För tre år sedan tog jag initiativ till att bilda en släktklubb, Hedvig-klubben. Jag var inner ligt trött på att bara träffa vissa av släktingarna på begravningar.

Hedvig var min mormorsmor. Hon hade 8 barn, varav 6 nådde vuxen ålder och i sin tur fick barn och barnbarn och så vidare. När jag bjöd in till första Hedvig-klubben så var det bara tjejer i rakt nedstigande led eller fruar/sambo till de i rakt nedstigande led. Och så hade jag satt en gräns vid 14 år, tjejer under det fick växa till sig och sedan komma med i klubben. Första träffen hade vi i min sommarstuga 2007. I hällande ösregn i två dagar.... Vi pratade minnen, kanske mest om de som dött och inte längre var med oss, vi såg på kort, åt god mat och spelade TP på natten. Roligt.

Nu är det min moster som tagit initiativ denna gång och hon tyckte inte vi skulle ha någon åldersgräns så nu är alla tjejer oavsett ålder välkomna. Och vi ska vara hos min kusin och hans familj som driver ett vandrarhem på kusten. Kusin Niklas får laga maten åt oss tjejer...

Så snart åker vi iväg jag och dottern. Jag har sett fram emot detta länge, ska bli jättekul. Särskilt eftersom det är så många med denna gång, 25 stycken.

När vi träffades 2007 hade jag med mig en duk som jag lovade att brodera och som vi skrev in våra namn på allihop och så sa vi att vi har med oss duken varje gång vi träffas och skriver in våra namn.

Jag gjorde de sista stygnen igårkväll....

Idéen till Hedvig-klubben kom från partikamraten och goda vännen Christina Wahrolin, hon och hennes systrar och barn har en sån klubb där de träffas och stärker varandra. Naturligtvis pratar de mycket jämställdhetsfrågor. Det tänker jag föra in i Hedvig-klubben också!

gunilla