De begränsningar som diskuteras på Arlanda är en katastrof och det får inte ske. Läs min blogg
Om antalet starter och landningar på Arlanda måste begränsas, så får man väl byta till större flygplantyper.
Och om den relativt nybyggda tredje landningsbanan på Arlanda måste stängas (vilket verkligen vore en välgärning för miljön) så kan det kompenseras med bättre utnyttjande av de två aldre landningsbanorna genom utveckling av nya flygledningssystem. Charterflyg söderut kan flyttas till en flygplats söder om Stockholm. Men det ska i så fall ske genom riksdagsbeslut och inte genom att kommuner söder och Stockholm bjuder över varandra med subventioner till Ryan Air. Norrbottniabanan kommer inte att avhjälpa det faktum att Luleå ligger för långt långt från landets södra delar för att dagtåg ska vara ett riktigt konkurrenskraftigt alternativ till flyget. Trots stora problem med förseningar och en tidtabellsenlig restid på på 4,5 timmar har X2000-trafiken Stockholm - Malmö vänt utvecklingen till tågets fördel. Den restiden Stockholm - Umeå skulle också vara möjlig Stockholm - Umeå med en annan prioritering av järnvägsinvesteringarna, där Norrbottniabanan måste skjutas på framtiden och satsningar göras på Ådalsbanan och Ostkustbanan. Så länge Ådalsbanan får ligga för fäfot är satsningarna på Bottniabanan i stort sett bortkastade. Hade den lånefinansierats hade den orsakat enorma räteförluster. Och någon nämnvärd restidsminskning för fjärrpersontrafiken mellan övre Norrland och de sydligare landsdelarna har det ju inte blivit. Innan persontrafiken mellan Sundsvall och Härnösand helt lades ner tog det 50 minuter för ett X2000 tåg. Och dessutom fanns inga fungerande mötesplatser långs den 7 mil långa bandelen. Med en ny 5,5 mil lång järnväg skulle ett vanligt regionaltåg kunna köra på 20 minuter. Norr om Härnösand finns en helt nybyggd och i det närmaste helt otrafikerad järnväg till Veda; även det miljarder rakt ner i sjön genom dålig samordning av nybyggnadsprojekten. Nu behövs en bättre järnväg även mellan Veda och Kramfors. Söder om Sundsvall finns huvudsakligen tre delsträckor med så låg fart, så att de borde byggas om omedelbart, och då med dubbelspår: 1) Sundsvall C - Njurunda (knappt 2 mil). 2) Gnarp - Hudiksvall (c:a 5 mil) 3) Iggesund - Enånger (drygt 1 mil). Bandelen Söderhamn - Gävle har hyfsad standard, dock ej toppen. Om man skulle bygga nytt dubbelspår av c:a två mils längd, skulle man kunna trafikera Stockholm - Sundsvall med snabbtåg med avgångar i båda riktningarna varje timme, utan att dessa tåg behöver mötas på enkelspår - och även förverkliga restiden 4,5 timmar Stockholm - Umeå med en ny generation X2000-tåg (maxfart 240 km /tim), som kör non stop Sundsvall - Arlanda. Förutsatt att ovanstående också är genomfört. Tyvärr tycks många ledande socialdemokrater fortfarande tänka "Vi måste ha mer flyg och biltrafik för att klara transportbehoven och nya järnvägar för att klara miljön". Viljan att satsa miljarder på järnvägarna måste åtföljas av en tro på järnvägen som ett effektivt och pålitligt transportmedel. Men detta kräver att järnvägarna fungerar i alla väder. Det hade möjligen kunnat accepteras om tågen stått stilla 4 - 5 timmar medan stormen Dagmar drog förbi. Men Trafikverkets skandalösa tilltag att stänga av järnvägarna i södra Norrland i över två dygn kommer långsiktigt att åsamka tågbolagen förlorade biljett- och fraktintäkteer på flera tiotals miljarder kr, om inte ännu mer. Ingen tror längre på järvägen som trafiksystem, vilket även din omsorg om möjligheterna för Arlanda att ta emot ännu mer flytrafik vittnar.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar. |