I går blev jag riktigt glad. För en gångs skull ser jag att även idrotten inte finner sig i den behandling de får av media. Det jag nu tänker på är den totala sågning som Mattias Nilsson fick i direktsändning under skidskyttestafetten.
Min hustru och jag reagerade direkt på de våldsamma personangreppen som både Nilsson och lednigen fick utstå. Enligt TV var det bara Nilsson som skulle straffas för sina missar medan alla andra som missade lika mycket inte fick knivarinstuckna i ryggen.

Svenska lednigen med förbundskapten försvarar Nilsson och med säger att vi har ingen bättre. Tror någon verkligen att det går bättre i framtiden med knivar i ryggen, inte jag i alla fall och ärligt talat så är det väl inte dåligt att bli fyra i ett OS och man uppfyllde i stort sett sin målsättning för ingen trodde på medalj i förväg

Det var världsstjärnor som inte sköt bättre än Nilsson
Jag har ju själv lång erfarenhet av reportrar av olika sort. De är som i de allra flesta fall bara tyckare och vet lite om vad som krävs i ett mästerskap eller samma sak finns även inom andra områden och det har ingen betydelse i det fallet om det är vi eller alliansen som styr.

Det är numera snarare regel än undantag att man kan ämnet
Själv blev jag uthängd då jag vägrade att kommentera en sak som jag inte hade ett enda dugg med att göra och sa vad jag tyckte om behandlingen direkt i TV. Jag vet ju hur jag har klarat mig ur detta, vet hur media samlat agerade och vet vad som var sant och jag vet hur länge och hur många repotage den personen gjorde sedan med full lön

Jag är inte rädd för att granskas men media har haft ett försprång där vi inte hade haft möjlighet att göra vår röst hörs utan bara blivit sönderklippt och felciterad. Nu har tiden ändrats och det finns telefoner man kan spela in samtalen i och det finns bloggar och andra sociala medier där man kan tala om vad som har hänt.