliga för att Obama ska göra för långtgående eftergifter gentemot republikanerna medan mer konservativa och moderata demokrater oroas över att den nuvarande talmannen i representanthuset, Nancy Pelosi, ska sitta kvar som minoritetsledare. Känns dessa frågeställningar om färdriktning och ledarskap igen från den svenska debatten om socialdemokratin? Jepp, misstänkte det....

 

De republikanska väljarna uppvisade även en mycket större vilja att gå och rösta än de demokratiska. Demokraterna lyckades med andra ord inte ingjuta mod, hopp och framtidstro bland sina gräsrötter. Positivt är dock att republikanerna som parti inte är ett dugg mer populära än demokraterna bland väljarna.


 

I detta läge ska kongressen och president Obama försöka skapa ökat samförstånd kring ekonomin. Det ska bli oerhört spännande att se hur det kommer att gå. Hittills har ju president Obama visat stor vilja till samförstånd och samarbete medan republikanerna har varit mer inriktad på strid för att förhindra ett omval av Obama vid presidentvalet 2012.

 

Om ekonomin förbättras samtidigt som republikanerna visar på dogmatism är min bedömning att detta kommer att stärka Obama och demokraterna. Väljarna vill se att partierna ta ansvar för landets utveckling över partigränserna. Men om ekonomin fortsätter sin kräftgång och republikanerna lyckas skadeskjuta Obama ytterligare står demokraterna och Obama inför ett tufft val år 2010.

 

Men man kan nog konstatera att de amerikanska väljarna kommer fortsätta vara oberäkneliga. Inget är hugget i sten...

 






På gårdagens Guldgala, när näringslivet i Jämtlands län hyllades, höll Roger Brooks ett anförande om arbetet med varumärken. Med ett starkt varumärke kan man nå långt, ingen tvekan om det. Det handlar om att våga sticka ut och att fokusera på det som gör en produkt, en upplevelse eller en region unik från andra. Så skapas ett starkt varumärke.

 

Men för att skapa ett starkt varumärke handlar det även om att våga ha en vision om vad man vill. Utan drömmar och visioner-ingen utveckling.

 

Behöver jag ens nämna att detta med varumärken även gäller politiska partier. Moderaterna till exempel har lyckats skapa ett starkt varumärke genom att våga tänka nytt och utanför befintliga ramar och strukturer samtidigt som man haft modet att skicka fram nya förmågor.

 

Motsatsen gäller för socialdemokratin som stagnerat i gamla normer, värderingar, traditioner och strukturer och utan en tydlig idé för framtiden. För att socialdemokratin ska överleva krävs att partiet förnyar sig politiskt, men även organisatoriskt och när det kommer till personsammansättning.

 

Socialdemokratin behöver en levande och vital diskussion om partiets färdriktning, men även när det gäller vilka som bäst företräder partiet. Låt tusen blommor blomma. Vi behöver nämligen en fri, bred och offentlig debatt och vi får inte vara rädda att ta öppna konflikter. Det handlar nämligen om socialdemokratins framtid och överlevnad. Det handlar om att skapa en socialdemokratisk vision och dröm för framtiden.

 

Ur mörkret stiga vi mot ljuset och tillsammans kan vi bygga socialdemokratin starkare och mer livsbejakande. Men det kräver att vi vågar tänka nytt. Det är allvar nu. Om vi inte gör detta kommer den svenska socialdemokratin att dö sotdöden. Sörjd och saknad endast av de närmast berörda.






Bergs kommun och Jämtlands län står inför stora utmaningar framöver. Befolkningen minskar och blir allt äldre med konsekvensen att allt färre ska försörja allt fler. Arbetslösheten är hög samtidigt som företag upplever arbetskraftsbrist. Ungdomarna flyr länet. Allt detta stämmer till eftertanke. Den pågående utvecklingen måste brytas.

 

Radikala åtgärder måste till och fokus måste läggas på dessa utmaningar. Detta är djupt politiska frågor. Det handlar om att åstadkomma förändring och förutsättningar för ökad utveckling.

 

Mycket i debatten handlar om att vi måste skapa ökad inflyttning. Visst, absolut. Bergs kommun och Jämtlands län behöver inflyttning och föryngring. Men hur skapar vi då dessa förutsättningar för inflyttning?

 

Vi måste även fundera kring hur vi får människor att kunna och vilja bo kvar. Varför flyr yngre, framför allt kvinnor, kommunen och länet? Hur får vi våra invandrare och flyktingar att vilja stanna kvar i regionen?

 

Detta är frågor som vi förutsättningslöst måste diskutera. Vi måste till exempel fundera över hur tillåtande klimatet är mot människor som bryter normen och de traditionella värderingarna? Hur öppna är vi egentligen och hur mottagliga är vi för förändring och mångfald?

 

Men sedan handlar det självklart om att skapa förutsättningar för fler jobb och bibehållen samhällsservice, både kommersiell- och offentlig. Det går inte att bara leva på luft och vacker natur.

 

Som jag skrivit i tidigare inlägg behöver vi bedriva en aktiv lokal näringspolitik. Detta är a och o för inflyttning, en stabil ekonomi i balans och en tryggad och utvecklad välfärd och samhällsservice. Vi behöver stärka våra befintliga företags konkurrenskraft samtidigt som vi måste skapa förutsättningar för fler och växande företag.

 

Allt detta är viktiga utvecklingsfrågor som vi socialdemokrater i Bergs kommun kommer driva stenhårt de kommande fyra åren.

 

 






Klyftorna, motsättningarna och utanförskapet ökar på många håll runtom i vår värld. I USA vräks människor från sina hem eftersom de inte kan betala tillbaka de lån som de blivit lurade att ta. I Sverige jagas sjuka och arbetslösa för att högern ska kunna sänka skatterna för de rika. I Danmark behandlas muslimer som femtekolonnare som hotar vår livsstil. Exemplen är många på hur människor exploateras och utnyttjas.

 

Facken försvagas, allt mer läggs ut för försäljning eller entreprenad eller privatiseras och försäkringslösningar blir allt vanligare. Stater, kommuner och regioner styrs allt mer som företag där målsättningen är att tjäna pengar och att göra vinst. Den gemensamt finansierade välfärdsmodellen, det starka samhället är under attack.

 

Men det måste finnas gränser. Dessa obalanser blir allt tydligare och kommer att leda till det kapitalistiska systemets sönderfall. Systemet kommer att ruttna inifrån när människor inser hur sjukt vårt kapitalistiska samhälle är. Människor kommer att få nog.

 

Varför är då inte människor i större utsträckning ute och protesterar mot dessa orättvisor? Jo, det är enkelt. Kapitalism handlar om ett tagande och givande, och framför allt tagande och det finns alltid människor som tjänar pengar på andra människors olycka och som därmed inte vill se förändring. Tragiskt, absolut, men det är inbyggt i själva systemet.

 

Sedan finns det även en förhoppning bland många människor att om jag bara jobbar tillräckligt hårt så kommer jag också en dag att kunna bli rik och sitta där uppe på samhällets topp.

 

Dagens samhälle präglas av materalism, konsumtionism, exploatering, korruption och girighet och det är framför allt vanliga, hårt arbetande, människor som drabbas av kapitalismens härjningar. Ekonomin har blivit ett kasino och det är odemokratiska krafter som har kontroll och makten. Det är Wall Street och marknaden som styr.

 

Den djupa finanskrisen som vi ännu inte riktigt kommit ur orsakades till stor del av denna kortsiktiga spekulationsekonomi. Men vilka är det som får städa upp efter bankernas och finanshajarnas härjningar? Du gissade rätt, vanliga skattebetalare. Dagens kapitalistiska samhällssystem strider mot det allmänna bästa.

 

Hur skapar vi då förändring? Hur bekämpar vi denna cancersvulst i samhället? Lösningen är enkel, det handlar om att samla, skola och organisera massorna och att kämpa gemensamt. Det är tillsammans vi kan åstadkomma förändring. Alternativet till kapitalismen är demokrati och ett samhälle präglat av solidaritet, rättvisa och värdighet. Om detta borde vi socialdemokrater och den samlade vänstern berätta.






Se S-filmklipp med socialdemokrater
Laddar filmer...
VILL DU SE FLER S-KLIPP? BESÖK YOUTUBE.COM