Det är hög tid att sätta ner fötterna när det gäller resecenta Umeå C. Vad som är helt klart är att vi måste ha en förbindelse under vägen och järnvägen som både fungerar som plattformsförbindelse och ny gång- och cykeltunnel för att länka ihop Haga och Centrum. Den gamla tunneln måste bort. Olika lösningar har varit i svang, att ha busstationen som huvudcentra med vissa saker på norra sidan som väderskydd och lite till med gångar under och över vägen. Vi har också fått se ett annat förslag där bussarna flyttas dit och nya funktioner för resenärerna byggs. Ju mer jag har studerat och tänkt på det senare alternativet så tror jag nog att det blir bäst för resenärerna. Man slipper två ställen och mycket annat krångel. Vissa saker förändras för andra men jag tror att det går att fixa på busstationstomten. Bussarna ryms på norra sidan av järnvägsallen. Då får vi väl sälja huset till dom som betalar bäst. Bostäder ryms det mera av om andra lokaler försvinner, liksom affärer eller andra verksamhetslokaler. Jag håller allvarligt på att luta åt att en flyttning av bussarna och en samordning med järnvägen är bäst för resenärerna. Framkomlighet för resenärer är viktigt för både Botniabanan och för bussåkarna.

Lite ishockey blir det även idag och visst ska vi vara stolta över att MoDo tvålade till Hv71. Det finns guldchans för våra vänner i vår närmsta större förort, Ö-vik. Jag får nog ringa Elvy och hålla tummarna för dom. Men visst är det tråkigt att inte Sverige som hockeyland kan producera mera egna produkter. I kvalet till Elitserien tror jag att Löven hade flest skolade hockeyspelare i Sverige. Malmö hade nog flest importer med hög ålder och hög lön. Men sånt hjälper inte alltid till för de åkte ur eliten och ärligt talat, lite skadeglädje känner man. Ishockeyn i Sverige borde i högre grad intressera sig för hur man får fram fler egna produkter ur ungdomsleden, istället för att köpa halvt avdankade gamla stjärnor. Det skulle vara en enorm stimulans för alla duktiga ungdomsledare men att även för ungdomarna att de ser en möjlighet att leva på ishockeyn i Sverige. Då behöver de inte sticka till USA och bli proffs, åtminstone inte förrän man har härdats på hemmaplan i sporten. Ishockeyn som många andra idrotter får inte bara vara en människohandel, ibland tror man nästan det är slavhandel. Trygga spelare gör bättre jobb, precis som folk på arbetsmarknaden i övrigt.