Det är dessutom djupt beklagligt att USA innan omröstningen hotade med att dra in sitt bistånd till Unesco om palestinierna skulle ges medlemsskap. Så agerar endast den som vill diktera villkoren och inte är beredd att verka för en rättvis fred. Att Israels regering svarar med att besluta om nya bosättningar på ockuperat område visar bara att det inte är förnuftet som styr på den kanten. Det är övergrepp och maktpolitik som gäller som svar på att den palestinska saken vinner ett alltmer självklart internationellt stöd.
Valkampanjerna tenderar åt att bli både ytligare och hårdare. HÅrdheten ligger den personjournalistik som tar sig kampanjliknande former. Kampanjen mot Mona Sahlin har varit exempelös. Högerns medier har gjort allt för att mala henne sönder och samman. Men hon har hållit ut och mött kampanjen med att jobba hårdare. Det är starkt gjort! Det har gett hopp till valarbetarna.
Ytligheten ligger i att dagssländor, image som är viktigare än innehållet och pr-byåers kampanjtrick har fått stor betydelse. Vad är genuint och ärligt menat frågar sig många. Det kanske tydligaste exemplet på gapet mellan propagandan och verkligheten är högern sjukförsäkringssystem. Här drivs sjuka människor in i utförsäkring, fattigdom och kris. Högerregeringen företrädare talar om arbetslinje och rehabilitering. Befinner de sig på en annan planet ?
I morgon är det möjligt att slänga ut de falska arbetarpartisterna som skär ned på arbetsmiljöarbetet, sänker a-kassan, skapar en omänsklig sjukförsäkring, skär ned på vuxenutbildning och sänker skatten för de rika med jättebelopp. Dessutom har arbetslösheten ökat mer än i övriga Europa och ligger nu på tio procent. De har misslyckats och n måste vi alla ge järnet på den sista dagen för att avsluta deras för Sverige fyra förlorade år !
Kampanjjournalistiken med udden riktad mot Mona Sahlin är ett faktum. Moderaterna har haft hjälp av ett mediadrev i årets valrörelse. Det är intressant att konstatera att även en del journalister börjar att tycka det. Inte minst dessa återkommande opinionsmätningar som ständigt påverkar opinionen och pekar ut vinnare och förlorare har blivit ett sätt att styra och förstärka s k trender.
Visst har det faktum att borgerligheten förfogar över cirka 90 procent av medierna effekt. Men det är bara att kämpa vidare till på söndag. Det finns ingen anledning att vika undan i blåsten!
I det röd-gröna valmanifestet finns inget som överhuvudtaget kan föra tankarna till denna typ av misslyckade samhällen. Men med motsvarande retorik kan man fråga sig hur folkpartiet kan samverka med ett parti vars föregångare in i det sista motverkade införande av allmän och lika rösträtt ?
Självklart är det för lågt att föra debatten på denna nivå. Men jag påminde Hamilton om vilka som i Sverige fick ta kampen mot kommunismen när den upplevdes som ett faktiskt hot. Den fighten tog svensk socialdemokrati och fackföreningsrörelse medan de litare finare liberalerna befann sig på bekvämt avstånd. Detta är en realitet i svensk efterkrigshistoria.
Sak samma gällde när vänstersekterna kom på 1960- och 1970-talet när söner och döttrar ur samhällets mer välbeställda skikt flyttade ut i bruksorterna och skulle frälsa arbetarklassen med revolutionsromatik. MÅnga av dessa personer är idag återanpassade till borgerligheten. Kanske går några att finna inom högerpartierna och näringslivets lobbyistorganisationer.
Vad som förenade denna typ av kommunister och högern var motståndet mot socialdemokratin. Jag tycker det är ett intressant konstaterande som det finns anledning att betänka när högern nu försöker hetsa med kommunistspöket.
Vart tog löntagarperspektivet vägen i valrörelsen ? I ett framtida blått Sverige så ska facket vara svagare, färre ska ha fast anställning, arbetstiderna är än mer flexibla på arbetsgivarens villkor, löneskillnaderna är större och fler tvingas ha flera jobb för att klara sig. Så ser den långsiktiga trenden ut om högeralliansen får fortsätta styra.
Vi kan också förvänta oss ett större utrymme för konkurrens av företag från andra länder som inte respekterar svenska kollektivavtal. Högern har inget intresse av att göra något åt detta utan lämnar fri lejd för denna snedvridning av konkurrensen. Det är dags att lyfta dessa frågor på allvar i valrörelsen.
Det högern vrider fram är en arbetsmarknad där arbetsgivarperspektivet är det som i allt högre grad ska råda. En riktig arbetslinje innhåller också rätten till rimliga villkor och värdighet på jobbet. Nog är det skillnad på rött och blått !
Att Expressen ringer runt i detta ärende är ingen tillfällighet. Självklart så handlar det om att bidra till demobilisering inom arbetarrörelsen. När somliga fegt lånar sig till anonyma kommentarer så gör de sig till högerns nyttiga idioter. Särskilt anmärkningsvärt är detta mot bakgrund av att högerns strateger just denna valrörelse varit särskilt utstuderade i sina metoder att försöka splittra arbetarrörelsen, svartmåla dess ledare och skapa osäkerhet.
Journalister som ringer i dessa ärenden ska bara bemötas med beskedet : Tror du att jag är så simpel att jag mitt i brinnande valrörelse lånar mig till att anonymt kritisera partiledningen ! Nu om någonsin måste vi alla hålla ihop och rikta udden mot högern. Det är de som är fienden. Att ägna kraften åt anonymt skvallrande í Expressen är bara lågt ! Skvallertackorna är inga hjältar. Däremot är de som står i valstugorna och tar fighten de som bär upp socialdemokratin.
Thage G Petersson höjer sig däremot över mängden och talar om att han nu är mitt uppe i valarbete för de röd-gröna. Så ska det låta. Nu måste vi ta kampen och göra något konstruktivt och inte slänga in grus i maskineriet. De enda som tjänar på att fd ledande partivänner går ut och gnäller är högern !
Då kan vi ha fler lärare i skolan och mindre barngrupper i förskolan. HÖgskolan kan vara utbyggd, arbetsmiljöarbetet på arbetsplatserna förbättrat och fler arbetar heltid. Respekten för facket och avtal är återupprättad. Vi kan ha en betydligt lägre arbetslöshet än idag och en helt annan politisk dagordning.
Men det kräver ett regimskifte.
VI måste vända perspektiven. Idag pratar regeringen bara skattesänkningar. Men inget om välfärd och vad vi verkligen får för skatten. Det är synnerligen kortsynt. Fyra år är lång tid. Mycket kan hända. Idag är det främst de mest välbeställda som gynnas. Därför är det så oerhört viktigt att tiden används på rätt sätt, dvs att försöka skapa ett jämlikare samhälle.
Högerns strävan är den motsatta. Den som tycker att det inte spelar någon roll vad man röstar på har fått det mesta om bakfoten. Vi står inför ett ödesval ! Det går att skapa ett helt annat Sverige än dagens, om viljan finns !
Massarbetslöshet råder i Sverige, nära tio procent, och jag ser en bild på Anders Borg där han står och siktar med gevär och diskuterar vargfrågan. Det som är det centrala för välfärden i Sverige undviks. Borgs fäktande med gevär i tidningen lär varken göra till eller ifrån när det gäller jobben, men avslöjar att noga upplagda mediastrategier också skapar utrymme på nyhetsplats. Detta trots att nyhetsvärdet i sak är obefintligt.
Högerregeringen har havererat när det gäller jobben. Fem procents arbetslöshet blev tio procent på fyra år. Trots detta säger man nej till socialdemokraternas förslag om att satsa 20 miljarder kronor för att ge 100.000 personer arbete, utbildning eller praktik. Det skulle snabbt bryta arbetslöshetskurvan.
Skattesänkningarna ger inga nya jobb. Därför är det att föra tankarna fel när man kallar dem för jobbskatteavdrag. Det som hänt i praktiken är att skattesänkningen blivit större desto mer man tjänar. Vanliga löntagare har fått känna av högre avgifter på trafikförsäkring, a-kassa och fackmedlemsskapet istället. Höginkomsttagarnas skattesänkningar har inte gett de nya jobben.
Så när Anders Borg fäktar med gevär i skogen så är det ett skådespel utan innehåll där man försöker föra fokus i debatten från sitt eget stora misslyckande med jobben. Landsbygds-Sverige som han försöker fria till iklädd jaktkläder har nu mindre antal arbetstillfällen än för fyra år sedan. Åt det borde Borg ägna sina tankar istället för att låtsassikta med gevär i tidningarna.
Journalisten fick uttalanden om högerns höga arbetslöshet, vårt alternativ på 100.000 jobb - utbildningsplatser, behovet av fler lärare i skolan, välfärd istället för skattesänkningar och att det är de mest välbeställda som fått de stora skattesänkningarna. Det är sådant som valet handlar om och inte att beskriva någon sorts daglig panik över opinionssiffror som går hit eller dit.
Han frågade till sist litet uppgivet : Så Du är inte oroad då ?
Mitt svar är: Vi kör hårt fram till kvällen på valdagen. Det som är den stora oron är vad som händer med Sverige om högern får fortsätta ! De måste bort.
* Arbetslösheten har ökat från 5 till nära 10 procent på fyra år. Vi har en massarbetslöshet i Sverige. Socialdemoraterna vill satsa 20 miljarder för att skapa 100.000 platser i arbete, praktik och utbildning. Men högern säger nej.
* Hela 25.000 jobb har försvunnit inom vården, skolan och omsorgen. Vi vill öka statsbidragen till kommuner och landsting med 12 miljarder för att vända denna utveckling.
* Hela 12.000 personer utförsäkrades från sjukförsäkringen vid årsskiftet. Regeringens stupstocksregler är orsaken. Det har bidragit till att åtta av tio kommuner fått ökade socialbidragskostnader. Socialdemokraterna vill avskaffa dessa omänskliga regelverk.
* Pensionärsskatten gör att en pensionär med normal pension betalar cirka 700 kronor mer per månad i pension än en löntagare. Socialdemokraterna vill ta bort denna orättvisa under nästa mandatperiod.
* Den rikaste procenten av Sveriges befolkning har fått lika mycket skattelättander som 25 procent av det svenska folket tillsammans. Vi ska återupprätta ett solidariskt skattesystem där de mest välbeställda får bidra mer till välfärden.
Högerregeringens politik har inte lett till fler arbetstillfällen. Däremot har den omfördelat och gjort de mest välbeställda ännu rikare. Klyftorna i det svenska samhället har ökat. Ovanstående fakta talar sitt eget språk. Använd dem i valrörelsen!
Vilka framtida kvaliteter och produkter vi ska producera inom stål, papper, IT, tele, medicin och andra framtidsbranscher tycks däremot inte intressant. Trots allt är det där pengarna till framtidens vård, skola och omsorg ska tas hem. Men också till olika typer av samhällssubventioner.
Jag tycker det både är rättvisare och sundare att allmänna medel i så stor utsträckning används där de behövs som bäst. Stärk den kommunala hemtjänsten för äldre istället för att subventionera relativt välbeställdas hemservice. De rent absurda reglerna om att man får subvention även för grillkock vid privata partyn och om man har trädgårdsmästare vid en villa i exempelvis Spanien visar att högerns klassintressen fick tala när reglerna utformades.
Fixeringen vid RUT-avdraget snävar in debatten om de stora näringspolitiska utmaningarna i framtiden. Vi ska ha ett näringsliv som kombinerar bra löner och villkor med att konkurrera med kvalitet. Hur skapar vi det, istället för att koncentrera debatten på att skapa en en expanderande låglönesektor ? Det är en mycket intressantare och progressivare debatt.
Folkpartiet säger det som moderaterna inte vågar, nämligen att en ny underklass ska skapas. Det är bedrövligt att vi nu kommit till den punkten att detta går att föra fram från en ministers sida. Samhällsdebatten har sannerligen vridits åt höger. Strategerna i de nyliberala tankesmedjor som från början förmodligen lanserat dessa ideer gnuggar troligen händerna av förtjusning.
Klassgränser och skillnader ska nu stämplas fram i det svenska samhället. Fackliga kollektivavtal struntar man i. Samma regler ska inte gälla för alla i samhällets lagstiftning. Sådant är apartheid. Om var man är född ska avgöra människors rättigheter så kränks alla människors lika värde. Nyamko Sabuni borde med detta utspel ha förverkat sitt förtroende som minister.
Fakta är att 24.000 jobb nu försvunnit inom välfärdssektorn. Detta är ett pris för de skattesänkningar som högerregeringen hittills genomfört. Resultatet blir sämre kvalitet i den offentliga sektorn. Istället för fortsatta nedskärningar borde en framtidsinvestering i just skolan och vården vara självklar. Socialdemokraterna vill nu inledningsvis satsa 12 miljarder mer än högern i ökade statsbidrag.
Högerns jobbskatteavdrag ger inte de nya jobb som man försöker flagga med. Istället har vi massarbetslöshet på tioprocentsnivån. Förutom att sänka arbetslösheten så måste välfärden föras in som en viktig valfråga. Högern har nu genom Reinfeldts sommartal gett besked om att nedskärningar är att vänta. Fler lärare i skolan är viktigare än skattesänkningar för höginkomsttagarna. Låt inte moderaterna komma undan !
"Kolkraft eller ren energi" är nästa valaffisch. Högerregeringen stödde Vattenfalls köp av ett kolkraftföretag i Belgien/Nederländerna, Nuon, för i storleksordningen 80 - 90 miljarder. Vad är detta annat än ett självmål ?!
"Mer bidrag eller fler jobb ? " . I högerns Sverige så slår massarbetslösheten rekord och är nu uppe i nära tio procent. Antalet personer som har socialbidrag har ökat i de flesta kommuner. Och det s k utanförskapet har också ökat. Detta är nästa självmål !
Så ser tre rejäla självmål ut på högerns valaffischer som tycks vara till för att föra väljarna bakom ljuset !
Det är tid för eleverna som behövs. Då kan de ges stöd utifrån sina egna förutsättningar. Var och en kan bli sedd. Men råder det brist på personal i skolan vilket är resultatet av hårt trängd ekonomi så går det ut över eleverna. Symptomatiskt är att skolminister Jan Björklund aldrig talar med utgångspunkt från detta perspektiv. Han talar bara om bestraffningar, skolk i betyg och föräldrar till bråkiga elever som ska besöka lektionerna. Han undviker kärnproblemet, dvs resursbristen, med sina dimridåer
Istället för denna fixering vid skattesänkningar så behöver svensk skola nu tillföras rejäla resurser i ett långsiktigt uppbyggnadsprojekt. Genom satsning på både kompetensutveckling och mer personal så kan kvaliteten förbättras. Detta skulle vara en framtidsinvestering som både förhindrar sociala problem, höjer kunskapsnivån, ger eleverna bättre förutsättningar och i förlängningen stärker näringslivets konkurrenskraft.
Men högern ser det inte så. De söker framtiden i 1950- och 1960-talets skola. Det är sorgligt och bakåtsträvande. Björklund som högerns yttersta representant på detta område är helt ur takt med tiden.
Självklart vill högern tala om sidospår som dessa när massarbetslösheten närmar sig tio procent, försäkringskassan jagar svårt sjuka människor till en arbetsmarknad som inte vill ta emot dem och när klyftorna i samhället ökar ordentligt. När samhällsproblemen djupnar så ska kraften tydligen ägnas åt hotfulla hundar. Högern försöker föra undan samhällsdebatten från sådant som är viktigt.
Nu blir det socialdemokratins uppgift att se till att valrörelsen kommer att handla om hur arbetslösheten ska bekämpas och den sociala tryggheten värnas och utvecklas. Sedan får väl högern ägna sin kraft åt hundfrågorna. Jag kan inte tycka annat än att det finns viktigare frågor i dagens bistra samhällsklimat.
Staten får in pengar vid ett tillfälle i form av köpeskilling, men förlorar de vinster som varje år levereras in till statskassan. Idag omsätter de de statliga företagen cirka 350 miljarder, har 170.000 anställda och levererar in cirka 20 miljarder till statskassan årligen.
Olika ägarformer där den samhälleliga är en bland flera är naturligt i ett blandekonomiskt system. Det bidrar till att skapa långsiktighet och seriositet. De bidrar till stabiliteten i samhället.
Inga folkliga opinioner står på barrikaderna och önskar sig privatiseringar av exempelvis LKAB eller Vattenfall. Sådana besked skapar mest oro inför framtiden. Självklart är det en viktig valfråga att nu säga nej till högerns planer på att sälja ut vårt gemensamma ägande. Statens företag flyttar inte utomlands utan satsar och investerar i Sverige !
Centern agerar plog åt nyliberala krafter och moderaterna. Förslaget om att sälja ut Vattenfall är bara en del i en större ambition att riva upp den svenska blandekonomin. Läs artikeln om centerns illa genomtänkta privatiseringar.
Centerns politik har havererat. Svek i kärnkraftsfrågan, avskaffad regionalpolitik, privatiseringar och bristande styrning av statens myndigheter och företag. Läs artikeln om centersveket !
Hela högerpolitikens utfall i Sverige är nu ökade klyftor och större skillnader. Samhällsklimatet har hårdnat. T o m statsministern talar om de arbetslösa och sjuka som "dom där". Här är det långt till solidaritet
Att mäta graden av solidaritet i termer av militära insatser i andra länder är både en förvanskning av begreppet och ett mycket ytligt betraktelsesätt. Så agerar bara den som tycker det är bra att använda etiketten solidaritet för falska syften. Det är dags att avslöja det bedrägliga spel som bl a moderaterna bedriver.
Det handlar om värderingar och samhällsmodell var grundbudskapet i Mona Sahlins tal i Almedalen. Att polarisera mot högerkrafterna och klart visa på alternativen är vad som behövs just nu. Och det gjorde Mona Sahlin i sitt tal. Det var både nödvändigt och välbehövligt.
Straffskatten på pensionärer ska bort, stupstocken i sjukförsäkrinhgen ska avskaffas, det blir 12 miljarder mer än regeringen till skola - vård - omsorg, det blir ett stopp för privatiseringen av Sverige och de välbeställda ska få betala skatt efter bärkraft. Välfärden är viktigare än högerns skattesänkningar. Hon kryddade med att utlova rätt till 30 timmars förskola åt alla barn.
Ett ideologiskt och tydligt värderingsmässigt tal ger en bra signal till både valarbetarna och de socialdemokratiska soffliggare som nu ligger lågt. Nu handlar det om mobilisering. Om Sverige även i framtiden ska vara en nation som strävar efter en jämlik och rättvis fördelning av resurserna och visar på en annan väg än råkapitalism och kommersialisering så krävs nu ett regimskifte.
Just nu går vi allt tydligare mot ett samhälle där plånbokens tjocklek i ökad grad avgör rätten till välfärd. Klyftorna ökar och det måste bli slut på det. Sverige ska inte förvandlas till ett land bland andra, utan vi ska även i fortsättningen kunna ha sociala ambitioner att vara stolta över. Därför är det precis som Mona Sahlin sa ett ödesval !
Fredrik Reinfeldt stora utspel var att han inte ska sänka skatten under 2011. Därmed försöker han ge ett sansat intryck i förhållande till skattesänkningar. Men observera, löftet gäller i ett år. Sedan är han och moderaterna återigen fria att sänka skatten med jättebelopp, kraftigt gynna de mest välbeställda, driva fram nedskärningar i offentlig sektor och fortsätta systemskiftet i Sverige. Jag tror nog de flesta ser igenom detta försök att verka måttfull. Av hans tal att döma som är fixeringen vid skatter monumental inom moderaterna.
Ryktena surrar om Maud Olofsson i Almedalen. Någon ledande centerpartist har talat bredvid mun och berättat för Expressen att hon ska avgå efter valet. Blir det Andreas Carlgren eller ska Eskil Erlandsson träda fram i ljuset när det svårt sargade partiet ska åter till rötterna ? Oavsett vilket så är centern i djup otakt med sig självt efter sveken i regionalpolitiken och kärnkraftsfrågan.
Socialdemokratins och de röd grönas markering om att välfärden går före skattesänkningar i Almedalsveckans inledning var bra. 12 miljarder mer till vård, skola och omsorg än regeringen visar att kvaliteten i skolan ska gå före den moderata fixeringen vid sänkta skatter. Torsdagens tal av Mona Sahlin kommer säkert att innehålla nya framtidsbesked. Medan Reinfeldt talar om skatter, skatter och åter skatter är det enkelt för Mona att tala om vad socialdemokratin vill göra med Sverige. Moderaterna verkar mest vara en avläggare till Skattebetalarnas förening. I kontrast till detta så har socialdemokratin en helhetssyn på samhället.
Jag tvivlar om att särskilt många av de som besöker Almedalen blir övertygad eller förändrad i sin politiska inställning. Hela uppståndelsen kring jippot känns överdrivet. Publiciteten har nog visst genomslag i den politiska debatten. Men den verkliga valrörelsen måste bedrivas på arbetsplatser och i bostadsområden. Där avgörs valet !
CUF sysslar inte längre med att hela Sverige ska leva, kärnkraftsmotstånd eller miljötfrågor. De ägnar sig åt att vara en underavdelning till högertankesmedjan Timbro. De springer omkring med gröna näsor och underblåser förakt för allt det som skapat värdiga villkor på den svenska arbetsmarknaden.
Bra produkter som står sig på världsmarknaden, konkurrens med kvalitet istället för låga löner och dåliga villkor, ett utbildningssystem med inriktning på livslångt lärande och ett välordnat samhälle var det som gjorde Sverige starkt. Detta förutsatte att fack och företag som samverkade och en svensk modell där löntagarna hade värdighet och respekt.
Om dagens utveckling får fortsätta rivs detta successivt ned och ersätts med den djungelns lag som bl a CUF står för. De reaktionära centerungdomarna är bara ett exempel på vad som rör sig i högerkrafternas inre liv.
Det blåser vänstervind bland ungdomarna. De vill ha något annat än högerregeringens nedskärningar och gynnande av de mest välbeställda. Centerungdomarnas gröna näsor som synts någon gång på festivalen känns helt ute. De kräver lönesänkning för ungdomarna. Det känns helt ute !
Nej nu krävs en kraftfull satsning mot ungdomsarbetslösheten som närmar sig 30 procent. Socialdemokraterna har ett program för 100.000 jobb, utbildnings- och praktikplatser som kan genomföras snabbt. Men högern säger nej och nekar ungdomarna inträde på arbetsmarknaden.
När SSU;arna gjort ett långt tvättstreck av alla strumporna så blir det en manifestation som väcker uppmärksamhet. Ungdomen vill ha något annat högern. Kör hårt i valrörelsen !
De här unga männen talade om att det bara vara lågutbildade som röstade på socialdemokraterna, att framgångsrika straffades med att betala högre skatt än andra och gav bilden av just tro sig vara "smartare", "kunnigare" och "bättre" än andra. Arrogansen lyste lång väg och för min del så upplyste jag dem om att elittankar om sig själv ofta leder till problem i ett framtida arbetsliv. Den som ser ned på andra blir sällan lyckosam. De ville ha information om mina skolbetyg, vilket de inte fick. Och när de skulle försvara den rekordhöga arbetslösheten så lät de som sämre kopior av Anders Borg. De verkade ha läst på propagandan.
Trots att man blir förbannad när den självsäkra högerarrogansen får blomma ut så är det nyttigt att påminnas om vad som finns under ytan. En höger som så ensidigt kan gynna de mest välbeställda med stora skattesänkningar som skett under de senaste fyra åren innehåller mycket av cynism och arrogans. Även om den s k nya högern försöker polera upp ytan så finns den gamla grå sumpen av klassförakt och i vissa kretsar rent av hat mot arbetarrörelsen kvar. Valrörelsen kommer att bli mycket hård.
När nya statliga bolag bildas så hamnar de med förkärlek i storstadsregionerna. Så är fallet med bolag som Infranord, Vectura och Svevia. Och regeringen tycks inte ha någon åsikt om detta. De vill undvika debatt och låter myndigheterna och verken leva sitt eget liv.
Igår, tisdag, var det sista dag för interpellationsdebatter i riksdagen. Då krävde jag besked om bl a detta av Maud Olofsson. Men hon viker undan och vill inte ge besked. Kanske är det inte så konstigt.
Sanningen är ju den att högerregeringen där centern ingår fullständigt havererat när det gäller regionalpolitiken. Styrfart saknas och därför avvecklas statliga jobb runt om i landet.
Intresset ljuger inte. Ägarintressen och politiska intressen slår igenom i både nyhetsbevakning och tillgång till debattsidor när valrörelsen hårdnar. Den borgerliga dominansen i media är självfallet en tillgång för högeralliansen. Att tro på full objektivitet är en myt. Därför handlar det om att slåss för utrymme i media men också inse att vi socialdemokrater måste vinna valet på arbetsplatserna och i bostadsområdena. Partiet förfogar faktiskt över ett unikt nätverk i bl a facket.
VI har att leva med att media från tid till annan blåser upp vissa, förminskar andra, osynliggör och synligör om vart annat, granskar vissa och undviker andra. Men det finns en underström i det hela till högerns favör. Så det är enkelt att konstatera att "intresset ljuger aldrig ".
Värnplikten har gjort att det svenska försvaret bland annat vid utlandsoperationer visat sig ha mycket dugliga soldater. Men den har också gjort försvaret av Sverige till en angelägenhet för hela svenska folket. När det kalla kriget tog slut så ändrades också förhållandena och det har i sin tur lett till ökad kraft bakom krav på yrkesförsvar.
Just för att försvaret succesivt inte ska befolkas av s k MÖP, för att använda militärens egen beteckning, så är den folkliga förankringen viktig. Det hade gått att behålla dagens mönstrings- och värnpliktssystem trots små utbildningskullar. Som helhet hade det gett både bättre förankring hos svenska folket, bättre rekryteringsmöjligheter till hemvärnet och en bättre blandning av kompetenser och bakgrunder i förbanden.
Inom några år är risken stor för att försvaret har fjärmats från folkligt intresse och engagemang. Det skulle i så fall vara ett stort bakslag. Det renodlade yrkesförsvaret kan visa sig vara en stark nackdel för dels försvarets roll i samhället, dels förutsättningarna för att rekrytera rätt personer.
NOterbart är också att högerregeringen drev igenom denna stora förändring utan en blocköverskridande överenskommelse. Det vittnar inte om långsiktighet i tänkandet utan om en vilja att kompromisslöst diktera villkoren med egna uppfattningar som utgångspunkt. Det är inte särskilt klokt när det gäller försvars- och säkerhetspolitiken.
Sverige har idag rekordhög arbetslöshet och lider svårt att frånvaron av långsiktig näringspolitik. Genom att säga nej till socialdemokraternas åtgärdspaket som snabbt skulle sätta 100.000 personer i arbete, utbildning eller praktik så förvärrar högerregeringen situationen.
Klyftorna i samhället har vidgats då stordelen av skattesänkningarna tillfallit de mest välbeställda. Särskilt anmärkningsvärt är att högerregeringen lånat pengar till de rikas skattesänkningar. Hela förhållningssättet är ett agerande likt Ebberöds bank.
Samtidigt som arbetslösheten skjuter i höjden och de välbeställda får mer på sina bankkonton så jagas sjuka och arbetslösa hårdare. Det finns en hjärtlöshet i den hårdare attityd som tvingar människor med Parkinsson och cancer till arbetsförmedlingen. Ordna jobb istället för att straffa de arbetslösa med lägre ersättning. De sjuka blir inte mindre sjuka för att försäkringskassan försöker underkänna läkarnas sjukintyg.
Kritiken mot regeringen har i alla dessa tre led varit stark. Den finns kvar som en stark underton i hela den politiska debatten. Varför skulle regeringen vara mer värd förtroende nu än för ett halvår sedan ? Situationen har snarare förvärrats. Nu måste vi ge järnet i valarbetet !
Sedan Mona Sahlin valdes till partiordförande för socialdemokraterna så har det pågått en ständigt underminerande kampanj från borgerligt håll. Det tar sig i uttryck i mailkampanjer på webben, ett systematiskt bombarderande med s k opinionsmätningar av olika slag och ibland rent groteska personangrepp. Syftet är att systematiskt nöta ned henne som person och få valrörelsen att handla om allt annat än politikens sak och värdefrågor.
Självfallet är det som händer inga tillfälligheter. När Mats Odell och Sven Otto Littorin talar om Tobleronepolitik så följs det upp i mycket grövre form på nätet. Om högerpartiernas ledningar uttalade att det är dags att sluta med personaförföljelsen så skulle mycket saneras med omedelbar verkan. Så kommer förmodligen inte att ske utan vi får se en valrörelse med många smutsiga inslag.
NU är i och för sig detta inget nytt. Angreppen på Olof Palme på sin tid var mycket låga och systematiska. Föraktet mot honom som odlades i borgerliga överklassmiljöer hade ingen gräns. Inte heller Ingvar Carlsson och Göran Person undgick systematiska personpåhopp. När det gäller Mona Sahlin så börjar vi närma oss en demonisering jämförbar med Palmes. Tydligen så upplevs hon som så oerhört farlig för högerkrafterna att personkampanjerna inte har någon bortre gräns !
Något annat var väl i och för sig inte att vänta. NU pågår en förundersökning om det finns en grund för anklagelserna om människorättsbrott. Det är fullständigt unikt att en svensk utrikesminister över huvudtaget hamnar i den situationen. Carl Bildt har rört sig i ljusskygga miljöer under sin tid som rådgivare åt bl a internationellt storkapital. Alltihop är pinsamt för regeringen Reinfeldt.
Redan i början på denna valperiod var vi några som pekade på Bildt märkliga förflutna i SUdan. Med en arrogant attityd så försökte Bildt komma undan debatten. Kanske är förundersökningen början på att sanningen kommer ikapp både honom och Lundin Oil.
Det finns knappast någon som tror på att Lundin Oil och Bildt av ideella skäl var engagerade i Sudan. Istället handlade det om att krama ut oljevinster och expolatera i ett fattigt u-land i Afrika. Så fungerar kapitalismen.
Självklart förlorar man väljare. Men efter gårdagens omröstning i riksdagen där man ställde upp för kärnkraften så är det frågan om man inte satt spiken i kistan. Besvikelsen är stor över profillösheten och att partiledningen i princip lagt sig platt för moderaterna. Efter det som hänt stärks ytterligare uppfattningen att centern spelat ut sin roll i svensk politik.
Människorättsorganisationen ECOS anklagar Lundin Oil för massmord och massdeportationer. Det hela gäller bolagets engagemang i Sudan där det är engagerat i oljebranschen. Oljeinkomster i Sudan var också direkt kopplade till samarbete med den sudanesiska statens oljebolag. I sin tur slussades pengar från oljevinster till Sudans krigsmakt.
ECOS vill nu att den svenska regeringen utreder Lundin Oils och f d styrelseledamoten Carl Bildts skuld i detta sammanhang.
Min fråga till statsministern är :
Vilka åtgärder avser statsministern att vidta med anledning av människorättsorganisationen ECOS begäran ?
Svar förväntas enligt riksdagens regelverk inom sju dagar.
Men hon är svarslös när hon ställs inför fakta som att regeringens egen klimatberedning föreslagit en höjning på 70 öre. Dessutom har centerns eget förtroenderåd föreslagit 105 öre. Hennes skällande faller därmed platt till marken. Det blir inte trovärdigt och är att betrakta som ett självmål ! Att kritisera någon för att vilja höja en skatt när man vill höja ännu mer själv framstår för de flesta som helt obegripligt.
Häromdagen uttalade hon sig i DN och berättade att hon redan som 13-åring funderade över ozon-skiktets påverkan på mänskligheten. Det var flera år innan forskare och vetenskapsmän gjort allmänheten uppmärksammad på urtunningen av ozonskiktet. Självklart leder detta till funderingar kring Maud Olofssons bild av sig själv och hennes sinne för vad som är verklighet och vad som är fantasi.
Det tycks bli snurrigare och snurrigare för Maud Olofsson. Att centern går knackigt i opinionen och att partiet förlorat sin roll i svensk politik är knappast förvånande. Nu ska de också försöka sig på konststycket att förklara hur man stoppar kärnkraften genom att bygga ut den. Centern tycks ledas av självmordspiloter !
Med en sprakande svada, tydligt engagemang men med en fullständigt ihålig politik försöker han ge trovärdighet åt åt den s k arbetslinjen. Han drar sig inte ens att vädja till egoismen och att prata om alla andra som ska få betala för att arbetslösa och sjuka ska få det bättre om de röd-gröna vinner.
Socialdemokratin har tillsammans med sina samverksanspartier lagt förslag om 100.000 nya arbeten, praktik- och utbildningsplatser.Men högerregeringen har inget alternativ. Det blev så oerhört tydligt i denna valperiods sista partiledardebatt. Att avvisa de skattehöjningar som föreslagits på förmögenheter, de högsta inkomsterna och stora villor är bara ett sätt att värna om moderaternas kärnväljare. De har råd att betala litet extra för att just arbetslösa och sjuka ska få det bättre. Det kallas solidaritet !
Nu ska högern sänka skatten med ytterligare 100 miljarder. De bör svara på de hundra frågorna om hur de ska finansiera den första, andra, tredje miljarden osv. De var svarslösa idag när Mona Sahlin ställde frågorna. Det är uppenbart att skattesänkningarna går före kvaliteten i vården, skola och omsorgen. Att driva fram försämrad standard i exempelvis skolan som ett pris för ofinansierade skattesänkningar är djupt oansvarigt.
I den sista partiledardebatten blev skiljelinjen så oerhört tydlig. Den praktiska verkligheten bakom Reinfeldts ordkaskader är ett privatiserat och amerikaniserat Sverige. Socialdemokratin står för den svenska modell som huvuddelen av svenska folket faktiskt önskar sig !
Det är en ren katastrof som nu drabbar Sveriges ungdom. Statistik från socialstyrelsen visar att antalet långvariga socialbidragstagare i gruppen 18 till 29 år ökat med 14 procent det senaste året. I åldersgruppen 20-24 år har socialbidragen ökat med 22 procent bland män och 16 procent bland kvinnor. Och andelen ensamstående unga i med barn i åldern 20-29 år med s k låg ekonomisk standrad (fattiga) har ökat från 19 procent 2001 till 76 procent 2009.
Det är bara att konstatera att regeringen misslyckande när det gäller att bekämpa ungdomsarbetslösheten. I sin tur resulterar det i ett ökat s k utanförskap. Ungdomar slås ut och deras förutsättningar inför vuxenlivet försämras. Detta är djupt allvarligt och är ett samhällsproblem som nu måste ställas i centrum av den politiska debatten.
Socialdemokraterna förordar nu en storsatsning på 100.000 platser i arbete, praktik eller utbildning. Det kostar statskassan rejäla pengar men är ändå att betrakta som en framtidsinvestering då det gör att många ungdomars utanförskap skulle brytas. Att tillåta denna stora ökning av socialbidragsberoendet är ansvarslöst. Högerregeringen med Reinfeldt in spetsen sviker en hel ungdomsgeneration. Det är oförlåtligt !
Mer än en fjärdedel av uingdomarna i Sverige har inget jobb. Ungdomsarbetslösheten är ett mycket stort problem. Den är en kräftsvults i samhället och statsministern vill inte inse fakta och ägnar sig åt att kriga med statististiken. Det är direkt ynkligt !
Nej, istället behövs en storsatsning på utbildningsplatser, arbetsmarknadsåtgärder och en direkt rejäl nedsättning av arbetsgivaravgiften för varje ungdom ett företag anställer. Istället för att vara sur över statistik som beskriver verkligheten borde Rienfeldt ägna sig åt verklighetens problem !
Nu är hennes situation den att hon varken har ersättning från försäkringskassan eller arbetsförmedlingen. Hon har hamnat mellan stolarna och en tid på socialförvaltningen är inbokad. Där ska hon i detalj redogöra för sin ekonomi och sedan förhoppningsvis få en samhällets skärv till mat och hyra. Men hela processen med försäkringskassa, arbetsförmedling och tillsist socialförvaltning blir inte annat än förnedrande för den drabbade kvinnan.
Så här ser utanförskapets vardag ut i högerns Sverige. Människor utförsäkras och får känna ett hårt och inhumant tryck som en följd av de hårdare regelverken. Reinfeldt kan tjata och berömma sig över arbetslinjen men för denna kvinna blir detta bara ännu ett psykologiskt ok att bära i sin redan sjukdomshärjade vardag.
-Jag vill inget hellre än att vakna upp en dag och vara frisk. Men nu känner man sig bara som en belastning, var hennes ord till mig.
Högerns arbetslinje blir för henne och andra i samma situation bara något falskt som upplevs som överhetens feta pekfinger rätt in i ögat !
VI som exempelvis är valda till riksdagen representerar olika idetraditioner och visioner av hur samhället ska se ut och fungera. Det finns ingen anledning att sudda ut detta och på det sättet anpassa sig till de normer och förhållningssätt som högerkrafterna serverar. Den politiska taktiken handlar om ordval, att anpassa sig så att väljarna kan tolka exempelvis regeringen agerande på sitt eget sätt och att vädja till det stämningsläge som spinndoktorerna för tillfället tror gäller. Och här är högern skickliga.
Det är högerkrafterna som gynnas av att skillnaderna uppfattas som små. De vill sprida den bilden för att demobilisera socialdemokratin. Men det som är viktigast är faktisk vad som sker i verkligheten. I grunden är det nu så att på område efter område försvagas det offentliga /allmänna till förmån för privata intressen och företag. Skattepolitiken läggs upp så att förändringar alltid mest gynnar de förmögna och högst avlönade. Sådant är inte tillfälligheter.
Den grundläggande skiljelinjen går mellan att högern sakta men säkert manövrar Sverige i en riktning där vinstintresse och privata företag får allt mer att säga till om och en socialdemokrati som står för blandekonomi. Kapitalet och marknaden måste balanseras och tuktas. Det har gjort den svenska samhällsmodellen så framgångsrik. Nu anpassar högern Sverige till den föga nydanande kapiatlsm som råder i många andra länder.
Får högern chansen en period till så kommer de att fortsätta underminiera facket, sälja ut statliga företag, driva in vinstintresse i vård och omsorg och successivt bryta ned den svenska modellen. Priset blir både större regionala klyftor och inkomstklyftor. Jag tror i grunden att svenska follket inte vill ha ett sådant Sverige. Tro inte på snacket om att skillnaderna mellan socialdemokratin och högern är liten.
Nästa år minskar statsbidragen till kommuner och landsting med 12 miljarder kronor. Det motsvarar ungefär 35.000 heltidstjänster. Det är stora pengar och det kommer att märkas i form av hårda besparingar som går ut över kvaliteten i verksamheten. Men Mats Odell tror sig ha situationen under kontroll.
Nu ökar socialbidragsutgifterna i nio av tio kommuner som en direkt effekt av nedskärningarna i a-kassan och stupstockregeln inom sjukförsäkringen. De tusen och åter tusentals människor som nu utförsäkras hamnar i många fall på socialbyrån. Bidragsberoendet ökar trots att det enligt högern skulle bli tvärtom. Just nu har det s k utanförskapet, enligt högerns egen beräkningsmodell, ökat med 70.000 personer sedan förra valet.
KOmmuner och landsting behöver mer pengar. Det finns också 12 miljarder mer för åren 2011 - 2012 i de röda-grönas vårmotion. Det är tydligt att högerns politik inte är ödesbestämd utan att vården, skolan och omsorgen kan prioriteras före de högavlönades skattesänkningar om viljan finns ! Dessutom kommer de röd-gröna att avskaffa både stupstocken i sjukförsökringen och restaurera a-kassan.
Bo Svensson, f d justitieråd och ledamot i lagrådet, anser att det brister i regeringens planering. Han menar att regeringen påbörjat lagarbetet för sent och att man inte varit tillräckligt noggrann.
"De har under denna valperiod underskattat den tid det tar att få fram en fullvärdig produkt" säger han. Regeringen slarvar och driver fram lagstiftning istället för prioritera kvaliteten i den. Dessutom är både skollagen och PBL viktiga och svåra lagstiftningar som kräver ett grundligt arbete.
Men det är ändå intressant att få svart på vitt från en ledamot i lagrådet att regeringen inte har tillräcklig rutin för att kunna regera. Den klarar inte det grundläggande hantverket. Illa genomtänkt och slarvigt utformad lagstiftning är sannerligen ingen merit.
Det mesta som omnämns i programmet är allmänt hållet och till intet förpliktigande. Första punkten handlar bl a om att säga nej till "oppositionens" förslag om höjda bensinpriser. Själva har man höjt bensinskatten under innevarande mandatperiod och nu kräver centern en höjning med 105 öre. Hur ska ni ha det egentligen ?
En uddlös punkt är att nå ut till invandrare med information om den svenska landsbygden i syfte att få dem att vilja bo där. Det ska ske med hjälp av personlig rådgivning, s k landsbygdslots. Ja, tala om förslag i den yttersta marginalen som knappast har någon effekt !!!!
Nej, det behövs ett samlat grepp i regeringskansliet där regionalpolitiken vävs in i samtliga departements arbete. Först då blir styrkan sådan att den regionala obalansen kan bekämpas på allvar. Det moderaterna föreslår är alldeles för tunt !
Noterbart är att kostnaderna ökar allra mest i Stockholms läns landsting. Där är kostnadsökningen 270 miljoner kronor. Stockholm har de mest generösa reglerna för etablering av privata läkarmottagningar. Privatiseringar skapar med andra ord ett kostnadstryck uppåt !