.... och i det stora!

I dagarna två har vi nu suttit med budgetberedning i Årjäng samtidigt som regeringens budget har presenterats under dagen. På något vis känns det inte lika jobbigt som det brukar, visst det fattas pengar och alla kan inte få allt som man önskar, men med stor sannolikhet kommer vi ändå att lägga en stor investering i en ny sporthall som är efterfrågad av många.

Undrar om det hade varit möjligt med en regering som satsat på skattesänkningar? Undrar hur alla dessa (c ) och andra kommunalråd runt om ute i länet tänker och funderar över sina egna partiers diskussioner i alliansen - här ser vi under dagen att det från regeringen kommer förslag på mycket pengar till kommuner och landsting, en del riktat även nästa år och mycket som generellt stöd 2007 och 2008. Frågan är vad som händer vid ett maktskifte?

Undrar om de tänker på det mina borgerliga kamrater i Årjäng?

På torsdag ska vi prata kelp och då kan jag nog inte låta bli att fråga dem det, vad händer med våra kommunala goda utsikter vid en borgerlig regering? Har man tagit med det i beräkningen? Det är ganska troligt att det i så fall kommer att försvinna ganska många kommunala pengar, pengar som man planerar att använda för att sänka skatten för de som redan tjänar mest i vårt land.

Vad händer då med satsningen på stöd för barn i behov av särskilt stöd? Vad händer då med driftsfinaniseringen av den nya sporthallen? Med mera.....

Så därför kan man känna en stolthet över regeringens budget. Mycket pengar till kommuner och landsting, rejäla satsningar på jobb och mycket trygghetspengar t ex i form av ökade barnbidrag. Precis som det ska se ut i en socialdemokratisk budget.

Och imorgon ska jag på landstingssstyrelsens arbetsutskott och få reda på hur man ute i verksamheterna avser att rent praktiskt spara runt 150 miljoner kronor. Det värsta är att läget med all sannolikhet inte hade varit så hemskt om vi hade sluppit byta majoritet i valet 2002. Då var vi en god bit på väg, hade gjort några smärtsamma förändringar, men hade samtidigt fått in ett budget-i-balans-tänk hos medarbetarna som var guld värt.

På bara några år har sjukvårdspartiet och de borgerliga partierna raserat detta genom sitt lättvindiga sätt att bara skjuta allting framför sig, teckna en massa dyra avtal med privata entreprenörer som ingen egentligen vet vad de kostar i verkligheten ( om man räknar med alla kostnader) och samtidigt fortsätta lova en massa saker. Bedrövligt rent ut sagt. Siffrorna talar sitt tydliga språk, från många goda miljoner i plus till många mindre goda i minus.

Gunilla