Nu finns jag på min nya blogg.

www.detperfektalivet.se där hittar ni en del nya inlägg idag handlar det om att det är tungt att vara beslutsfattare.

Idag rapporterar jag från min nya blogg www.detperfektalivet.se

Där kan ni nu läsa om hur många fler Socialdemokrater vi lyckats bli på 20 min.

Socialdemokraterna i Norrbotten har i helgen distriktskongress. Som jag har längtat, det är alltid lika roligt att sammla det röda länet Norrbotten.
Trots att vår solen skiner

Det blir motioner, val av styrelser, val av ny Ds ordföranden, och seminarier.

Följ oss på twitter och våra bloggare som finns på www.socialdemokraterna.se/norrbotten

Själv kommer jag att premiärblogga på min nya blogg www.detperfektalivet.se välkomen dit.

Försöker få ordning på -Det perfekta livet. Innan helgens kongress.

Verkar dock i dagsläget gå lite tungt. På alla vis.

Här hemma ser det ut som Hej kom och hjälp mig och ingen kom. Men det är inte det jag tänker på. Hade nämligen tänkt premiär blogga från min nya blogg, som får undertexten - Det perfekta livet, från distriktskongressen. Men just nu ser det lite tungt ut.

Det är ungefär som här hemma. Hej kom och hjälp mig och ingen kom!

Nu är det dock strax godnatt. För nu är orken slut för idag.

Fullsatt årsmöte i arbetarekommunen. Vilken kväll! Vi fyller Framnäs folkhögskolas stora matsal. En tydlig föryngring av ombuden kan också märkas.

De som säger annat än att vi är ett parti på framfart är okunniga.

Idogt arbete från medlemmars sida men visst cred ska givetsvis den moderatstyrda högerregeringen ha. När nu deras orättvisa och overksamma politik får sin verkan blir intresset för vår politik och behovet av ett medlemskap i en folkrörelse där människor kan påverka och kan växa.

Och därmed blir vi ännu starkare. Tack för det regeringen.

Fler misslyckanden randar nu upp sig för regeringen.Eva-Lena Jansson bloggar på ämnet, Åsa Westlund som igår besökte SSU Norrbottens taggade distriktsårskonferens bloggar också om detta.

Valrörelse: Here we come!

Hur är det nu att vara arbetlös egenteligen? Det är ibland jäkligt svårt att sätta ord på hur man känner sig. För man vill egentligen inte berätta, det är ju jobbigt nog som det är. Så man biter ihop, håller humöret uppe. Bryta ihop hjälper inte. Men känslorna finns där ändå, fast ingen pratar om dem:

Förnedrad när man blir får misstro riktad mot sig, hopplöshet när man fått hundratals nekande, förhoppning när man gått på intervju och besvikelse när man får besked att någon annan fick jobbet, förudmjukad när du fått höra att -Du är säkert bra, men du saknar papper på det du kan och vi måste få papper.  

Hur stoltheten knäcks, hur självförtroendet dalar, hur till slut självförtroendet börjar gnagas ned. Är det motivationen som saknas, är det mindre pengar i plånboken som kommer att råda bot på detta regeringen? Själv tycker jag att dessa känslor är motivation nog att vilja söka arbete men vad vet jag.
Jag är ju bara arbetlös.

Det skrivs inte så mycket i musikväg, vad jag vet i alla fall, om detta. Men Euskefurat har en låt som handlar om 50 årig, arbetslös byggarbetare som jag tycker ger en talande bild, och som jag tror många kan känna igen sig. Byggarbetare eller inte. Den är på mitt hemspråk, så om ni behöver hjälp med översättning får ni hojta.

VÖRE VAL’E

I jär et nagar tökejen finfLos
å i ha bara gått vanli skåoL
å i jär et så mötje för å pråta
men nö nöges i säj nagar åoL

Vöre vaL’e nö ätt vaLe vöre vaL’e
Vöre vaL’e, vaL’e arbetslöusheit
Vöre vaL’e för’n femte års sneckar
Vöre vaL’e, vaL’e na träarbeit

Ä jä härrom som tåLa opa TV
jä pråta å jä figurär
å jä våra så bLi ope öga
men vo i vell veta he jär

Vöre vaL’e nö ätt vaLe vöre vaL’e
Vöre vaL’e, vaL’e arbetslöusheit
Vöre vaL’e för’n femte års sneckar
Vöre vaL’e, vaL’e na träarbeit

I ha fäLese runt opa bögga
i trätte års ti ållomstansch
I ha jobbe i Stockholm å Polen
ja överållt där he fannsch

Å no faruln ha i fröse om fengra
när he ha vöre vinter å kållt
men att gå söjn vä hennren ine fecken
he jär ändå de värste bårte ållt

Å tänk arbetsförmedlingshöuse
som i sjöLv ha vöre vä å gjårt
Där ha i nö spronte å tjene
i nästan e år å e hårt

Ja i ha fäLese runt opa bögga
å böggt i håLva mett lijv
men om arbetslöusheita jär tacken
ja då tråo i att i böre å rijv

Å fast i jär femti år gåmmaL
no kan i ändå breuk e kåbein
å när i böre å rijv då sko jä veta
att i lämen et stein opa stein

Text: R. Eriksson
Musik: Trad.

I valrörelsen 2006 var det jobben, jobben och jobben som regeringen pratade om. De ska löna sig att arbeta hette det. De utan arbete behövde bättre motivation för som det nu var kunde man lira lyxliv på a-kassan utan att behöva anstränga sig för att försöka få arbete.

Regeringen fick ta över mitt i en brinnande högkojnuktur, man kom helt enkelt till dukat bord, det var bara att vänta på att rätterna skulle fortsätta anlända. Det lönade sig att arbeta, redan innan 2006. Att leva på a-kassa har aldrig varit något lyxliv.

Men visst har regeringen gjort skillnad, med en hastighet av sällan skådat slag, gjorde man det svårare att komma med i a-kassan, dyrare att vara med i a-kassan, dyrare att vara med i facket, och deltidsstämplingen ska vi inte ens prata om. Att komma till arbetsförmedlingen för att få möjlighet att få pratikt eller att få möjlighet att läsa för att byta jobb- mycket svårare.

Jag blev av en moderat bloggare en gång kallad för smaklös för att jag konstaterade att piska ryggen blodig på arbetslösa inte löser några problemen med arbetslöshet. Jag tänker vara smaklös igen. Det hjälper inte dra åt svångremmen, straffa människor för att det är arbetlösa. Det är inget man är frivilligt. Det är inte det som gjort att vi haft högkonjuktur och att jobben under 2006 och 2007 blev fler.

Alla som kan bara liiiiite om samhälls ekonomi inser att det inte var regeringens tillträde hösten 2006 som gav jobben. Den som säger det är lika naiv som den som skyller finanskrisen på den borgerliga regeringen.

Finanskrisen i sig är nämligen inte regeringens fel, däremot vad de gör för att lindra effekterna av den är deras ansvar. Och hur det under goda tider sett till att bygga för att klara av en lågkonjunktur för den kommer. Efter uppförsbacke kommer nedförsbacke.

MEN istället har de under de goda tiderna sänkt skatterna för de som haft mest, försämrat för de som haft minst, fått människor att lämna försäkringssystemen och när det väl börjar gå nedåt så lyfter man inte ett finger. Kommuner och lansting får klara sig bäst de vill, några mer pengar från staten ska man inte räkna med trots att detta i sig kommer att leda till att flera välfärdsarbetare får lämna sina arbeten och därvid blir kommuneranas ekonomi ännu sämre. Vad regeringen gör, eller inte gör när arbetlösheten kryper närmare 10% sträcket har betydelse.

Och så var det Stoppa fusket! Inte att förglömma. Nu skulle det bli stopp på denna stora massa av människor som girigt sög ut oss skattebetalare genom att få sjukförsäkring trots att de var friska som nötkärnor, och nu skulle alla dessa vabbande föräldrar som samtidigt arbetade klämmas åt.

Idag har regeringen infört en utsorterings kedja i sjukförsäkringen som gör att människor slås ut och de som bara klarar det går sjuka till jobbet.

På en av mina vänners arbete har en utav personalen alvarliga problem med höften och kan inte gå utan att stötta sig på vagnarna (som används i vissa delar i arbetet) för att ta sig runt, men hon är uppenbarligen frisk nog att arbeta trots att smärtan är svår. Detta gör henne sjukare och hennes arbetskamrater för slita hårdare för att kompensera det hon inte klarar. Människor blir inte friskare för att det blir fattigare.

Idag presenterars resultatet av den nya regeln som skulle stoppa fusket med vabbandet. Alltså dvs att lärare och förskolepersonal måste skriva intyg som ska skickas till försäkringskassan för att intyga att barnet varit sjukt.

Dessa vab intyg är inget annat än en kollektiv bestraffning som Veronica Palm klokt konstaterar, och nu får vi också svart på vitt, detta intyg ger endast mer jobb för föräldrar, lärare, och för försäkringskassan.

Regeringen har en verkningslös politik som bygger på misstro mot människor.

Hårresande, som en skräckfilm. Jag tror att det är många kommunal och landstingsråd ute i landet som framöver kommer att ha mardrömmar över den lokala ekonomin.

Regeringen som gick till val på jobb och stoppa fusk har tydligen låst in parollerna på vinden och gör sitt bästa för att tiga ihjäl att man ens pratat om detta innan valet 2006. Det är som om Reinfeldt blivit rädd för ordet jobb, för det ser nästan smärtsamt ut för honnom att prata om det.

Det blir inga mer pengar till välfärden detta år så lyder beskedet. Kommuner och landsting får klara sig själva. 2006 fröst regeringen statsbidragen, då var det högkonkunktur och de begränsade så klart vad kommunerna kunde göra för att utveckla verksamhet. Nu står vi mitt i en kris. Jag känner hur huden knottrar sig när jag tänker på vad det innebär i vår egen hemmkommun. En kommun som har god och stabil ekonomi, många har det mycket värre.

Och den moderatstyrda regeringen lånar pengar till skattesäkningar hellre än att satsa på välfärden.

Dagens sol på himlen är dock att fler kloka människor ger sig in i nätdebatten. Helen Pettersson, riksdagsledamot från Västerbotten ger er Ett annat perspektiv. Välkommen Helen.

Fredrik Lundh tipsar om annan norrländska som får en ledande roll i politiken igen, läs mer här.

Nya grepp? Hemma hos besök, eller politiskt tupperwere. Själv säger jag kafferep.

Egentligen spelar det lite roll om det är nytt eller gammalt att komma förbi hos folk, eller som man i gjorde med Östros här i Norrbotten bjöd in folk för att prata politik. Det är i alla fall hur roligt som helst.

Det blir liksom mer sagt, och vettigare samtal för alla att sitta vid kaffebordet istället för att stå utanför affären och frysa. Ibland är det säkert bra att göra det med, men detta med kafferep tycker jag är toppen.

En statsvetare kommenterade detta med de nya metoderna i Nordnytt och menade att det inte var något nytt och detsamma sa Carina Sammeli i ett tidigare inslag i Nordnytt på samma tema. Utan tillbaka till grunden, så som man gjrode förr.

Och Åke, en av våra medlemsutvecklare i Pajala konstaterade krasst:
Hur tror ni vi har jobbat i alla år? Här bor folk så utspritt så det lönar sig inte att stå ute, här får man lov att komma hem till folk och prata.

                                                                  Bilden ovan är lånad från Kafferepet.

Alla kan göra något för att hjälpas åt att bli av med denna regering, ett kafferep för att prata om hur politik kan vara på ett annat sätt än som regeringen nu gör. Ger mer till de som har och mindre till dem som inte har.

Vill du ordna ett kafferep med en (S) politiker hemma hos dig, någonstans i Norrbotten? Jag kan inte lova Tomas Östros, men det finns gott om andra som säkerligen kan tänka sig ställa upp.

Skicka mig ett mail (hannah@clmedia.nu ) eller ring mig. Jag kan säkert dra i några trådar då det gäller övriga landet också men då har ni säkert bättre kontakter än mig.

För er som gillar kafferep, med politiker elller utan rekomderar jag er denna blogg:  Kafferepet på nätet.

Det är så man kan skratta sig harmynt när man hör Anders Borg kritisera svenskt näringsliv. Att Svenskt näringsliv påtalar Borgs populism får mig bara att skratta ännu mer.

Fast ändå, tänker jag: Hur väl resigerat är det här? Jag brukar inte vara cynisk, inte särskilt men den här låtsasleken kanske inte är så oskyldig. För kanske finns det folk i landet som tror på Borg när han dissar Svenskt Näringsliv.

Det fanns ju uppenbarligen dem som köpte att de var de nya Arbetarpartiet också....

Att de inte är några dumbommar vi har att göra med vet vi ju redan. Borg må vara ansvarlös, ointresserad av hur det går för människor som är arbetslösa och så vidare men dum är han inte.

Nå väl, en solig dag har det varit idag, barnen har åkt pulka, själv fick jag en liten stund i solen på ett renskinn. När man är orkeslös och trött är radion en tröst, jag har sagt det förr och säger det gärna igen. Jag ÄLSKAR P1, ikväll har jag lyssnat på radioteater, där min stora favvorit Allan Edwall hade en av rollerna. Tidigare idag Vetenskapsradion.

Mer om regerinsrepresentanternas fiiiina människosyn på Ett hjärta rötts blogg, det är inte bara Björklund som har bekymmer med det här med statistik.

Johan har under de senste dagarna länkat upp till lite olika inlägg kring statministerns tankar kring Sveriges befolkning som han delar med sig av i sin bok "Det sovande folket" Magnus Ljunkvist har skrivit ett brev läs här.

Ska bli intressant att se om det kommer något svar, om statministern tycker att det Svenska folket fortfarande är ett sovande folk.

Nu är det är dags att visa vad det stora problemen ligger i och att det ÄR skillnad mellan våra partier då det handlar om människosyn och hur landet ska byggas.

På misstro eller tilltro.