Problembilden som Nalin tagit upp i media den sista tiden är flerdimensionellt. För det första tycker jag att politiker och andra nyttjar den inskränkthet som finns i vissa kretsar till att föra fram en generell diskussion om "islamister". Ett begrepp som används onyanserat och helt utan kunskap. Att vara kvinnoförtryckare är alltså att vara islamist. Att det sedan finns olika varianter av politisk islam, så som det finns inom kristen politik, allt från liberala, moderata till konservativa och millitanta, hör inte hemma i en polariserad diskussion. För det andra har vi bland en del av våra invandrargrupper en mentalitet som inte hör hemma på 2000-talet och det upplysta samhället. Det kan vi delvis tacka politiken i området som genom misslyckad integrations- och invandringspolitik skapat enklaviseringar och civilisationsnedgångar som fråntar bla unga tjejer sina rättigheter.

Dock är det Nalin Pekguls bild av "förorten" som snarare är det man i första hand bör reagera mot. De utspel om "förortsflykt" och religiös fanatism i förorten som hon refererat till är en överdriven och uppblåsbar problembeskrivning över förorten. Lite som Nyamko Sabunis och Regeringens "Rosengårdsrapport" som var total missvisande och demagogisk i sin karaktär. Dock är det inte politikers uppgift att vara experter i olika sakfrågor, men det är allmänbildning att behärska bakgrundsbilden om det man pratar om. Och jag tror att det är här som Nalin Pekgul, genom att ta avstånd från t.ex. muslimska seder som t.ex. slöja och täckande klädsel, främst som en politisk manifestation och inte i första hand som en personlig övertygelse, genom att manifesterande gå i kort, samtidigt som hon pratar om patriarkala och förtryckande seder i förorten, självklart retar upp känslor bland praktiserande muslimer och förortsbor.

Men det är långt ifrån så att den bilden som Nalin Pekgul har om förorten också innefattas av de flesta förortsbor. Däremot tar Nalin upp ett samhällsproblem, som man bör reagera mot, där främst unga tjejer och kvinnor, men även unga killar utsätts för förtryck och tvång av både konservativt traditionella krafter, men även av sådana som säger sig hänvisar till koranen t.ex. wahabistiska moralpoliserna i Göteborgs förorter. Men diskussionen om förtryck och tvång blir tyvärr en diskussion om islam snarare än om ett enskilt och kollektivt förtryck från en viss grupp av människor med en viss religionsbakgrund och religionssyn. Genom att lägga upp det hela på det sättet ser politiker och andra möjlighet att rida på de höga hästarna och surfa på de höga vågorna av islamofobi i samhället.

Jag ifrågasätter alltså inte kritiken Nalin Pekgul för fram, utan jag ifrågasätter att man målar Fan på Rinkebys och Husbys väggar, och inte tar en konstruktiv dialog med berörda. Istället för detta sprider man en skräckbild och en konflikt i media som polariserar situationen i våra förorter ännu mera. Nalin Pekgul bryter mot socialdemokratiska traditioner så att det skvätter om det. Nalin Pekgul: Ta kontakt med Stadsdelsförvaltningarna i berörda kommuner, socialförvaltningarna där, föreningarna, de boende, de unga själva, föräldrar, lokalpolisen, skolan osv. och låt oss lösa våra problem genom rörelsen.

Media: DN debatt

Under den stora muslimska helgdagen id el fitir och på en Kyrkovalsdag, där Sverigedemokraterna satsar stort, väljer företrädare för s-kvinnor otaktiskt att skriva om de enstaka fall av muslimska kvinnor som vill ta del av utbildningsväsendet så som arbetsmarknaden, men utan att sluta bära heltäckande kläder eller för den delen börja ta män i händerna. Betänk att det inom den muslimska gruppen på nästan 400 000 personer i Sverige är endast ett extremt litet fåtal av de muslimska kvinnorna som resonerar på ovannämnda sätt. Därför förstår inte jag på vilket sätt dessa s-kvinnor tänkt när de på den första dagen i firandet av den muslimska högtiden väljer att ta avstånd från en extrem obetydlig del av 400 000 muslimers uppfattning. En uppfattning som av s-kvinnorna bemöts med ett avståndstagande både när det gäller heltäckande kläder som att kvinnor inte skaka hand med män. I sakfrågan har de naturligtvis rätt. Men även om jag som muslim håller med dem så kan detta (o)taktiserande kännas frånstöttande populistiskt, för att det med eller utan en välvilja styr debatten mot en mer Sverigedemokratisk verklighetsuppfattning.

Förstå mig rätt!

Rätten till att bära heltäckande klädsel måste stå i samklang med de gemensamma regler man bestämmer om i ett samhälle. Att täcka ansiktet är ingen rättighet, varken i arbetslivet eller i utbildningsväsendet. Våra gemensamma samhällsregler kräver möjligheter för kvinnor att delta på lika villkor i samhället. Burka eller Niqab omöjliggör detta. Kommunikation och identifikation är viktiga faktorer i ett demokratisk och jämlikt samhälle där kvinnan deltar på lika grunder som männen. Därför hör inte dessa företeelser hemma i ett öppet modernt och jämlikt samhälle.

Vissa så som Miljöpartisten Yvonne Ruwaida tycker dock att det är fel att utestänga kvinnor med heltäckande kläder från samhällslivet. Där har vi olika åsikter, det berikar samhället och människorna. Men att, även om det är med en god tro, legitimera en utveckling som med tolererandens godtycke riskerar att föra oss tillbaka till medeltidsoförnuft, är att riskera det som vi håller kärt i en modern demokrati, så även religionsfriheten- som genom att ge en felaktig bild av muslimer och deras rätt till religion på ett felaktig sätt riskerar att öka otoleransen mot muslimer.

Att visa ansiktet är nämligen inget som gå emot koranen eller någon förbud i islam. Det står ingenstans i koranen att kvinnan ska täcka ansiktet och reduceras till en anonym tygbit som på grund av detta inte kan delta i samhället på lika villkor, med samma rättigheter. Ett påbud är endast något som enligt islam är av Gud given, i det här fallet i Koranen och det som reglerar huvudduken är komna från två verser i koranen. De flesta lärde är överrens om att islam påbjuder kvinnor att täcka allt förutom ansikte, händer och fötter.

Sedan kinesisk polis slog ner en fredlig demonstration i det av Kina tillhörande Östturkistans huvudstad, Ürümqi i söndags har oroligheter drabbat provinsen. Uigurer ställs mot hankineser i etniska sammandrabbningar, liknande de som tidigare skakat Tibet. Fast att Kina är ett etniskt renodlad land med över 95 % hankineser har regimen i Kina fört en oerhört repressiv minoritetspolitik, där man starkt kontrollerat och styrt olika minoriteter i dess utövning av religion och kultur, samt förhindrat politisk oppositionering mot regimen. En stark etnifiering av de provinser där minoritetsbefolkningarna tidigare varit i majoritet, genom folkförflytningar av Hankineser från inlandet ditt, har skapat enorma klass- och ekonomiska klyftor mellan majoritetsbefolkningen och minoritetsgrupperna.

Regimen i Kina har som tidigare kommunistdiktaturer försökt eliminera etniska spänningar genom att underkuva minoriteterna med en repressiv och förtryckande politik. Så länge demokratin och respekten för mänskliga rättigheter saknas, kommer inte etniska spänningar att upphöra. Att slå ner eller sopa dessa missnöjesyttringar under matta kommer bara att öka motståndet mot förtrycket ännu mer.

Rapporter om över hundra döda i den Kinesiska provinsen, Xinjiang eller Östturkistan kommer till stora delar av Världen idag. Kommunistdiktaturen har sedan bildandet 1949 annekterat Östturkistan som varit självständigt under två omgångar under 1930-1940-talen. Ursprungsbefolkningen uigurerna blev underkuvade den kommunistiska enpartistaten och befolkningen förföljdes, diskriminerades och förtrycktes på grund av sin muslimska tro. Deras historia tystades ner och stora delar av deras kulturella efterlämningar förstördes under kulturrevolutionen (1966-1976). Dessförinnan hade Sovjetunionen och Röda armén mördat 50 000 uigurer.

Under Folkrepubliken Kinas annektering av Östturkistan har den kommunistiska regimen, så som i Tibet, befolkat området med Hankineser. Från att ha varit en liten minoritet på 6 % har Hankinserna vuxit till runt 40 % av befolkningen, och är den näst största befolkningen i Östturkistan efter Uigurerna. Detta för att regimen ska kunna kontrollen den demografiska utvecklingen som är en förutsättning för att hålla 8 miljoner uigurerna förtryckta. Amnesty international har i åtskilliga rapporter dokumenterat Kinas övergrepp på Uigurerna. Efter 11 september har kommunistdiktaturen Kina blivit mer repressiv mot den muslimska befolkningen i Kina.

Samma metod som Kina använder sig av idag använde sig andra kommunistiska diktaturer i världen. Jugoslavien under diktatorn Tito, flyttade den slaviska befolkningen i Balkan till områden som befolkades av en majoritet albaner, så som Kosova och västra delarna av republiken Makedonien. Allt för att hålla den albanska minoriteten i landet under schack. Albanerna blev kallade för separatister och flera fredliga demonstrationer i början på 1980-talet slogs ner av den jugoslaviska regimen, så som den kinesiska regimen nu gör i Östturkistan, och så som de gjorde i Tibet för ett tag sen. Detta är alltså inget ovanligt eller nytt i historien eller i nutiden.

Ändå hyllas Kina för sin ekonomiska tillväxt och för de goda relationerna med väst istället för att kritiseras för den förtryckarstat den är. När ska mänskliga rättigheter överordnas de ekonomiska vinsterna? När ska vi i väst och EU bli förkämpar för mänskliga rättigheter på riktigt, istället för att hyckla hela tiden?

I media: DN1 , DN2, SvD1 , SvD2, Sydsv

Demonstrationerna på gator och torg i Iran har på grund av regimens utplacering av polisiära trupper och styrkor ur revolutionsgardet minskat en anning. Fler människor går istället ut på balkonger och terrasser och skanderar ”Gud är större” mot tyrannin, en tradition efter 1979 års revolution. Oppositionen har utlyst generalstrejk och en sorgehögtid i morgon torsdag för de som blev mördade under upproret. Oppositionsledaren Mir-Hossein Mousavis medarbetare i den tidning han grundade har gripits, flertal av dem är journalister. Hundratal oppositionella studenter, politiker och journalister har redan gripits och oppositionen kräver deras frisläppande. Ahmedinejadtrogrna tidningar har krävt Mousavis arrestering och gjort honom till personligt ansvarig för dödandet i samband med upproret.

Idag trotsade miljontals iranier protestförbudet och gick ut på Teherans gator för att protestera mot presidentvalet, och valfusket. Agget riktar sig självklart mot den diktaturiska regimen och president Mahmoud Ahmadinejad. Presidentvalet har öppnat upp för kritik mot det skendemokratiska presidentvalet, där kandidaterna godkänts av mullorna i det mäktiga Väktarrådet.

Regimen har genom ekonomiskt bistånd som delas ut till fattiga bönder, och genom att hålla de stora fattiga massorna under sig, genom att inte satsa på skolning och bildning och inte bekämpa den stora arbetslösheten, kunna hålla folket under sig. Samtidigt är det stora oklarheter kring hur valet gått till. Men detta ger bara en möjlighet för den unga och utbildade, samt reformsinnade delen av befolkningen att ta chansen att manifestera och förhoppningsvis öppna upp för en reformering och krossande av den så kallade islamiska republiken i Iran. Jag pratade med en av mina vänners far, som mena att detta uppror från folket är i större skala än den som föregick revolutionen 1979.

Hur länge ska vi stå ut med det privatiseringsbarbari som sker av våra gemensamt ägda verksamheter? Nu ska hundratalet vinstgivande och värdefulla apotek privatiseras och privata aktörer ska få ta russinet ur kakan, medan samhället ska behålla i huvudsak mindre vinstgivande apotek och betala för dyrare medicin! Snacka om en sneddriven konkurrens!

Vi kommer att få se flera statligt ägda apotek läggas ned, stora grossister som kommer att bilda priskarteller med högre medicinpriser och högre kostnader för samhällets högkostnadsskydd som följd. Vem kommer att kunna lita på medicinsäkerheten när privata aktörer ska börja tjänna pengar på folks rätt till medicin?

Dags för svenska folket att vakna, dags för stora demonstrationer mot regeringen under kommande valår. Det är dags för rörelsen att mobiliseras, vi har inte råd med att förlora ett val till. Sverige har inte råd med en borgerlig regering!

I media: Sydsv , DN ,SvD

Ett av de mest positiva inslagen i den borgerliga medias rapportering av stadsdelen Rosengård, och dess mest utsatta delområde Herrgården går att läsa på DN.

Moderaterna i Malmö gick emot förslaget 2006 om uppköp av fastigheterna på Herrgården som nu med hjälp av det kommunala MKB skapat en bättre levnadssituation för hundratalet familjer. Så fort oroligheter blåser upp på de delar av Herrgården där de privata fastighetsbolagen skapat oskälig boendesituation för resterande hundratalet familjer, ja då vill moderaterna i hop med Sverigedemokraterna i Malmö införa utegångsförbud på Herrgården och skicka in vattenkanoner!

Det som nu behövs är att vi få ut våra socialsekreterare på uppsökande verksamhet och på närmare samarbete med Herrgårdsborna och polisen. Vi behöver skapa större engagemang och ansvar från föräldrarna och erbjuda de ungdomar som ställer till det arbete/praktik och samhällstjänst så vi får de på rätt väg!