* Idrottsmedicin
För några veckor sedan tog Lena Sandlin upp i en ledare i Västerbottens Folkblad att nu gäller det att gå vidare för att finna nya former för att idrottsmedicin i Umeå ska vara kvar och kunna utvecklas. Tyvärr verkar inte landstinget ha tagit varningssignalerna på allvar, även om det inte förvånar, då man varit rigida när det gäller andra lösningar. Jag tror det är bra om idrottsmedicin hade kunnat utvecklas ytterligare, bland annat genom att kunna ta in så kallade försäkringspatienter som via sina försäkringar kan betala mera.

Zlatan och många andra kan säkert betala utan att det tränger bort den traditionella delen av landstingets ordinarie specialistvård. Att utveckla idrottshögskolan tillsammans med universitetet har varit och är viktigt för Umeå och Umeå universitet där vi tecknat samarbetsavtal och där idrottsmedicin ingår. Idrottsmedicin får väl lov att teckna vårdavtal med något annat landsting om inte Västerbotten vill vara med.

* Rödgrönt samarbete
Det politiska läget med högeralliansens väg som på sikt bäddar mot ett tvåpartisystem har gjort att det finns inget annat alternativ för socialdemokraterna än att tillsammans med miljöpartiet och vänsterpartiet finna en gemensam syn på hur man ska gemensamt få väljarna att rösta bort den nuvarande regeringen.

Det finns överhuvudtaget ingen möjlighet för oss att fundera på ett samarbete i en regering med centern och Maud Olofsson som varit tänkbart tidigare när centern var ett folkrörelseparti. Att samarbeta med Jan Björklund och folkpartiet har varit en omöjlighet sedan länge med det förhållningssätt som det partiet haft under en längre tid.

När man gör sådana här överenskommelser dyker det upp många som tycker man skulle fortsätta som tidigare vilket med en klar blick idag inte kan anses realistiskt. Sedan får det vara slut med kritiken mot Mona som enhälligt blev vald till vår partiledare.

Till och från funderar jag över om kritiken mot henne helt enkelt beror på att det kanske finns personer som har svårt att se att vi har en kvinnlig partiledare och vi kan få Sveriges första kvinnliga statsminister om vi sköter detta rätt.

Jag är mest besviken på att människor fortfarande har så pass stort förtroende som man har för högeralliansen som inte gör ett enda dugg för att klara sysselsättningen där den offentliga sektorn blir nästa krisbransch då intäkterna minskar med arbetslösheten och där skattesänkningar för de som har det bäst har varit vikigast.