Låt vår valanalys bli till vassa vapen i nästa valrörelse. Den får inte bara bli ett råskäll på journalister om vad de skrev eller inte skrev, vad de sa eller inte sa. Däremot: Sveriges journalistkår borde själva inse att det finns stor anledning till en intern och självkritisk debatt om hur media bevakade valrörelsen. Där finns det positiva ( i alla fall i etermedia): min känsla är i alla fall att man hade ambitionen att låta partiföreträdare berätta om sin politik. Ungefär som när Gunnar Sträng fick 20 minuter i SvT på bästa sändningstid för att berätta om statens budget.

Men där finns också det mer negativa. Där bortser jag helt från tidningen Dagens nyheter som långt före valrörelsen i stort sett dagligen utökade den redaktionella texten till att bli megafon för högerpolitik och slaktutrymme mot arbetarrörelsen. Till det negativa hör den totala frånvaron av analys av spelet bakom de nya moderaterna. Där finns det absurda i att låta moderatledaren tala om sänkt skatt för låginkomsttagare utan att berätta om hur förslagen faktiskt slår. Där finns bristerna när det gäller att ställa allianspartierna till svars för hur sänkt a-kassa och tuffare tider för förtidspensionärer ger fler jobb.

Vi bör ha alla perspektiv med men låt mig nämna två perspektiv som är särskilt viktiga. Inte bara kritiskt utan med framtidsperspektivet invävt i analysen. (som sagt: vapen för valseger!)

Folkrörelsepartiet måste väckas. Det har både en politisk och organisatorisk sida. Ska vi växa och åter kunna genomföra vår politik krävs att vårt sätt att beskriva samhället och våra förslag utgår från människors vardag. Till stor del gör ju förslagen i sig detta. Men visst kan vi bli mycket bättre på att visa att vi står på vanligt folks sida. Och att vi både förstår deras situation och har konkret politik mot orättvisor och brister i samhället.

Men låt oss också visa det konkret. Minns hur partivännerna i Haninge flyttade ut ur kommunalhusets administration och satte sig i ett eget hus. En utmärkt illustration på att vi sossar inte är en del av en byråkrati utan valda företrädare….Vi är de sista som ska acceptera AMS-byråkraters regelrytteri ibland till rent förkvävande  av arbetssökande eller försäkringskassans ibland nedtryckande av ”klienter”. Vi kan inte som folkligt valda acceptera vårdcentraler som inte går att komma fram till genom att hänvisa till målstyrning. Det människor upplever som problem i samhället är också våra problem. Folkrörelsens andra dimension, d.v.s. vårt eget partis styrkor och svagheter måste gås igenom.

Utgångspunkten ÄR faktiskt ett av världens starkaste politiska partier som även efter årets val har en unik historia när det gäller väljarstöd i jämförelse med andra i världen! Men: vi måste också våga se bristerna och utveckla formerna, med devisen ”från inom till utåt” som vägledande. Jag brukar illustrera med exemplet: i Sörmlands SSU-distrikt gjorde vi på 80-talet en väldigt enkel analys av klubbarna på ett A-4: Vi gick igenom om man hade verksamhetsplan? egen lokal? medlemsvärvning? utåtriktade aktiviteter? Min bild, som andra gärna får motbevisa, är att vi idag inte våga göra den analysen i partiorganisationen. Vi fruktar kanske svaren på motsvarande frågor?