Jag mår illa sjöng Magnus Uggla i någon låt. Jag är väl inget större fan av Magnus Uggla men visst kan även jag må illa. Nu tänker jag på tillfällen när jag mår illa och det är när kollegor inom politiken självsäkert säger vissa saker om delar i politiken .
Illamåendet uppträder när man vet att det som sägs inte är riktigt korrekt utan svaret kan vara helt annat som tillexempel vilka pengar som tillfördes eller något annat.
Vår distriktsordförande KG. Abramsson mådde illa över att Maud Olofsson gick ifrån de nomineringar som gjordes till strukturfondsorganisationens ordförande då hon valde en myndighetschef i stället för en politiker. Jag är inte förvånad över det hon gjorde för hon kan göra vad som helst om hon tror det gynnar henne.
Däremot har det alltid tidigare under S-regeringarna utsetts ordförande i styrelser som motsvarar den politiska majoriteten i länet eller regionen eller det geografiska området som funktionen rör. Två centerpartister i Norrland, vår del i norra och södra Norrland även om PO Eriksson var smidig när han var generaldirektör i Nutek och vi lyckades tillsammans få stöd till Volvo lastvagnars investering och med S-regeringens goda minne. Det är inte personen jag mår illa över utan systemet som man går ifrån
Jag mår också illa när jag ser att vissa personer agerar olika beroende på vilka företag, organisationer som berörs i ett ärende. Jag tror det skadar tilltron till politiken och vi har skyldighet enligt kommunallagen att behandla lika. Däremot kan vi ha olika vägar vi vill gå men jag mår illa när jag ser att man vill gynna eller ge fördelar till vissa
Jag mår illa när jag ser att företagen får dra av avgifterna till sin fackliga organisation medan löntagarna inte får det
Du skriver: "Jag mår illa när jag ser att företagen får dra av avgifterna till sin fackliga organisation medan löntagarna inte får det"
Förklaringen kan vara den, att företag betalar skatt på sin nettovinst. Skatten är nu 28 procent (tror jag). Om organisationsavgifterna inte vara avdragsgill, så skulle den läggas till vinsten och beskattas med 28 procent. Lagstiftaren (bl a socialdemokraterna och vänstern) har ansett att detta inte är försvarligt och därför räknas organisationsavgifter in i företagets kostnader. Endast kostnader, som inte är knutna till verksamheten läggs till vinsten och beskattas. T.ex. sprit vid representationstillfällen.
För en fackmedlem skulle avdragsrätt medföra, att om vi förutsätter, att vederbörande bara betalar kommunalskatt, att skatten sänks med 30 procent på avgiften. Det skulle betyda, att skattebetalarkollektivet indirekt skulle bidraga och lagstiftaren (socialdemokraterna och vänstern bl.a.) har inte ansett detta försvarligt.
Så du får kräkas lite i stillhet.
Per
Vi har västvärldens lägsta bolagsskatt. Så du kan kräkas i din stillhet ty ingen nöd går på våra proffsstyrelseledamöter när dom hinkar hem företagens vinster direkt ner i sina fickor. Detta utan att dom ens startat företaget eller bevisligen bidragit till framgångar. Så kräks på du.
Krister.
Bra kommentar, bara det att jag inte riktigt fattar sammanhanget mellan de olika avdragsreglerna.
Att Sverige har den lägsta bolagsskatten är en sak, som socialdemokraterna
lagstiftat om. Men vad du glömmer är att den socialdemokratiska staten sticker ner sina händer i proffsstyrelseledamöternas fickor och plockar hem skatt på utdelningarna, det är vi visst ensamma om i EU, vad vet jag.
Arbetsgivaravgift, statsskatt och kommunalskatt utgår på dessa proffs löne- och bonusinkomster. Framgången har vi helt och hållet arbetarna att tacka för men där sticker staten ner händerna i fickorna och plockar till sig runt 65 procent.
Du har rätt. Man blir spyfärdig.
Förnamn och efternamn är obligatoriskt. E-postadress och webbadress är valfritt.
Skriv sedan din kommentar och klicka på Spara kommentar.
|
|