Ju mer man ser av den nya regeringen, som inte är så ny längre förresten, ju mer bekymrad blir man. Att de kör sitt "sköt dig själv och skit i alla andra" det har man ju förstått, men att de dessutom vill tillbaka till något hemmafrustuk, det trodde jag inte om alla partier som ingår i regeringen. Faktiskt inte. Jag trodde till exempel att folkpartiet hade lite mer åsikter runt jämställdhetsarbetet än vad de bevisligen har.

Det är inget fel på hemmafruar. De enstaka dagar i mitt liv som jag får såna dagar, då jag kan vara hemma och tvätta, städa, laga mat och möta de som kommer hem med färdig middag, visst känns de dagarna härliga.

Men jag tror inte att mitt liv går ut på att se till att andras liv flyter så smärtfritt som det bara går. Och därför är jag inte hemmafru. Medan det finns andra som inget hellre vill och låt dem då leva det livet.

Men ta inte av mina och dina skattepengar till det!

Jag vill att mina skattepengar ska gå till att alla barn får en bra skolgång, att ungdomarna kan skaffa sig en gymnasieutbildning och att man sedan kan gå en universitets- eller annan yrkesutbildning som leder till jobb, att det finns barnomsorg och sjukvård när det behövs och framförallt att våra äldre som slitit hela sitt liv blir gott omhändertagna, vare sig det är i sitt eget hem eller på ett särskilt boende. Öch allt detta ska man få utan att behöva öppna den egna plånboken!

Och framförallt vill jag att den dagen man bildar familj att man är två om den saken. Att man är två som tar hand som sina barn, två som hjälps åt med tvätt och städning och hämtning och lämning och gud vet allt som händer i en familj.

Men med borgarnas förslag så är vi tillbaka på ruta ett och kanske till och med ruta noll. Vi är tillbaka till ett samhälle där kvinnorna ska serva männen och stå med tindrande ögon när männen, som måste jobba häcken av sig för att försörja familjen, kommer hem. Och när kvinnorna trots allt vill ha en egen försörjning så tvingas man ta deltidsarbete som inte inkräktar på mannens tid i familjen, vilket leder till att kvinnorna får urdålig pension och dessutom urdålig lön, eftersom hon inte kan satsa på sitt jobb.

Jag vill inte tillbaka till det samhället - jag trodde vi var på väg bort från det.

Men barnen då säger mina motståndare - tänker du inte på vad bra det blir för barnen med en hemmamamma?

Nej, det blir inte bra för barnen med en ständigt frånvarande pappa och en mamma som egentligen vill något annat men som fösts in i en fälla hon aldrig hade tänkt sig hamna i.

Barn är man två om - hela livet.

Vi behöver bli betydligt fler som ser lite bortom de där härliga dagarna när man kan vara hemma och må gott ihop med tvättmaskinen och annat. Vi kvinnor lever i över 80 år. Ska våra småbarnsår få styra över alla de 80 åren?

Nix säger jag. Och jag tror inte att mina ungar har mått dåligt av att jag jobbat heltid hela deras liv. De har lärt sig ta ansvar för sig själva och de kan allt som jag och maken kan i hemmet, vare sig det handlar om tvätt, städning, matlagning, barnpassning med mera.

 Att de sedan inte använder sig av sina kunskaper lika ofta som vi, tja.....

gunilla