Som förtroendevald är min allra, allra viktigaste uppgift nu att diskutera med människor vilket samhälle de vill ha. På något vis är det för många av de jag träffar som tror att man både kan få det bättre själv och ändå ha kvar alla förmåner som hör till ett solidariskt folkhem. Det är ju inte så. Och det behöver vi prata om.

När man som borgarna väljer att prioritera skattesänkningar för vissa, de får mer i plånboken, så innebär det ju att det gemensamma folkbygget minskar i storlek eftersom pengarna ska tas någonstans eller värre ändå - lånas. Det har vi ju sett genom åren, 25 000 färre jobbar idag i kommuner och landsting, 100 000 fler är arbetslösa än när borgarna tillträdde, de som inte klarar sig alls utan behöver socialbidrag ökar i omfång, de sjukskrivna puttas ut i oro och otrygghet och så vidare i all oändlighet.

I år har man faktiskt möjlighet att välja framtidens väg. Antingen tycker man att det är viktigt att man gemensamt tar hand om varandra och hjälps åt både i bra och svåra tider och då röstar man socialdemokratiskt eller också så tycker man att det är bra att man som individ - om man har jobb - får mer pengar i plånboken och är beredd att betala mer för det mesta som idag ingår i samhällsbygget (förskola, skola, universitet, sjukvård, försäkringar, äldreomsorg och så vidare) och bryr sig inte om de som inte har ekonomin att betala själv beroende på att de är sjuka, arbetslösa, ungdomar eller pensionärer.