Ibland ser man ljuset!

I många år har jag levt med tanken att vi alla skall bidra till allas välfärd efter egen förmåga.

Uppluckring av denna princip började redan under vår egen S-regering när max.-taxorna i vård och omsorg och på dagis infördes. De som hade höga inkonster fick avgiftsnedsättning - dvs "socialbidrag" som indirekt betalades av dem med "mindre förmåga".

Befrielse från fastighetsskatt på stora hus för pensionärer men inte för barnfamiljer var en reform i samma anda.

Nu går vår "nya arbetarregering" vidare med skatteavdrag för hushållsnära tjänster. Låginkomsttagare lär inte ha stor glädje av den reformen.

Fortsättningen kan väntas bli att man får göra skatteavdrag för läkarbesök, tandkostnader mm.  Och om man nu skall få göra avdrag för att ha hemhjälp för att gå och handla så bör man väl få dra av själva matkostnaden också liksom att få maten lagad av hembiträdet.

Lönen till den hushållsnära tjänaren kan ju betalas ut in natura - dvs som mat och bostad. På 1950-talet var det vanligt med hushållsnära tjänster. Man brukare kalla de hushållsnära tjänarna pigor eller hembiträden på den tiden. Längre tillbaka fick man betalt av kommunen för att ta emot medellösa och låta dem hjälpa till i hushållet.

Här finns stora möjligheter till sociala reformer som förbättrar livet för folk som har löneutrymme för att göra avdrag.

Det nya arbetarpartiets syn på solidaritet innebär kanske att: alla skall kunna göra avdrag efter förmåga