Igår var det debatt i Umeå mellan Sven-Erik Österberg (s) och Sven-Otto Littorin (m) och frågan handlade om jobb och arbetsmarknadspolitik. Självklart tycker jag att den politik som Sven-Erik står för är bättre, men debatten var bra.

Fast Littorin resonerar lite konstigt när han hela tiden försvarar skattesänkningarna före skäliga ersättningsnivåer i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringen. Littorin menade att S prioriterar bidrag istället för välfärdens "kärna". Men för mig och alla andra socialdemokrater tillhör en anständig välfärdspolitik att människor inte ska kastas ut till fattigdom och armod om ersättningarna i försäkringen är för dåliga.

Sjuka och arbetslösa är också konsumenter, detta apropå Littorins argument att skattesänkningar ger mer pengar till konsumtion. Frågan är dock om de 10 % rikaste har något mer att konsummera då de har fått hela 60 procent av alla skattesäkningar. De torde ju ha fyllt sina behov av mat, kläder, bostäder och syftet med konsumtionen är ju att det ska ge fler jobb.

De sjuka och arbetslösa får istället bita på naglarna då de tvingas dra ner på allt. Många tvingas också gå till kommunens socialtjänst för klara uppehället och har alltså inte råd att konsumera då får mindre pengar att leva på. Dessutom har de fått högre skatter än de som har jobb.

Jag anser därför att Littorin har fel när han säger att det inte tillhör välfärdens "kärna" att sjuka och arbetslösa har drägliga förhållanden. Till skillnad från Littorin tror jag det skulle ge mera jobb och konsumtion om sjuka och arbetslösa fick mer pengar att röra sig med.