Efter att ha varit med på några diskussioner om regionernas framtid, kartor och gränser och så vidare så inser jag mer och mer att diskussionen måste flyttas ut till medborgarna.

Vid ett seminarium på Arlanda i går framkom just den synpunkten från flera av deltagarna; var är medborgarna i den här frågan? Diskussionen "för vem?" saknas helt och hållet. Här handlar det mer om åt vilket håll som är gynnsamt just för vårt län. Vad tycker medborgarna?

De allra flesta bryr sig inte ett dugg om hur administrativa gränser dras. Det de är intresserade av är funktionen. Varför kan jag inte åka över länsgränser på samma (många gånger dyra) länskort på bussen? Varför kan inte mitt barn få gå på gymnasieskola på den skola som ligger närmast även om den råkar höra till ett annat län?

Såna frågor tror jag intresserar den där vanliga medborgaren, som vi också är vi som har politiska förtroendeuppdrag.

Ytterligare en synpunkt i går handlade om att vi kanske ska gå ut och mer efterhöra vad ungdomarna säger och tycker. Mycket bra idé. De som är skolpolitiker borde omedelbart ge signaler om att denna fråga är högaktuell att ta upp i skolarbetet, för att vi politiker ska få lite input från de som i framtiden faktiskt kommer att beröras av frågan. För just nutidsdiskussioner om samhället i stort upplever åtminstone jag med fyra barn i skolåldern saknas i skolan. Det handlar fortfarande för mycket om att plugga in årtal och händelser, än att delta i den aktuella debatten kring olika frågeställningar. Jag hoppas jag har fel, men upplever det åtminstone så när jag tittar i mina barns hemuppgifter.

På torsdag ska jag delta på en facklig-politisk utbildning och prata nutidspolitik, ska bli jättekul! Mer av sånt för oss politiker, då måste vi fundera till varför vi tycker vissa saker är viktigare än andra. Älskar att få de där frågorna som ställer till det i huvudet och gör att jag måste tänka till en extra gång. Så det ser jag fram emot.

För övrigt så handlar väldigt mycket, för att inte säga mesta delen av tiden, just nu om partikongressen och dess handlingar. Man kan läsa hur mycket som helst och ju mer man läser ju rörigare blir det i huvudet, inte helt lätt.

Ska i alla fall bli kul att åka på kongressen, även om man kommer hem tröttare än någonsin. Sen är det lite jobbigt att  komma hem och återvända till en vardag så uppfylld av allt man varit med om och upptäcka att de hemma inte vet ett dugg om det man bluddrar om, jovisst de har väl sett Persson på tv;n men för övrigt har de inga synpunkter på något....

Gunilla