Eller ligger det någon form av politisk markering bakom detta val? Är det i verkligheten så att statsministern och partiledarna eller regeringens samordningskansli föredrar den här uppsättningen? Om inte - varför tar man inte bort bilden?

Den är visserligen liten, men faktum kvarstår - på regeringens hemsida (www.regeringen.se) ligger en bild med personer som inte längre sitter i regeringen. Ja, en har väl till och med flytt landet. Får man egentligen ha det så? Jag undrar faktiskt...

I övrigt tycker jag att det finns en hel del att glädja sig över. Just nu känner jag mig lite less på stormen som har hållit familjen borta från fritidshuset där strömmen försvann mer eller mindre regelbundet inför nyåret. Den där kaminen som jag talat om i många år..., se där nu var jag nära ett sådant där löfte igen.

Såg i tidningen att någon lovat sig själv att ta en kvarts promenad varje lunch. Klokt. Det gör nog jag ändå - går till och från jobbet varje dag. Ja, till Stockholm tar jag naturligtvis tåget - om jag har tur. Det ska villigt erkännas att det finns tillfällen då hastigheten är sådan att det nästan känns som promenadhastighet.

Bra att regeringens utredare visade på att Citybanan är det alternativ som ger bäst spårkapaicitet, men det är väl tveksamt om den försening utredandet innebar egentligen är ekonomiskt försvarbar. Efter snart ett kvarts sekel av pendlande måste jag säga att jag har stor förståelse för den uppgivenhet som sprider sig när snön så småningom faller.

När vi då drabbas av alla dessa nya förseningar och förvånade kommentarer av typ "det är snö på spåren", ja då kan jag inte låta bli att tänka på uppfinnaren i humorprogrammet Lorry som alltid tvingas konstatera "tänkte inte på det". Vilket oavsett klimatförändringarna inte är en hållbar ursäkt i ett land som Sverige där snön (ännu så länge) kommer varje år.

När jag nu sakta men säkert tar steget över till den grå vardagen från den mysiga röda julen gör jag det med glädje över att ha så positiva arbetsuppgifter som låter mig träffa så många engagerade människor varje dag. Många berättar om problem och svårigheter i vårt samhälle, men många förmedlar också sina funderingar om hur dessa problem kan åtgärdas. Det är en stor förmån att få vara en liten bricka i det pussel som kan skapa en bättre tillvaro i vårt svenska samhälle.

Med den vetskapen möter jag 2007 med tillförsikt.

Välkommen till min hemsida.

Margareta

I måndags var det upprop i riksdagen. Det var ålderspresidenten Per Westerberg som höll i mötet. Därefter skulle ny talman väljas. Då måste det bytas ordförande och då visade det sig att det var jag som skulle tjänstgöra.

Det är nog inte särskilt bra för självuppfattningen att kallas ålderspresident. De riksdagsperioder jag suttit i riksdagen (och det har varit många) har jag alltid valts in som en i den yngre halvan. Det här året kom det här med att tillhöra den äldre halvan och plötsligt vara tjänstgörande ålderspresident väldigt tätt...

Hur som helst var det naturligtvis oerhört hedrande att få vara med om att leda ett möte i riksdagens kammare. Att det sedan blev en mycket omfattande procedur gav ju bara det hela en extra krydda. Personval i riksdagen ska genomföras med valsedel så den vackra valurnan fick användas för första gången.

Därefter har vi hunnit med riksdagens öppnande (som du kan se bilder från i min bilddagbok) och idag har vi valt talman.

Imorgon presenteras den nya regeringen och dess regeringsförklaring och på tisdag ska vi väljas in i utskotten.

Därefter kan vi äntligen börja arbeta på riktigt. Det känns bra. Nu vill man dra igång ordentligt.

På återhörande!

Vår katt, som just nu löper, ylar som den värsta varg. Vi försöker tala lugnande med henne om detta, men det finns någon slags förtvivlad uppgivenhet i ylandet som gör en lite nedslagen. Hon var väldigt duktig på att ta både möss och sork från sin löpöina på landet i somras, men hemmets dammråttor är det strängt omöjligt att få henne att intressera sig för.

I ärlighetens namn ska jag säga att även jag försöker låta bli att intressera mig för dem. Det finns liksom inte riktigt tid till att leka hemma-hos-reportage-i-sköna-hem i dessa tider. Likväl måste städ och tvätt och mat skötas...

Sen är det tonåringen. Hon går nu sista året i grundskolan och det kräver också tid och insatser. vi har mycket att tala om, och många skoluppgifter som det kan behövas hjälp med. Det är ju bara det att de här tillfällena ska lämpligtvis passa in i de tillfällen då inte jag är upptagen, - eller hon. Och tonåringar har mycket att syssla med och många personer i omgivningen som är viktiga.

Ska nog villigt erkännas att även viktminskningen går åt rätt håll hinner jag inte med den fysiska träning jag hade tänkt mig. Känner ett stort behov av bättre kondition allteftersom höstmörkret sänker sig och både kylan och tröttheten kommer närmare.

Jag har också hunnit med att vara testpilot för riksdagens nya telefoner och datorer. Kul! Jag gillar teknik och tror att det är bra om en och annan medelålders kvinna också är med i testpanelen. Vi har uppmanats testa så mycket vi hinner och det har jag också gjort. På så vis har jag skaffat mig en mobil blog samt börjat arbeta upp en kalender även på mitt interna nät.

Har emellertid en känsla av att - trots att riksdagen har ett mycket säkert nät - mycket av utvärderingen kommer att handla om datasäkerheten. Det blir för övrigt min enda kommentar till folkpartiets fadäser i detta läge. Tyvärr kan det finnas skäl att återkomma längre fram när vi fått veta mer. Just nu känner jag mig bara så ledsen för hur detta påverkar klimatet mellan partierna. Det här med ömsesidig respekt är så oerhört viktigt för mig.

Trevlig helg!

Idag var mitt första tillfälle att kliva upp på vågen efter att jag startade mitt nya liv. Det var med viss bävan får jag tillstå.

Det var emellertid med illa dold glädje jag steg ned igen. Vågen hade nämligen vänligehten visa att mina anstrångningar inte varit förgäves,

Jag har gått ner 1,8 kg eller 18 hg eller 1.800 g!!!

Sen är det naturligtvis fint att få göra det på heltid. Inga sammanträden som stör. Bara en massa besök och ömsesidig diskussion. En och annan debatt blir det också förstås, men det hör ju till.

Idag presenterade jag vårt tillväxtprogram för Västmanland tillsammans med Lars Eriksson, som också är kandidat till riksdagen. Det var roligt. Vi har ett bra program. Framtidsinriktat och tydligt. Hoppas kunna återkomma till olika ingredienser längre fram.

Ja, så har jag ju påbörjat min kamp mot kalorierna. Var på mitt första träningspass igår. Maria visade sig vara en mycket positiv rådgivare som lotsade mig igenom funktion och inställning av alla maskiner på gymet. Sen blev det 10 minuters uppvärmande cykling innan jag gick till attack. Två gånger 15 övningar på varje maskin klarade jag av. Puh!

Jag svettades, men bet ihop och drack ur den medtagna vattenflaskan. Jag ska inte ge mig tänkte jag och satte upp några av de förfärande semesterbilderna som ett spöke framför mig. Då gick det lättare. Med matta arnar och ben gick jag sedan hem. Men oerhört lycklig. Och stolt.

Vågen som står likt ett skräckinjagande monster i badrummet visar redan minus två kilo. Den har väl fått skrämselhicka. Det lugnar väl ner sig. Vi tänkte äta kräftor på lördag kväll, och då kan det ju bli något onyttigt till också...

Jag antog att det inte var ost hon talade om så jag svarade att jag inte ansåg det vara min uppgift att i detta program kommentera detta. Oavset vad jag eller någon annan anser om hans och hustruns val av hus, husstorlek, färg på huset, tid eller plats för nybyggnationen känns det inte som en så där allmän fråga utan som ett inlägg i en valrörelse.

Och den har knappt börjat!

Nu tar jag mig en välbehövlig långpromenad till partiexpeditionen och arbetarekommunens styrelsemöte.

Världen har fler överviktiga än hungriga!

En miljard är överviktiga och ungefär 800 miljoner är undernärda enligt artikeln i DN. Jag kände ett djupt obehag när jag läste vidare om att de överviktiga ökar fort inte bara i rika stadsmiljöerna utan även på landsbygden och i fattiga länder.

Härom dagen hörde jag på radio att vi minskat vår vardagsmotion motsvarande 6 km om dagen. Rösten på radio jämförde det med att gå till och från skolan eller jobbet. Jag räknade hastigt, det skulle ju innebära att vi går ca 150 mil mindre om året!

Där satt jag nu med en smörgås som liksom fastnade i halsen. Sanningen stod så tydlig framför mig. Jag är överviktig och jag rör mig alldeles för lite. Det är dags för en förändring!

Sagt och gjort. Här vila inga halta höns. Inom några minuter hade jag bokat en tid med en instruktör på ett gym OCH blivit medlem i Aftonbladets Viktklubb!!!

Jodå tack. Jag lever än och har inte ångrat mig. Det känns faktiskt underbart. Jag vet att jag kommer genomföra det här lika beslutsamt som andra saker jag bestämmer mig för. Som att jag ska ge järnet i valrörelsen till exempelt!

Ikväll har jag varit på styrelsemöte med HOPP Västerås. HOPP är en organisation som arbetar mot sexuella övergrepp. Många av våra medlemmar har själva varit utsatta i barndomen eller ungdomen, andra har en anhörig som varit det.

Jag var med och bildade HOPP Sverige en gång i tiden, och har varit ordförande för Riksorganisationen ända fram till maj i år. Nu har jag fått förtroendet att arbeta mer lokalt i föreningen här i Västerås. Det känns bra.

Nallen Du ser på bilden är lite av vår symbol. För många barn är han eller hon den närmast och mest förtrogna vännen. För de utsatta barnen är det ibland det enda vittnet. Den enda som "sett" det barnet varit utsatt för. Oftast av någon som haft barnets förtroende. Alltför ofta en mycket nära anhörig.

För många innebär övergreppen en förstörd barndom. De blir rädda, otrygga och får stora svårigheter att bygga upp en sund och förtroendefull sexualitet. Jag har lärt känna många av dem, och har stor beundran över deras förmåga att gå vidare med sina liv - att bli överlevare.

Värst har det alltid varit för dem som inte blivit trodda. De har känt att samhället och ibland även de anhöriga vänt dem ryggen. Mot den bakgrunden känns det obegripligt att det finns nämndemän i min egen hemkommun Västerås, som ställer sig på förövarens sida och menar att det blir en för stor påfrestning för en 77-årig man att bli häktad - efter flera övergrepp på små barn.

Jag har alltid arbetat för att förövare ska få rätt till vård. Det är bästa sättet att förhindra att de kommer ut och begår nya brott. Att däremot låta dem gå fria före domstolsförhandlingarna med möjlighet att begå nya brott - och det ska ni veta att de gör - är ingen bra modell för att minska brottsligheten.

Jag hoppas verkligen att uppmärksamheten i media fått de aktuella nämndemännen att skämmas över de risker de var beredda att utsätta barnen för och över att ärendet fördyrades genom att det måste upp i hovrätten för att en häktning skulle kunna ske.

Vad tänkte ni på?

Bilden föreställen en vanlig padda (Bufo bufo) som håller till vid vårt fritidsställe. Den är fridlyst, som alla svenska paddor, så man får vara försiktig under trädgårdsarbetet för den vill gärna krypa in i svala rabatter och buskage.

Inledningsvis måste jag naturligtvis dela med mig av den enorma tacksamhet man känner över att ha fått vara med om en sommar med ett sådant underbart och ihållande väder. Min man (som är nyligen 73 år fyllda) hävdar att han aldrig varit med om om något liknande.

Jag gläder mig också åt att de som vanligtvis arbetar utomhus fått njuta av sol och värme när det äntligen varit dags för deras semester. För barnen är det ju också obeskrivligt viktigt med möjlighet till bad och utelek. Dottern och hennes kompisar på "landet" har möjligtvis fiskat i mindre utsträckning än vanligt.

Så när jag nu laddar för valrörelsen gör jag det med en uppdaterad och uppfräschad hemsida som jag hoppas att Du ska trivas med och gärna komma tillbaka till för att få lite nyheter om vad jag sysslar med. Om Du inte är en regelbunden besökare på min hemsida eller blogg så kan Du prenumerera på mitt e-brev. Det gör Du enklast genom att klicka på länken som finns till vänster på min hemsida. VÄLKOMMEN!

Hoppas allt är bra med Dig och att Du liksom jag har kunnat avnjuta en fantastisk sommar och ledighet. Förhoppningsvis är det inte slut än och för min del får det gärna fortsätta med brittsommar.

Jag och familjen har ett fritidsställe dit vi drar oss tillbaka från stadens larm. Skönt. Till och med vår lilla innekatt Tessie har avnjutit vädret stadigt förankrad i en lina. Vi vill varken förlora henne eller våra småfåglar. Däremot är det ingen som sörjer varken sorkar eller näbbmöss som har fallit offer för hennes rovdjursinstinkter.

Nu börjar det emellertid dra ihop sig till den stundande valrörelsen så det är hög tid att intensifiera förberedelsearbetet. Jag tänkte inleda med att ge hemsidan en välbehövlig uppfräschning. Det är nödvändigt både för mig själv och mina läsare.

Av den anledningen kommer den att släckas ned i ungefär en vecka. Jag kommer att höra av mig sedan när arbetet är klart.

Ha det så gott och på återseende!
Margareta

Jag får möta så otroligt många vänliga människor. De tar hand om mig på det allra bsäta sätt. Talar om för mig när det tycker att jag eller socialdemokraterna har fel i någon fråga - men framför allt är de vänliga. Lyssnande, analyserande och diskuterande är något som utmärker många av de människor jag träffat under mars månad.

Några av dem finns med på min hemsida, men många har fått mig glömma kameran där i väskan. Tyvärr. De som är presenterade få utgöra goda exempel på den stora mångfalden.

I morgon bitti ska jag ha med mig en PRAO-elev till Stockholm. Det ska bli spännande. Jag hoppas bara att jag ine kör slut på henne. Ni får väl följa Rebecca - som hon heter - Hon har lovat att rapportera på hemsidan.

Dessutom börjar tonårspanelen sitt arbete alldeles snart. De är snart färdigpresenterade.

Välkommen till min hemsida och en spännande månad i april. Då tror jag våren kommer...

Just nu har vi en paus i överläggningarna och jag ville så gärna dela med mig av gårdagens kulturupplevelse;

Vi besökte Lahti som är vänort med Västerås (min hemstad). Där har man ett helt fantastiskt konserthus byggt helt i trä. Vi avnjöt en konsert med musik av finska kompositörer framförd av deras symfoniorkester. En fantastisk konsert. En blott 18-årig yngling (som jag just nu - naturligtvis - glömt namnet på) spelade vibrafon på ett sätt som fick enorma ovationer.

Det som fascinerade mig mest var dock att sitta där i den vackra salen och iaktta publiken. Det stod att man välkomnade all publik från 5 år och uppåt, och så var det också. Publikens ålder var verkligen mångskiftande. Där satt det små barn och tonåringar som tyst sjönk in i musiken. Underbart.

Jag vill se mer sådant i Sverige. Jag tror vi har något att lära där.

Jag förstår inte varför det inte sker någon snöröjning i centrala Stockholm. Snön hopar sig och människorna lufsar och traskar och det SLASKAR! Människor med resväska på hjul eller föräldrar med barnvagn göre sig icke besvär. Och gud hjälpe mig, att vara rullstolsburen är inte att tänka på - åtminstone inte utomhus.

Sand verkar inte heller vara något man tänkt på och jag undrar i mitt stilla sinne hur mycket halk- och fallolyckor som inträffar i en tid som denna. Däremot är det fullt av avstängningar av trottoarer med varning för risk för ras från taken. Detta är speciellt tydligt i Gamla Stan.

Tar man sig då tid att titta upp finner man att det är där alla snöröjare befinner sig. De skottar taken, tar bort is och eliminerar risken för att stora istappar ska falla ner på de omkringhalkande flanörerna nedanför.

Detta sker med anledning av den svåra olycka som skedde för några år sedan. Undrar förresten om det inte slutade med att den person som fick en istapp i huvudet också avled. Fastighetsägaren ställdes då ansvarig för detta. Helt naturligt således att man är rädd för att ytterligare en olycka ska inträffa.

Men under tiden som den nedskottade snön och alla isblock slängs ned på gatan blir det allt mindre utrymme för att förflytta sig till fots.

Nej, tacka vet jag Västerås. Där återanvänder vi spillvärme i returvatten och har på så sätt ett snöfritt centrum som fungerar för alla. Och som säkerligen är väl värt att vara med i finansieringen av för alla butiksägare som slipper dyra kostnader för att städa sina nerslaskade lokaler. Kanske vore det värt ett besök för en och annan Stockholmare???

http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1485

Här är reglerna:

"Du ska göra upp en lista på fem BRA saker eller egenskaper som du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. De ska även bifoga de här korta reglerna i sitt meddelande. Bra saker om dig själv."

Det är ju klart att man måste anta en sådan "positiv" utmaning. Nu har jag kommit fram till följande fem saker:

Nu utmanar jag: Annika Billström Sandro Wennberg Kaj Nordquist Lars G Linder Mariam Osman Sherifay

Vi socialdemokrater vill:

• Att full sysselsättning ska råda.

• Att arbetslösa får stöd att komma tillbaka till arbete och egen försörjning.

• Öka insatserna för arbetslösa med 55 000 praktikplatser,

utbildningsplatser och andra jobbmöjligheter.

• Inrätta 20 000 Plusjobb för ökad kvalitet i gemensam

sektor.

• Skapa lärlingsplatser för unga arbetslösa.

• Ge arbetslösa akademiker möjlighet till anställning eller

praktik i stat eller småföretag.

• Öka möjligheten för enmansföretagare att anställa en medarbetare genom sänkt arbetsgivaravgift.

• Minska de ofrivilliga deltids- och visstidsanställningarna.

• Stärka anställningsskyddet för föräldralediga.

• Stärka rätten till heltidsarbete.

• Höja taket i a-kassan.

Den moderatledda högerpakten vill:

• Skära ned 8 miljarder kronor på anlagen till

arbetsmarknadspolitiken så att 90 000 fler människor blir

öppet arbetslösa och får klara sig på egen hand.

• Stoppa Plusjobb och andra arbetsmarknadspolitiska

satsningar.

• Kraftig försämra arbetslöshetsförsäkringen. 70

procent i ersättning efter 200 dagar och 65 procent i

ersättning efter 300 dagar. Det leder till en press nedåt

på lönerna och i förlängningen ett amerikanskt system där

människor tvingas ha flera jobb för att klara sig.

• Kraftigt höja avgiften till a-kassan.

• Skärpa kraven i arbetslöshetsförsäkringen så att arbetslösa tvingas arbeta till lägre löner.

• Flera av de borgerliga partierna vill också försämra

arbetsrätten och försämra tryggheten och rättvisan för

löntagarna.

• Försämra sjukersättningen och reducera arbetsgivarnas

drivkrafter att arbeta med arbetsmiljöfrågor.

Det finns säkert anledning att återkomma i dessa frågor i år. Men i avvaktan på det ska jag lyssna på debatten mellan Reinfeldt och Persson kl.16.00 i P1.

Ja, det är inte vilken titel som helst ska ni tro. Den har jag fått av min "nästan"-dotter (som jag är reservmamma till). Allt kommer sig av att jag som ny invånare i Västerås på 70-talet lärde känna Lasse Johansson, ombudsman för SSU-kretsen i Västerås. Vänskap uppstod, och har hållit i sig.

Han har fått två fina barn tillsammans med Eva-Karin som han sedan gifte sig med och fick namnet Magnusson. Ja, det kom sig helt enkelt av det demokratiska läget i familjen där barnen och den blivande hustrun inte hade för avsikt att byta efternamn i och med bröllopet. Då gjorde han det! Han verkar inte fått några bestående men av detta kan jag informera om för den som tycker att dylika nymodigheter verkar otäcka...

Barnen har emellertid varit flitiga besökare i mitt hem, och senare Sunes och mitt gemensamma. Det har varit sång och musik, sportlov och sommarlov som har förgyllts av deras närvaro.

Sandra (äldsta dottern) blev sedermera barnvakt åt Anna och likheten mellan dem övertygade dagispersonalen om att det var en "riktig" storasyster som kom och hämtade. När hon så fyllde 18 år presenterade hon oss som reservfamiljen för sina vänner... (Jodå, jag grät lite då. Man blir ju stolt över dylika utnämningar)

Nu har jag blivit reservmormor också. Häftigt! Orginalmormor stickar inte så jag har fått hedersuppdraget att utrusta det utomordentligt vackra barnet med "hemslöjd". Just nu är det lusekoftestilen som gäller.

Anna har börjat ladda för dopet i maj för hon har utnämnts till Gudmor. Hon vill helst tituleras så hela tiden, men vi håller oss till förnamnet trots allt.

Ja, att ha fått umgås med denna fina och trivsamma familj har förgyllt denna helg för oss. Den som började så illa med Annas svåra förkylning. (Jag undrar just hur många träd det har gått åt för att tillverka alla dessa näsdukar som hon förbrukat?)

Men, sen har det bara varit positivt. För vi har också hunnit med våra mys- och musikvänner från Västerfärnebo/Järfälla. Ja, de är inte schitzofrena men bor på båda ställena.

Positivare människor får man verkligen leta efter. Det spelar liksom ingen roll hur hårt de drabbas av allt som livet kan ha med sig. De är alltid glada och POSITIVA! Det är en sådan förmån att få sitta och språka med dem en natt.

Jo, du läste rätt. Vi har en konstig vana att alltid prata om nätterna. Speciellt Elly och jag. Vi pratar hela nätterna när vi ses. Lars-Erik och Sune spelar dragspel. Det kan ibland vara en bidragande orsak till att vi pratar hela natten. Ja, det kan ju vara lite svårt att sova för allt ljud...

Det senare sagt med stor värme för herrarna är duktiga att spela dragspel. Speciellt Lars-Erik som spelar i en grupp sedan något år. Jag tror att det ingår i hans inskolning till pensionärslivet.

När jag skriver det här går det upp för mig vilken rik människa jag är. En människa med så fina vänner kan aldrig vara en "fattig" människa. Speciellt inte om man är reservmormor också...

Jag fick bara slå mig ner med posthögen och samtala lite med maken innan det var dags att slå sig ner vid bordet. Lycka, lycka och åter lycka.

PS Gott var det också... DS

Så idag har jag träffat organisationer som arbetar för att göra tillvaron bättre för barn. Det var Svenska Unicef, Föreningen Majblomman och Barnombudsmannens kansli.

Jag har träffat Patientföreningen Benjamin som samlar dem som går igenom ett könsbyte. Jag lärde mig mycket om vilka hinder de måste ta sig förbi och insåg också att det fanns många orättvisor som vi politiker måste rätta till.

Sen måste jag ju säga att dagen har krönts av att vi nu har tagit ut truppen till Paralympics i Turin. Vi är alltså styrelsen för Svenska Handikappidrottsförbundet där jag är vice ordförande. Naturligtvis blir man som Västmanlänning extra stolt över att två Västmanlänningar har platsat till kälhockeylaget.

Varje dag, vecka och månad inträffar det små triviala och banala saker som inte är tillräckligt intressanta för att berätta för någon egentligen. Det var sådant man ringde till mamma och pappa om.

Mamma, vet Du vad jag gjorde idag? Pappa, vad tyckte Du om partiledardebatten? Mamma, hur ser Du på det här med Estonia? De brydde sig alltid.

Tänk så fantastiska de var mina föräldrar. De fanns alltid där för mig. Många gånger kommer jag på mig själv med att fundera på om jag verkligen lyckades visa dem hur viktiga de var. Jag tror att jag gjorde det, jag hoppas att det verkligen nådde fram.

Igår kväll - eller natt - hamnade jag i alla fall framför en film där en dotter förlorade sin mor i cancer. Jodå, jag grät stort. Det gör jag alltid när det är sorgligt. (Dottern säger att jag gråter för allt - till och med till adventskalendern. Men det var bara när det var en kloakråtta som blev skadad härom året)

Nåväl, så här om aftonen ville jag bara säga att mina föräldrar fattas mig - samtidigt som jag stolt alltid bär med mig minnet av vilka fina förebilder de var.

Vi debatterade om barnkonventionen och en granskning som Riksrevisionen gjort av hur Sverige arbetar för att Sverige ska låta allt arbete och verksamhet med barn ska genomsyras av konventionens anda.

Jag hade "lite tomt" i huvudet igår kväll så jag fick sitta länge framför datorn för att formulera mig ordentligt. Känner av det idag. Jag känner mig inte bara trött - jag är som bedövad. Lite läskigt faktiskt. Att blinka sakta skulle kunna innebära att jag föll i sömn direkt så jag går omkring med lite vilt stirrande blick.

Nu ska jag göra det sista skrivbordsarbetet och plocka ihop mina saker. Efter voteringen ska jag nämligen resa hem till Västerås. Jag ska visserligen tillbaka till Stockholm både på fredag och lördag, men just nu längtar jag bara efter att få sova i min egen säng därhemma.

Jag är nog väldigt trött. Lite fixerad liksom...

Anf. 5 Statsminister GÖRAN PERSSON (s) replik:

(Applåder)

Göran Gabrielssons imitation av Göran Persson var verkligen rolig. Det blir ett närmast generat fnissande när han tar ut svängarna. Nästan som om man vore osäker på huruvida det är "orginalet" eller inte.

Aftonbladet kallade det en "verbal humorattack" på sin hemsida efter galans slut. "Attacken sades vara riktad mot finansminister Bosse Ringholm vilket var lite pinsamt eftersom han lämnade det uppdraget 2004 då Pär Nuder tillträdde. Bosse Ringholm är vice statsminister.

Det är ju inte så lätt att hålla reda på för en så stor tidning som Aftonbladet...

PS Några minuter senare (efter försynt påpekande) hade de justerat sidan och Bosse fått sin rätta titel DS

En ung man säger i Aftonbladet: "Michelles historia och faktumet att en kvinna blir Chiles president är så häftig att jag bara var tvungen att rösta på henne."

Sen når den socialdemokratiska - och kvinnliga - presidenten i Finland fina framgångar med 46,3 % av rösterna i första valomgången. Det är bara att hålla tummarna inför den andra omgången om två veckor.

Nu tycker ju jag att det här inte bara är fina framgångar för två duktiga och kompetenta kvinnor. Det är också framgångar för en politik till gagn för respektive lands utveckling.

Vad har då Expressen med detta att göra? kan man undra. Jo, för ungefär en vecka sedan sände Expressen ut en fråga till samtliga riksdagsledamöter:

"Expressen gör just nu en stor enkät bland samtliga ledamöter i riksdagen, med anledning av tv-serien "Commander in chief". Vi hoppas därför att du har tid och möjlighet att svara på två frågor.

1. Hur länge dröjer det innan vi får en kvinnlig statsminister i Sverige?

2. Vem bli Sveriges första kvinnliga statsminister?"

Samtidigt som det pågår presidentval i två nationer, med en kvinnlig huvudkandidat i båda, krävs det alltså en amerikansk TV-serie - om USA - för att Expressens redaktion ska börja tänka i banor "Skulle Sverige kunna ledas av en kvinna?" För övrigt tror jag inte att någon av oss kvinnor vill kapa benen på de svenska kvinnliga kandidaterna genom att slänga dem i käftarna på Expressens vargar.

Den tidningen har för länge sedan passerat gränsen för att vara något att räkna med i den politiska debatten.

Jag måste bara få säga det. Jag gillar inte att vara sjuk. Jag har den största respekt för att vara sjuk - men jag gillar det inte. Jag tycker att det är jobbigt att inte kunna göra vad jag vill, att det värker hela tiden och att kroppen inte gör som jag vill.

Jodå, jag förstår att många har det så här ganska ofta. En del människor har det till och med så här hela tiden. Jag kan bara såga att jag blir ödmjuk inför den inre styrka de uppbådar varje dag så att de klarar sina uppgifter.

Nu känner jag paniken komma. Det får inte bli värre nu. Jag vill jobba nästa vecka. Nu får det vara nooo-oo-og....!

Det är också bra med lite praktiskt solidaritetsarbete ibland. Även när det gäller i så liten skala som familjen. För det är ju naturligt att den som är friskast hjälper de övriga. Utan några medicinska kunskaper ser man dessutom vilken betydelse omvårdnadsarbetet har.

Det har jag för övrigt lärt mig under de praktikdagar som Kommunal så vänligt hjälpt oss riksdagsledamöter ordna. Ingen vård skulle fungera i praktiken om det inte fanns undersköterskor. Därför är det så viktigt att vi värnar om den gruppen och ger också dem stimulans och vidareutbildning i jobbet.

Ja, så kan man gå och fundera en dag som denna. På praktisk solidaritet och på ett solidariskt samhälle. Trots min "karantän" ska jag nu ge mig ut en sväng. Kylen behöver påfyllning, och något ska vi väl äta också...

Sen är det bara att konstatera att det är Tjugondedag Knut och att julen är slut. Dags att packa ner alla tomtar och ljusstakar för denna gång.

Idag har vi talat om skillnaden mellan våra liv och de tiotusentals barn som dör varje dag. Dör av sjukdomar som hade kunnat förhindras om de bara haft tillgång till rent vatten. Jag minns den legendariske generalsekreteraren för UNICEF, Mr James P Grant som alltid bar omkring på en liten påse med en socker & saltlösning. Denna skulle blandas i kokt vatten och förhindrade då den uttorkning som blir en följd av de diarrérer som drabbar så många barn på vår jord.

Vi är så till vida mycket rika människor i vårt land. Vi kan dricka det vatten vi duschar i, och det finns där - varje dag. Vi behöver inte inleda dagarna med att gå långa sträckor för att hämta vatten i en tvivelaktikt ren brunn.

Ack ja, och jag som tänkte beklaga mig över att helgen ska behöva användas till att plocka bort alla julsaker. Hur sa han nu igen Strindberg? "Det är synd om människan..."

Dottern drabbades av magsjuka i natt. Inte kul. Ändå sitter man där bredvid. Baddar pannan, talar lugnande och önskar ju faktiskt att man på något sätt kunde ta över detta svåra. Det är svårt att utstå när ens barn (även om hon är tonåring) lider.

Nu blev det inga företagsbesök i Fagersta idag. Hade verkligen sett fram mot det. Hoppas få in det i agendan längre fram. Det var liksom ingen som ville umgås med en potentiell smittbärare.

Vid datorn reflekterar jag över gårdagens alkoholpolitiska debatt. Det var intressant. En klar majoritet var överens om att alkoholpolitik innebär att den stora massan får stå ut med vissa begränsningar i friheten på alkoholområdet för den mindre utsatta gruppens skull.

Det var bara moderaterna som gick mot strömmen;

Alliansbröderna hade ingen kommentar till detta. Kd inriktade sig istället på att angripa "alkoholliberalerna inom socialdemokratin". Puh! Jag hoppas att detta populistparti aldrig får något inflytande över försvaret. Vart ska de föra trupperna när de inte ens kan identifiera "den lede fi"?

Jag kan avslutningsvis inte undanhålla Er dotterns ironiska kommentar när hon hängde över toalettstolen i natt:

- Vid sådana här tillfällen är man glad att man inte dricker sprit!

Jag måste erkänna det med en gång. Jag älskar vitsippor! Får man göra det som socialdemokrat undrar jag lite ängsligt ibland. Det är ju ändå en blomma som symboliserar den kristna högern i Sverige. Jag tycker att det är lite problematiskt att dessa underbara små blommor, så fyllda av allemansrätt samtidigt ska symbolisera något så privatiserat, gammalt och stelt som kristdemokraterna.

Eller kan man bara strunta i det där? undrar jag försynt. Samtidigt som jag inte kan undgå att också fundera över varför just blåklinten ska vara symbol för folkpartiet. Jag är ju född i Linköping och som östgöte har blåklinten en särskild betydelse för mig. Det är så underbart somrigt med blåklint och prästkragar tycker jag.

Ja, det är till och med så att jag inhandlade en påse med blåklintsfrön i helgen. Jag har tänkt mig att få njuta av den vackra blomman hela sommaren. I Västmanland ser man den ju inte vilt som i min barndoms Östergötland.

Nu få ju inte dessa känskor förväxlas med att jag skulle hysa några liberala funderingar. Tvärtom. Ett parti som bildar arbetsgrupper för att på gammalt amerikanskt sätt gräva skit om motståndarna ger jag inte så mycket för. Det luktar lika unket som det vi stärker kraften i odlingslotterna med i dessa dagar.

Förresten tycker jag att maskrosor är fina. De lyser verkligen som solar i gräset precis som Carl Anton sjunger. Det betyder däremot inte att jag vill ha dem kvar där. Nejdå. Jag gräver upp dem så snart jag får tillfälle. Maskrosor ska däremot inte besprutas. Vi måste tänka på miljön. Däremot måste man gå till botten med dem. De kan verkligen sätta djupa rötter både här och där.

Efter några dagars filosoferande vid spade, grep och skottkärra känns det faktiskt riktigt tryggt att tänka på att jag faktiskt inte kan hitta något positivt med måsar, dessa moderata symboler. Gapiga och skrikiga är dom och skitar ner gör dom. Tur att nånting är som det ska här i världen!

Det har ni väl alla märkt. Det går inte att sätta på TV:n utan att få klart för sig att det mesta i vår vardag är fel. Men det går att ändra på, och ändras ska det. Vi ska byta partner, göra om hus och trädgård, byta frisyr och klädstil, och sist men inte minst det mest optimala – gör om hela Dig. Gå från fula ankungen till att bli en svan… Bara Du lyssnar till vad andra säger, vad andra tycker – som vet bättre… Det är så lätt att lockas med.

Den mest frekventa sexuella exploateringen i Sverige är emellertid barnpornografin. Fortfarande är det ”bildbeviset” av det sexuella övergreppet som är vanligast. Här handlar det än mindre om någon ”frivillig” posering. Även om det finns inslag av våld och tortyrliknande övergrepp i de bilder som florerar på nätet är det dock oftast frågan om en målmedvetet övertalningsarbete som leder fram till bilderna på övergreppen på barn.

Utan att förstå vad som pågår luras barn in i sexuella övergrepp där förövaren får dem att ro att så här går det till i alla familjer, eller så här gör alla barn med vuxna. Den barnpornografiska bilden används som bevis för att det är så. Titta på flickan här, så ska du göra. Eller titta på de här bilderna, så här gör alla pojkar med sina pappor. Så gör man när man älskar varandra.

Och så tar man nya bilder, nya bevis. Bilder som snabbt sprids över hela världen via Internet och ligger där och väntar på nya besökare, nya intresserade, och det finns många av dem.

Moderaterna väljer att måla med breda penseldrag när de redovisar hur de ska nedmontera välfärden och skapa ett nytt klassamhälle. Med ledning av det de själva skriver i sin motion kan man göra uträkningar som också visar hur det slår lokalt. Jag har ett litet inlägg om det på min hemsida. Att dessutom ta bort drygt 4 miljoner kronor i anslaget till de lokala arbetsmarknadsprojekten får naturligtvis sina konsekvenser.

I Västmanland drabbas drygt 24000 människor av de borgerliga nedskärningarna i sjukersättning, aktivitetsersättning och arbetslöshetsersättning. Jag tror knappast det är möjligt för dem att trösta sig med sänkta skatter.

Vill Du läsa mera? Ta del av hela rapporten. Läs den här!