Jan Björklund får bestämma sig endera ingår han i regeringen och står för dess politik

Jan Björklund får bestämma sig endera ingår han i regeringen och står för dess politik

I går såg jag debatt och det går inte att vara annat än förvånad över denna Jan Björklund som inte verkar veta att han är vice statsminister och står för regeringens skolpolitik.

Läs vad jag har skrivit om detta genom att klicka på här

2012-12-07, 13:38 Permalink
Andra bloggar om: Jan björklund Skola Skolminister Vice statsminister Fredrik reinfeldt Forskningspolitik Arbetsförmdelingen Staten Statlig skola Kommun Kommunal skola

Kommentar av Carl Schad - 7 december 15:57, 2012

I Debatt den 6 december 2012 förde Utbildningsminister Jan Björklund en helt makalös onyanserad debatt, inte om dagens svenska skolans gigantiska problem som han står bakom, utan om återförstatligande av skolan och sände klara signaler inför valet 2014.

Tjugo år efter att skolan kommunaliserades argumenterar nu Folkpartiet och Sverigedemokraterna för att skolan åter skall förstatligas. Även Lärarnas Riksförbund går i Sverigedemokraternas linje för att ansvaret för skolan skall återföras till staten.

Förslaget har inget stöd inom Alliansregeringen, men Statsministern Fredrick Reinfeldt utesluter inte att regeringspartiernas överenskommelse om att låta skolans huvudmannaskap vara kan rivas upp inför valet 2014.

Är det möjligt att återförstatliga skolan? Är det bra att göra det? Kommunaliseringen av skolan i början av 1990-talet bestod av tre stora reformer som i ett slag förändrade kommunernas ansvar på skolans område:

1. Mål- och resultatstyrning infördes.
2. Statsbidragssystemet förändrades.
3. Det totala arbetsgivaransvaret för lärar- och skolledartjänsterna överfördes till kommunerna.

Det blev en kommunal uppgift att besluta hur verksamheten skall bedrivas och organiseras för att leva upp till de nationella målen. Statens öronmärkta bidrag till skolan slopades. Istället fick kommunerna en påse pengar av staten som de skall fördela mellan olika kommunala verksamheter. Kommunerna blev också ansvariga för lärares och rektorers anställningsvillkor och löner. Detta innebar också positivt att medborgarna kunde lokalt påverka skolpolitiken.

Jan Björklunds förslag om ett förstatligande kan ses som ett sätt att vrida klockan tillbaka tjugo år i tiden och som enbart medför att medborgarna inte kan medverka politiskt lokalt och i den kommunala skolpolitiken. Denna ojämnlikhet kommer att slå fullt ut om svensk skola förstatligas som enbart innebär att utanförskapet ökar.

Men är det troligt att dagens gigantiska problem i svensk skola löses om man återtar en gammal lösning? Innebär det inte att lägga en ytterligare börda på detta gigantiska problem som svensk skola står för idag? För att nysta upp detta problem måste vi fråga oss vad Folkpartiet, Sverigedemokraterna och Lärarnas Riksförbund som nu argumenterar för ett statligt huvudmannaskap i detalj menar med att återförstatliga skolan.

Vilket ansvar skall egentligen återföras till staten? Är det en återgång till ett nationellt ansvar för den ekonomiska styrningen som åsyftas? Skall Svensk skola överge mål- och resultatstyrningen? Eller skall lärar- och skolledartjänsterna åter göras statliga?

Under debatten den 6 december 2012 fick den svenske Utbildningsminister Jan Björklund frågan om vilket ansvar som skall återföras till staten. Han svarade inte på frågan utan pratade om alla de olika reformer han genomfört på sex år och hånlog på ett markant militant översittarmentalitet som han brukar göra inför hela det svenska folket.

Men Folkpartiets och Sverigedemokraternas utbildningspolitiska program tycks det i första hand vara ett ökat statligt ansvar för ekonomin som åsyftas. Likvärdigheten i skolan har minskat menar FP och SD, och en av anledningarna sägs vara att kommunerna satsar olika mycket pengar på skolan. En likvärdig skola förutsätter ett ökat statligt ekonomiskt ansvar. Folkpartiet, SD och Lärarnas Riksförbund menar att en nationell skolpeng bör införas.

Men när det gäller ansvaret för lärar- och skolledartjänsterna är det påfallande tyst ifrån den svenske Vice Statsminister Jan Björklunds sida.
För vilka delar Sverigedemokraterna och Folkpartiet efterfrågar ett ökat statligt ansvar går inte ens att utläsa.

Oavsett vilket ansvar som är tänkt att återföras till staten bör frågan ställas om det alls är möjligt att återgå till det styrsystem som rådde för tjugo år sedan. Samhället har förändrats radikalt. Det är svårt att vrida klockan tillbaka när man väl har ändrat politisk färdriktning.

Detta innebär bara ytterligare kaos och politiskt oreda.

Under den tid som har gått sedan kommunaliseringen har det till exempel skett en explosion av fristående skolor som har bidragit till detta gigantiska problem. Men friskolornas roll i sammanhanget diskuterades aldrig i Debatt. Friskolornas roll vill inte Utbildningsminister Jan Björklund diskutera.

För tjugo år sedan betraktades ett ökat kommunalt ansvar för skolan som en förutsättning för ökad valfrihet. Först efter att riksdagen hade fattat beslut om kommunaliseringsreformerna var tiden redo för att skriva in i skollagen att föräldrar skall ha rätt att välja skola till sina barn och för att införa en individuell skolpeng. De här två besluten var startskottet för en snabb tillväxt av fristående skolor.

Men innebär ett ökat statligt ansvarstagande för skolan att valfriheten har spelat ut sin roll? Är det verkligen möjligt att återförstatliga skolan och samtidigt behålla valfriheten och friskolorna? Dessa frågor behöver också synliggöras och diskuteras för att den pågående debatten som Folkpartiet, Sverigedemokraterna och Lärarnas Riksförbund för om ett återförstatligande skall bli trovärdig och något mer än ett retoriskt knep i kampen om väljarna.

Under tiden sjunker svensk skola ned djupare och djupare. Det yttersta ansvaret för denna folkpartistiska skolmisch-masch ligger på Jan Björklund.

Nu vill Jan Björklund riva upp skollagstiftningen och dess skollag och skriva om den igen allt enligt SR P1.

Krisen är nu fullständig inom Folkpartiet inför valet 2014.

Lämna din kommentar på inlägget

Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.

FÖRNAMN

EFTERNAMN

E-POSTADRESS (valfritt, publiceras ej)

WEBBADRESS (valfritt)

KOMMENTAR PÅ INLÄGGET

Regler för kommentarer

I den här bloggen eftersträvar vi en öppen debatt och välkomnar kommentarer. Men vi vill att tonen där vi tilltalar varandra är artig och att det som lyfts fram hör till ämnet för det inlägg som kommenteras.

Kommentarer som bryter mot följande punkter tas bort:

ej undertecknade med förnamn och efternamn
kränker andra personer eller utmålar dem som brottsliga
är rasistiska, homofobiska, sexistiska eller diskriminerande
innebär brott mot tystnadsplikten
uppmanar till brott eller annat som bryter mot lagen

Observera även att kommentarer med länkar till webbsidor innehållande något av ovanstående, inte är tillåtet, såvida det inte är av stor vikt i sammanhanget.

Din kommentar kan även bli borttaget om:

du använder hundratals utropstecken eller nonsensord
vi misstänker att skribenten inte använder sitt eget namn

Ägaren till respektive hemsida har dock rätt att, utöver dessa regler, själv avgöra vilka kommentarer som skall finnas i bloggen. Upprepade brott mot dessa regler kan innebära att du spärras från att kommentera i bloggen på hemsidan.

När en kommentar görs loggas IP-adress samt tidpunkten när kommentaren gjordes, vilket gör det möjligt att ta reda på från vilken dator kommentaren härstammar ifrån. Alla kommentarer som bryter mot svensk lag rapporteras till polis och Internetleverantör, vilket kan medföra fängelse och/eller böter samt att Internetleverantören stänger ner Internetuppkopplingen för personen som gjort kommentaren.