När projektet skulle knytas ihop med de västra delarna fanns pengar och planerna var klara, men som vanligt kom det överklaganden och tyvärr hann inte Inez Uusman som minister avslå överklagandena. Besvären bifölls då med Björn Rosengren som statsråd och ansvarig för infrastrukturfrågorna. Sedan försvann också pengarna ur planerna.

Den socialdemokratiska regeringen började förhandla med vänstern och miljöpartiet om budgeten men de kom inte överens och v och mp var av oförklarliga skäl motståndare till att problemen med luften i Umeå skulle åtgärdas. Pengarna kom då att flyttas långt in i framtiden.

Under arbetet med vägarna har vi socialdemokrater, moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna stått för en gemensam uppfattning och nu är även centern med vilket är bra. Självklart är jag därför mycket glad om väginvesteringarna nu finns med i budgeten och skulle bli riktigt förbannad om den socialdemokratiska riksdagsgruppen skulle gå emot detta.

Vi är ju dessutom beredd att gå in med kommunala pengar för att lösa problemen. Vi socialdemokrater har dock ett problem om vi ska samarbeta med vänstern i framtiden och även med miljöpartiet för den delen då det kommer till väginvesteringar då är allergiska mot vägbyggen. Nya vägbyggen kommer att behövas också i framtiden och man bör undvika alltför nära samarbete om inte de helt ändrar uppfattning om investeringar i vägar.

* Nytt tänk om järnvägen
Nya finansieringslösningar av järnvägar måste tas fram och man bör ta lärdom av Botniabananbolaget där bolaget lånar upp pengarna och sedan hyr ut järnvägen. Jag är helt övertygad om att detta sparar pengar då man kan undvika problemen med årliga anslag och dessutom får jobba med en ny kultur. Förvaltningskulturen som finns med ökade krav från vissa delar och andra enheter som bygger och betalar är sannolikt kostnadsdrivande. Man måste därför se över hela systemet och bör ta kontakt med dom som jobbat i Botniabananprojektet för att lära.