Jag har efter en längre paus bestämt mig för att börja blogga igen, men inte på denna adress. Jag gör det i stället på http://morgansfunderingar.blogspot.com/ . Har skrivit ett första inlägg om Politikerbloggens och TV4:s skräpjournalistik kring den s.k. undersökning de presenterat om förtroendet för Mona Sahlin bland S-politiker.

Denna sida kommer så småningom att läggas ned. Har du av någon anledning fortfarande min blogg länkad, vänligen ändra adressen.

Ok, nästan fler inlägg som handlar om Idol än politik senaste månaden. Det må vara hänt. Det är min blogg. Men här är ett till:

Jag kom hem så att jag missade första halvan av Idol ikväll, men å andra sidan gör ju alla artister två låtar nu, så det gjorde inte så mycket. i skrivande stund är bara johan palm kvar, och det gör nog inte mig personligen så värst mycket.

Däremot hade jag lätt kunnat vänta rätt länge bara för att se Anna Bergendahls framförande av "over the rainbow". Wow. WOW. Släpper hon en skiva med ballader och liknande köar jag vid släppet. Lätt.

Uppdatering: ok, jag är lite förbannad. Jag inser att Idol inte bara handlar om vem som sjunger bäst. Men att johan palm skulle vara bättre än anna bergendahl finns inte i min musikaliska föreställningsvärld. Well, Idol är inte hela världen. Och om inget oväntat händer är att jag rätt säker på att vi om fem år ser betydligt mer av Anna än av Johan.

Kolla in det här. Hade någon för nåt år sen sagt till mig att vi nu (eller ok då, i början av 2009 blir det) skulle ha en president i USA som fattar klimatproblemen och vågar göra något åt det hade jag varit skeptisk. Visst, än så länge är det bara prat. Och visst, han pratar en del om kärnkraft och "rent kol" som jag inte håller med om. Men det är inga huvudspår. Och han fattar att handling inte kan vänta.

Några citat: "the science is beyound dispute, the facts are clear", "Delay is no longer an option. Denial is no longer an acceptable response". Med mera.

jag inser att jag riskerar att bli besviken, men mina förväntningar på Barack Obama har inte direkt minskat sen han blev vald.

... men dagens var faktiskt lite extra jävlig. (och då inte ens mest för att jag är förkyld och känner mig rätt ynklig när jag vaknar)

lite bakgrund: i lördags var jag sekreterare på ett seminarium och fick (rätt oförtjänt om jag får säga det själv, skrev inte så himla mycket) en jättefin bukett som tack. Den sattes i en liten improviserad vas som egentligen är en tillbringare - den enda vasen jag äger som inte var upptagen var på tok för smal. Sedan står buketten fint på middagsbordet i ett och halvt dygn.

åter till måndagen: typ en halv minut efter att klockan ringer, då jag precis ska stiga upp ur sängen, hör jag en lättare duns följt av vad som låter som lite rinnande vatten (ljudet upphör dock snabbt). När jag väl kommer ut i vardagsrummet, och tänder lyset, märker jag dock vad som hänt - vasen/tillbringaren med blommorna har vält och ett par deciliter vatten har runnit över bordet, över två stolar och ned på mattan.

Att ägna tio minuter åt att lite småfrenetiskt (tänk på att jag knappt vaknat än vid det här laget) torka upp vatten från bord och stolar och golv (bordet och stolarna dessutom nästan nya) för att sen lägga rätt så stora mängder hushållspapper under mattan var ingen hitstart på veckan kan jag säga.

Och sen ledde dessutom det hela till att jag var tvungen att stressa i mig frukosten för att hinna med tåget. En rätt dålig start på veckan.... Även om resten av dagen sen blev betydligt bättre, bland annat för att jag fick oväntat mycket gjort på jobbet.

... än en vettig president i USA. Som säkert inte kommer att vara messias, men däremot bra mycket bättre än såväl föregångaren som alternativet. och som tydligt fattar en del viktiga saker. Hans olika berömda tal är inte bara retorik utan innehåller också en del insikter.

Inte minst gäller det hans segertal igår, eller tja i morse (ja, jag var vaken tills dess. inte på jobbet idag ;-)) Ett stycke är inte minst från en amerikansk president väldigt viktigt (inte exakt citerat men någorlunda, riktat till resten av världen): "our stories are singular but our destiny is shared". insikten om att vi lever på samma planet, insikten om att tex klimatkrisen måste lösas som han visat, den är viktig.

Jag tror det här kan bli bra. Nu ska det sista fixas innan släkten kommer på födelsedagsfika.

Hittade ett intressant personlighetstest här med hjälp av Sabina.

Mitt resultat? Följande: (länk)

Din personlighetstyp:
Bestämda och uppriktiga. Födda ledare. Utomordentlig förmåga att förstå övergripande organisatoriska problem och finna hållbara lösningar. Intelligenta och allmänbildade, ofta mycket bra talare. Värderar kunskap och kompetens och har inget överseende med ineffektivitet eller dåligt organiserad verksamhet.

Karriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, VD:ar, organisationsgrundare, affärsföreståndare, chefer, entreprenörer, domare, advokater, jurister, datakonsulter, universitetslärare, politiker, kreditrådgivare, fackrepresentanter, marknadschefer, banktjänstemän, systemanalytiker, forskare.

----

Vad säger ni som känner mig? Stämmer det? (var anonyma om ni vill ;-))

... men har varit lite småkrasslig och haft en del att göra på jobbet dessutom.

Har ett par saker jag tänkte blogga om närmaste veckan dock. En är att ge en kort recension av Pär Nuders bok när jag är klar med den.

Några andra små saker som händer eller har hänt i närtid.

- Jag fyller i nästa vecka 26. Det förde med sig att jag igår köpte mitt första vuxenkort på Östgötatrafiken. Suck. Den sista offentligt sanktionerade anledningen till att kalla sig ung borta ;-) och pendlingen blir några hundringar i månaden dyrare.

- I morse stod jag en timme och delade ut flygblad utanför resecentrum i Norrköping. Man känner sig väldigt partitrogen när man går upp halv sex och står mellan halv sju och halv åtta i kyla, blåst och enstaka regnstänk för att göra något sånt kan jag säga. Åtminstone just då.

Sen är det egentligen inte så synd om mig som det kan låta på det här inlägget. Men det är skönt att skriva av sig ibland.

Har för en gångs skull varit hela dagen på kontoret - första gången på en och en halv vecka eller så tror jag. Har fått någorlunda mycket gjort också, även om det så klart är en del möten där vi planerar vad som sen ska göras också.

Måndag eftermiddag till och med onsdag kväll tillbringades med att resa till och från samt delta på rikskonferensen om elevinflytande i Hudiksvall. Det var en konferens jag hade sett fram emot i flera månader, delvis på grund av att jag för ett gäng med år sen var där på en riktigt bra motsvarande konferens, och delvis på grund av vad jag hört om de senaste årens från folk som varit där. Tyvärr måste jag säga att jag blev väldigt besviken. Detta av ett par anledningar.

I princip hela innehållet var upplagt med lärare (och möjligen i viss mån skolledare och politiker) som målgrupp. Detta trots att en majoritet av deltagarna var elever! (från både högstadiet och gymnasiet). Nivån var nästan uteslutande akademisk, och väldigt opraktisk (nästan inga konkreta lösningar på problem eller liknande diskuterades). För att inte tala om icke-interaktiv - bara aulaföreläsningar med enstaka frågor på slutet. Var fanns det praktiska erfarenhetsutbytet? (de enda som fick sånt struntade i gruppdiskussionsfrågorna vi fått utdelade på de två sådana passen och diskuterade själva) Var fanns workshopsen? Var fanns nivåanpassningen? och inte en enda elev som föreläsare, ens som "medhjälpare" till någon. Konferensens upplägg kan i mångt och mycket tyvärr användas som ett exempel på ett dåligt, ickeinteraktivt pedagogiskt upplägg.

Några plus fanns dock, det ska erkännas. Jag lärde känna ett gäng med elever från våra kommunala gymnasieskolor lite bättre och hade flera intressanta diskussioner. Även andra personliga kontakter i pauser och liknande var värdefulla. Plus att middagen och kvällsunderhållningen var bra. Men det säger kanske något om en konferens att man tycker att det är "kringrejorna" som är bra?

Ska dock sägas att ett av de mer akademiska passen ändå gav mig personligen en och annan intressant reflektion på elevinflytande (även om det delvis var för att jag inte höll med). Återkommer kanske med det i ett senare blogginlägg.

Håller för en gångs med Mathias Sundin i princip helt och hållet.

... ser jag såklart på Idol, och märker hur jag blir mer och mer fast. Lägger till och med några kronor ur egen ficka på att ringa och rösta. På vem undrar ni? På Anna Bergendahl så klart. Hade man kunnat ge ett andraval hade det nog blivit Alice ikväll.

Det som är bra nu är att de flesta som faktiskt inte kan sjunga har röstats bort. Gör att även musikbehållningen, och inte bara underhållningsvärdet, ökar för varje avsnitt.