Sitter på KS möte i Avesta, bokslut, balanspaketet och en kär fråga som handlar om en bro över en å vid nam Jularboån.

En bro vi trodde skulle skulle kosta lite pengar men nu visar det sig bli dyrare, hmm tänk att det alltid ska jävlas.

Patrik Engström
Socialdemokrat i Avesta

En enig kongress tog riksdagslistan med hull och hår.

Här är det vinnande laget från Dalarna.

Vi vann en promenad seger i debatt och votering

Idag är vi på hugget

Patrik Engström

Man vill även minska arbetsplatsinspektionerna. Det är en tydlig högerpolitik som EU driver.

Vi är långt ifrån en 0-vision på arbetsmiljöområdet.

Ingen ska behöva skada sig eller förolyckas på jobbet.

Jag tycker inte att det är ett orimligt krav att ställa på EUs beslutsfattare.

Patrik Engström

http://www.europaportalen.se/index.php?newsID=46355&page=4001&more=1&1stpage=1

Samtidigt svälter 1000 miljoner människor i världen.

Jag bara undrar när blir det de fattigas tur att få det bättre?

Eller bryr vi oss inte förän vi blir drabbade själva?

Patrik Engström

Patrik Engström
Socialdemokrat i Avesta

Patrik Engström
Socialdemokrat i Avesta

Det är ganska lång tid till 27 mars, men då är det dax för Earth Hour 2010.

Den 27 mars släcker miljontals människor ljuset mellan 20.30 och 21.30 för klimatet. Visa beslutsfattarna i din kommun att det är dags att agera i klimatfrågan. Var en del av lösningen.

Avesta, Norberg och Ludvika kommun är med är din kommun med ?

http://www.wwf.se/v/klimat/earth-hour/1196404-earth-hour-2009-startsida

Hej

Jag hittade en intressant artikel på WWF hemsida som handlar om avskogningen och vad som behöver göras.

Att stoppa avskogningen är en av de mest kostnadseffektiva klimatåtgärderna, visar Världsnaturfonden WWF i rapporten "Guld i gröna skogar" som släpps idag.
– Det är dags för regeringen med Fredrik Reinfeldt i spetsen att agera både på hemmaplan och som ordförande i EU. Sverige bör följa våra nordiska grannländers exempel och redan nu bidra med minst 700 miljoner kronor per år för att hejda avskogningen och rädda klimatet, säger WWFs generalsekreterare Lasse Gustavsson.

Patrik Engström
IFMetallare och Socialdemokrat i Avesta

Goda nyheter!

Dricksvattnet i Avesta är nu godkänt som naturligt mineralvatten.

30 novmber 2007 skickade vi in en ansökan om att få vårat vatten klassat som mineralvatten, nu 2 september 2009 har livsmedlesverket godkänt vattnet efter ett antal prover, besök och granskningar.

Nu gäller det att göra något bra av detta, vem vet kanske Loka med flera får en ny konkuret från Avesta. Hur som helst det känns lite lyxigt att ha naturligt mineralvatten i kranen hemma.

Mvh Patrik Engström

Jag hittade en interssant artikel i LO tidningen där Martin Lindblom beskriver arbetsförhållandena för Thailänska bärplockare. Man kan undra om han Littorin är beredd att jobba för samma vilkor.

Svenska slavarbetare
Varje år vid den här tiden kan man i svenska tidningar läsa om utländska bärplockare som lurats hit av svenska bäruppköpare för att till svältlön plocka blåbär, lingon och hjortron.
Missförhållanden är inte nya. De är väl kända av svenska myndigheter. Det handlar om upprepade brott mot svensk arbetsmiljölag och arbetstidslag, som gäller för alla som arbetar i Sverige, oavsett om det finns kollektivavtal eller ej.
Aftonbladet avslöjade i måndags ännu ett upprörande fall av exploatering som skett under aktiv medverkan av svenska myndigheter. Det handlade om fattiga thailändska arbetare som förespeglats att de kan tjäna stora pengar genom att plocka bär några månader i Sverige.
Mardröm
I själva verket blev resan till Sverige en mardröm. För att alls kunna ta sig till Sverige tvangs de thailändska bärplockarna att betala 15.000 kronor till det thailändska bemanningsföretag som rekryterat dem.
Till den svenska bäruppköpare som anlitat dem har de därutöver tvingats att betala 150 kronor om dagen för kost och logi. Han har dessutom beslagtagit deras pass, en direkt olaglig handling.
För blåbärsplockningen har thailändarna fått 14 kronor per kilo, omräknat ungefär 7 kronor per liter. Eftersom bärtillgången varit låg har det varit hart när omöjligt för någon av dem, trots arbetsdagar på uppemot 14 timmar, att få ihop mer än tjugo liter på dag.
Allt djupare i skuld
När den dryga arbetsdagen är slut häftar de följaktligen fortfarande i skuld till den svenske bäruppköparen för mat och logi. Och än värre: när de kommer hem hotar katastrofen. De ska då betala lånet om 15.000 kronor för flygresan till det thailändska bemanningsföretaget, trots att de inte tjänat ett öre.
Detta grova utnyttjande av gästarbetare har skett med benäget bistånd från svenska myndigheter. I officiella sammanhang brukar Sverige angripa rika oljeländer i arabvärlden som lever gott på att exploatera undebetalda gästarbetare. Men knappt något arabland behandlar sina gästarbetare så illa som det rasistiska Myndighetssverige behandlar sina bärplockare från tredje världen.
Bakgrunden till dagens skandal är att i början av 2000-talet införde den dåvarande s-regeringen en bestämmelse om att bäruppköpare är att betrakta som arbetsgivare även om inget formellt anställningskontrakt finns med de utländska arbetare som anlitas i branschen.
Skälet till bestämmelsen var att svenska bäruppköpare inte skulle kunna smita ifrån sina förpliktelser genom att påstå att inget anställningsförhållande förelåg. Till detta fogades en bestämmelse att även utomeuropeiska bemanningsföretag måste ha arbetstillstånd.
Skyddet ur spel
Poängen med det senare kravet är att arbetsgivaren (bäruppköparen) då kan förpliktigas att betala en minimilön om 13.000 kronor i månaden och i övrigt följa de villkor som gäller på svenska arbetsmarknad.
På eget bevåg, möjligen med och borgerliga regeringens undeförstådda godkännande, har AMS, skatteverket och migrationsverket satt alla dessa skyddsbestämmelser ur spel. Sedan 2007 har de bemyndigat de svenska ambassaderna i Ukraina och Thailand att bevilja bemanningsföretag i dessa länder arbetstillstånd.
Följden har blivit att underordnade ambassadtjänstemän efter eget gottfinnande ger tillstånd att till lokala bemanningsföretag att bedriva rovdrift med gästarbetare som säljs till Sverige. Ambassadtjänstemännen har naturligtvis inte minsta kompetens att bedöma de thailänska bemanningsföretagens lämplighet. Och ambassadens kunskaper om bärbranschen i Sverige är inte värda ett ruttet lingon.
Ingen medkänsla från Littorin
Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin säger i en radiointervju att han inte kan se att några oegentligheter ägt rum.
Inte ord av medkänsla med de fattiga thailändare som är ännu fattigare när de återvänder till sitt hemland.
Inte heller förstår Littorin allvaret i att svenska myndigheter legaliserar slavliknande arbetsförhållanden i Sverige i intimt samarbete med bäruppköparnas intresseförening, en förening vars medlemmar är ökända för skattefusk och utnyttjande av gästarbetare. Betecknande för myndigheternas slapphet är ju att de inte på minsta sätt förvissat sig om att bäruppköparna är skyldiga att garantera gästarbetarna en anständig inkomst och rimliga arbetsvillkor.
Littorin borde skickas ut i blåbärsskogen för att några månader plocka blåbär och lingon till sju kronor litern och dessutom åläggas att betala resan till blåbärslandet med 15.000 kronor.
Kräv kollektivavtal!
Svenska fack klandras ibland för att inte bevaka utländska gästarbetares intressen. Klandret är inte alltid obefogat. Facket kan alltid göra mer än vad det gör.
I just detta fall skjuter dock kritiken delvis över målet. Här handlar det ju om svenska myndigheter som medvetet kringgått bestämmelser om att konsultera facket eller regionala myndigheter för att underlätta bärupköparnas skamliga utsugning av fattiga gästarbetare.
Men bara för att de svenska facken har blivit förda bakom ljuset behöver de inte acceptera eländet. Kräv kollektivavtal av alla bäruppköpare och sätt de som vägrar att underteckna dem i blockad!
Oacceptabel rovdrift
Om bärupplockarna inte anser sig ha råd att betala anständiga löner får de väl gå i konkurs. Förr i tiden klarade svenska folket av att självt plocka de bär de behövde till husbehov och det lär det nog göra även i framtiden om så behövs.
Sådana krav är inte alltid populära. Minns uppståndelsen kring skolbygget i Vaxholm som sattes i blockad därför att arbetsgivaren betalade de lettiska byggarbetarna bara 35 kronor i timmen.
Men den här gången borde alla kunna ställa upp. För inte har vi väl blivit ett så rasistiskt folk att vi accepterar rovdrift med fattiga arbetare från tredje världen för att vi ska tjäna några tior på billigare blåbärssoppa och lingonsylt.

Martin Lindblom
08-796 27 08

Källa LO tidningen

51 000 knackar på dörren till socialkontoret
Den borgerliga regeringens politik har nu lett till att 51 000 personer riskerar att utförsäkras ur socialförsäkringssystemet. Riksrevisionen är kritisk till försäkringskassans handläggning.
Nyligen presenterade försäkringskassan sin prognos över hur många personer som beräknas bli utförsäkrade nästa år. Nu dubblar försäkringskassan prognosen.
Detta är inte bara en tragedi för individen utan också en ökad belastning för kommunerna.
När försäkringskassan inte länge betalar ut någon ersättning måste personen vända sig till kommunens försörjningsstöd (socialbidrag).
Riksrevisionen är kritisk till Försäkringskassans handläggning. Av de granskade ärendena innehöll 73 procent någon typ av brist i det medicinska underlaget. Och håll i er nu för dessutom visar det sig att höginkomsttagare i högre utsträckning får sina sjukpenningansökningar beviljade jämfört med låginkomsttagare.

Svar till Ulf Berg M och Lennart Sacrèeus Kd
Enligt en opinionsundersökning från Novus Opinion är två av tre mot borgarregeringens skattesänkningar.
Istället för att sänka skatten ytterligare vill vi i S, V och Mp att staten investerar 5 miljarder extra i kommunsektorn. Detta skulle rädda 10 000-15 000 jobb i kommunerna.
Borgarmajoriteten i riksdagen där herrarna Berg och Sacrèeus sitter röstade naturligtvis ner detta förslag med motiveringen att man inte har råd.
Samtidigt anser sig Berg och Sacrèeus ha råd att sänka skatten med, ja just det 5 miljarder kronor för de som tjärnar mest.
Nu visar det sig att svenska folket inte stödjer borgarnas skattesänkarpolitik.

Patrik Engström S
Kalle Sahlin S
Avesta

I besparingstider kommer alla posetiva besked som en skänk från ovan. Fritid och teknikstyrelsen som jag är ordförande i har tidigare beslutat om att investera 2 miljoner kronor i en biogasgenerator vid Krylbo reningsverk.

Nu får vi 300 000kr i bidrag från organisationen Svenskt Vatten till investeringen.

Det visar att vårat arbete med miljö och energifrågor är viktigt, och att vi fått det här bidraget visar att den rödgröna ledningen satsar rätt.

Mvh Patrik Engström

Jag hittade en intressant artikel i miljöaktuellt om gatubelysning, och vad man kan spara på att byta ut gamla kvicksilverlampor. I Avesta tar vi nu fram en investeringsplan för att kunna byta ut den gamla belysningen till en mer energisnål och klimatvänlig belysning.

En ny undersökning visar att var tredje gatlampa är en kvicksilverlampa. En kommunal lösning som inte bara är farlig för miljön utan också ineffektiv ur energisynpunkt.

Kommunerna har mycket att tjäna på att ersätta kvicksilverlampor i gatubelysningen till en mer miljövänlig och energieffektiv belysningslösning. Det menar det svenska belysningsföretaget Aurora Light som genomfört en kartläggning av Sveriges mest belysningstäta kommuner.
Kartläggningen visar att var tredje gatulampa i snitt fortfarande är en kvicksilverlampa. I 13 av de mest belysningsintensiva kommunerna är hälften eller mer än hälften av gatulamporna kvicksilverlampor. Kvicksilverlampor är som bekant både farliga för miljön och ineffektiva ur energisynpunkt.
Ett byte av belysningsmodell är inte bara bra för miljön och klimatet. Så här mycket kan kommunerna, enligt Aurora Light, spara i reda pengar på ett byte (summan gäller en energibesparing fram till 2015):

Norrköpings kommun: 16 500 000 kr.
Jönköpings kommun: 16 500 kr.
Piteå kommun: 10 560 000 kr.
Strömsunds kommun: 9 900 000 kr.
Södertälje kommun: 9 185 000 kr.
Botkyrka kommun: 8 580 000 kr.
Järfälla kommun: 7 960 000 kr.
Uddevalla kommun: 7 260 000 kr.
Lidingö Stad: 6 864 000 kr.
Nyköpings kommun: 6 732 000 kr.
Ludvika kommun: 6 270 000 kr.
Karlskoga kommun: 5 940 000 kr.

Resultatet är att den tyska bilindustrin inte drabbats lika hårt av den globala finanskrisen.

Den tyska skrotningspremien har blivit en succé. S, V och Mp i Sverige vill ta efter det tyska exemplet, men borgar-regeringen säger nej

Patrik Engström

Läste en mycket intressant artikel i tidningen NyTekink.

http://www.nyteknik.se/nyheter/fordon_motor/bilar/article555929.ece

Svenska el-Fiaten har nu sett dagens ljus

Nu är den första, moderna svenska elbilsfabriken officiellt invigd och den första elbilen har sett dagens ljus. Det var som ryktet förtäljde en Fiat 500 som får sitt elbils-inkråm monterat i Nol.
Batteriteknik Elbilar Fordonskrisen - Det är en småbil, en riktig bil i plåt med krocksäkerhet och inte en massa plast. Vi får bilarna skickade till oss precis så som vi vill ha dem, utan förbränningsmotor och annat, säger Håkan Sandberg, en av delägarna i det nya bilföretaget i Nol utanför Göteborg.
Håkan Sandberg är en av grundarna till batteriföretaget Alelion som i dag invigde sin kombinerade batteri- och elbilsfabrik i Nol i Ale kommun där den anrika batteritillverkaren Tudor tidigare huserade.
Håkan Sandberg är tillika vd för företaget Autoadapt som är med i det nya elbilsprojektet. Hans partner och medgrundare heter Peter Wahlsten. Båda har sin bakgrund i Tudor och ETC Battery.
Tomt chassi och kaross från Fiat i Polen
Enligt Håkan Sandberg ska de två företagen Alelion och Autoadapt bygga en elbil på chassit och karossen av Fiat 500-bilar som tillverkas i Fiats fabrik i Polen.
- Mina kontakter med Fiat har skapat ett unikt samarbet där vi fått tillgång till en bilmodell utan traditionell drivlina. vi sätter in ett avancerat batterisystem som bygger på den senaste gnerationen litiumjon-batterier, säger Håkan Sandberg till lokaltidningen Alekuriren .
Egenutvecklat batterisystem
Både den elektriska drivlinan och den senaste generationen litiumjon-batterier är utvecklade av Alelion och Autoadapt. Enligt Håkan Sandberg ioch Per Wahlsten var det Alelions batterier som avgjorde affären med Fiat.
En battericell från Alelions nya batterier väger bara 300 gram. Fem sådana celler har samma kapacitet som ett traditionellt blybatteri med väger bara en tiondel så mycket – 1,5 kilo mot 15 kilo för blybatteriet.
Medan ett blybatteri klarar upp till 500 laddningar och urladdningar klarar det moderna litiumjon-batteriet 22 000 laddningar och tömningar utan att tappa i prestanda, enligt Håkan Sandberg.

Av: Lars Anders Karlberg

Här kommer ett nytt utdrag ur boken Plan B uppdrag rädda jorden.

Min uppmaning är läs boken om du är miljöintresserad och vill försöka förändra världen.
Det som är bra med boken är att författaren försöker sätta ett pris på miljöförstöringen och även uppskattar priset på förändringarna som föreslås.

Ingen kan idag påstå att vi inte har resurserna att motverka klimatförändringen, befria världen från fattigdom samt återställa vår planets jordar, skogar och fiskbestånd.

En sjättedel av världens militära budget, 190 miljarder dollar, är mer än tillräckligt för att uppnå dessa mål, anser Lester R. Brown, ledare för Earth Policy Institute i Washington

Klimatmålet i Plan B är satt utifrån den aktuellaste forskningen, i fast förvissning om att vad som är politiskt gångbart kan förändras. Plan B visar hur världen kan nå en minskning av dagens koldioxidutsläpp med 80 % före år 2020.

http://www.planb3.se/

Nu är jag tillbaka efter semestern, min Åre vecka har varit mycket bra även fast vädret inte var på topp hela tiden. Åter till vardag och verklighet.

Under 2008 skenade Avesta kommuns kostnader för gatubelysning, detta berodde på att elpriserna steg kraftigt under året. Nu måste vi hitta nya lösningar för att få ner elförbrukningen för kommuns gatubelysning.

Som jag ser det så måste vi helt enkelt släcka ner delar av belysningen.

När man fundera kring gatubelysning så tycker jag att det är viktigare att belysa gång och cyckelvägar än övriga vägar, bilister sitter trots allt i bilar med både hel och halv ljus ,bilbälten och krock kuddar medan fotgängare och cycklister är helt oskyddade.

Vi måste även invester i moderna armarturer och LED lampor. De kommuner som redan gjort detta har snabbt kunnat räkna hem sina investeringar i lägre el-förbrukning och lägre underhållskostnader. Här kommer några exempel.

Cobra lyser upp i Vingåker
Vingåker är en av många svenska kommuner som sparar miljö och pengar med Vattenfalls nya energisnåla gatubelysning.
Större delen av Vingåkers byte av gatubelysning har inneburit att man gått från 125-watts kvicksilverlampor eller 70-watts högtrycksnatriumlampor - de vanligaste standardlamporna - till 35-watts Cobra

Mobicall AB säljer led belysning och har en mycket bra hemsida

http://www.mobicall-lights.se/gatubelysning-c-2.html

Nu åker jag på semester vi ses snart

Mvh Patrik

Earth Hour är en global manifestation för klimatet som på kort tid vuxit till ett världsomfattande initiativ.

Vill du vara med och påverka, kolla upp så att din kommun är med, om inte ta genast kontakt med ansvariga politiker. Som privatperson och företag kan givetvis också vara med kolla på Världsnaturfondens hemsida

Jag är med, är du med ?

Mvh patrik

Patrik Engström

Svar till Ulf Berg
Jag kan inte tänka mig att tyska regeringen åker något annat än tyska bilar jag tror inte franska regeringen åker något annat än franska bilar. Så varför kan inte svenska regeringen åker i svenska bilar. När inte ens näringsministern vill eller får åka svensk är det något som är fel och det kanske är sossarnas fel. Jag tycker att reglerna för offentlig upphandling borde omprövas. Vi måste kunna väga in nationella intressen i offentlig upphandling, jag är övertygad att andra länder gör det.
Nu har den stolta allians regeringen möjlighet att ändra på detta.
Efter som det går att upphandla närproducerade livsmedel så borde man kunna upphandla svenska närproducerade bilar också eller hur.
Trevlig resa Ulf Berg!

Svar till Linus Henningsson
Tack för svaret Linus du har väl underbyggda argument men jag tycker fortfarande näringsminister Maud Olofsson (c) ska åka svenskt och inte en stor fet BMW. Linus säger att Säpo beslutat att regeringen ska åka BMW så är det säkert men jag hoppas att det är regeringen som styr Säpo och inte tvärt om, så det handlar nog mer om politisk vilja.
Linus påpekar att Volvo och Saab inte är svenskägda det stämmer men fortfarande står fordonsindustrin för var sjätte krona av Svensk export. Fordonsindustrin sysselsätter idag 140 000 personer som betalar skatt i Sverige. Det är därifrån pengarna till skola, vård och omsorg kommer. Det går inte att försörja ett land på exempelvis hushållsnära tjänster. Därför tycker jag att vi ska värna om svensk bilindustri.
Patrik Engström
Socialdemokrat i Avesta

Jag erkänner, jag är kärnkraftmotståndare men samtidigt är jag realist, hur det än är så behöver vi el och helst billig el. Är 4e generationens kärnkraftverk löningen på våra problem ja kanske.

Hittade följande text på SVT.se

Den nya atomåldern
Säkerheten, avfallet och framtidens generationer kärnkraft
Den 1:a generationen kärnkraftreaktorer kallar man dom pilotanläggningar som byggdes på 1940-60-talen. Många av dom här reaktorerna var forskningsreaktorer eller kopplade till militära program för att producera plutonium till kärnvapen. I Sverige var till exempel dom reaktorer som byggdes i Studsvik, Ågesta och Marviken kopplade till det svenska kärnvapenprogrammet.
2:a generationen
Den 2:a generationen kärnkraftreaktorer var dom som byggdes kommersiellt i stor skala från 1960-talet och fram till mitten av 1990-talet. Alla svenska reaktorer idag tillhör 2:a generationen, liksom dom flesta av dom 442 reaktorer som finns i världen idag.
Det finns många olika typer av 2:a generationens reaktorer, men de vanligaste är olika slags lättvattenreaktorer. Det gemensamma för de flesta är att de är också att de är så kallade termiska reaktorer. I reaktorerna kyls bränslet med vatten som samtidigt fungerar som en slags "dämpare" av dom neutroner som driver kärnreaktionerna. Det gör reaktorerna förhållandevis stabila och enkla att hantera.
Som bränsle används antingen låganrikat uran - uran där halten klyvbart uran 235 höjts till 3-5 procent genom anrikning av naturligt uran, som annars till över 99 procent består av mindre användbart uran 238. Eller så används så kallat MOX-bränsle, där plutonium från uttjänt kärnbränsle separerats och blandats med uran 238 till nytt kärnbränsle.
Genom kärnreaktionerna i lättvattenreaktorer bildas bland annat plutonium och så kallade transuraner. Det är framför allt dessa ämnen som utgör det högaktiva och långlivade avfall som måste lagras i 100.000-tals år. I Sverige tillkommer 250 ton uttjänt kärnbränsle per år, i världen 10.000 ton. Totalt finns 190.000 ton högaktivt avfall i världen. Och mer lär det bli om kärnkraften byggs ut i stor skala.
I Sverige läggs allt högaktivt avfall i ett så kallat mellanlager i Oskarshamn, i väntan på slutförvar. I en del länder, som Frankrike, upparbetas istället avfallet. Plutoniumet avskiljs och blandas med uran 238 till så kallat MOX-bränsle, som kan användas ytterligare en gång som bränsle. Det minskar mängden högaktivt avfall, men eftersom bland annat övriga transuraner finns kvar i det högaktiva avfallet krävs ändå slutförvar i storleksordningen 100.000 år.
Vare sig man upparbetar eller inte så krävs alltså idag slutförvar i 100.000-tals år. I Sverige är huvudlinjen att det ska ner i urberget, 500 meter ner, inkapslat i koppar och bentonitlera. 2018 ska det ske. Men något slutgiltigt beslut finns inte ännu. Inte någon annanstans i världen heller. Utom i ett enda land - Finland, där man beslutat om slutförvar enligt svensk modell i närheten av kärnkraftverket i Olkiluoto.
Med 2:a generationens reaktorer ser alltså bränslecykeln ut ungefär så här: Uran bryts. Uranet, som nästan bara består av u-238, anrikas så att halten klyvbart uran 235 höjs till 3-5 procent. Efter anrikning och bränsletillverkning körs detta i 2:a generationens reaktorer. Därefter lagras det uttjänta bränsle inför slutförvar, alternativt upparbetas, där plutonium separeras och bakas ihop med uran 238 till MOX-bränsle, som kan köras ännu en sväng innan lagring och slutförvar.
3:e generationen
Den 3:e generationens kärnkraftreaktorer började byggas i slutet av 1990-talet. Den första europeiska reaktorn byggs nu i Olkiluoto i Finland. Det är framför allt 3:e och moderniserade varianter av 2:a generationens reaktorer som nu byggs och planeras världen över fram till ungefär 2030.
Den 3:e generationens reaktorer är i grund och botten en vidareutveckling av dagens lättvattenreaktorer. Skillnaden är att dom är effektivare på att producera el och också anses säkrare, till exempel genom dubbla väggar i reaktorinneslutningen, byggnader som ska tåla terrorattacker, och inte minst säkerhetssystem som ska vara självgående och oberoende av operatörerna - det skall vara betydligt svårare än idag att åstadkomma en härdsmälta.
Däremot är bränslecykeln för 3:e generationen är i princip densamma som för 2:a generationen. De kommer alltså också att generera stora mängder högaktivt avfall som kräver slutförvar i storleksordningen 100.000 år.
4:e generationen
Den 4:e generationens kärnkraftreaktorer hoppas man introducera kommersiellt runt 2030. Dom första försöksreaktorerna skall börja byggas om några år och vara färdiga runt 2020, bland annat i Frankrike, Belgien, Japan och USA.
Huvudmålet med den 4:e generationens kärnkraft är att kärnkraften inte längre skall ge något långlivat avfall. Dessutom hoppas man kunna utnyttja betydligt mer av den energi som finns i bränslet.
Det finns flera olika förslag och varianter. En av huvudlinjerna handlar om en vidareutveckling av så kallade snabba reaktorer. Sådana har länge funnits och testats i länder som Frankrike, Japan och USA, egentligen ända sedan kärnkraftens början. På 1960-talet var tanken att dom skulle komplettera övriga reaktorer. Tanken var att bygga så kallade snabba bridreaktorer, reaktorer som har egenskapen att tillverka nytt plutoniumbaserat bränsle av det uran 238 som annars inte kan användas i vanliga reaktorer (namnet bridreaktor kommer från engelskans "breed").
Skillnaden mellan snabba reaktorer och dagens termiska reaktorer är att man inte "dämpar" neutronerna som driver kärnreaktionerna. Man säger att reaktorerna körs med ?snabba? neutroner istället för "termiska" neutroner. Det är tekniskt mer komplicerat och vanskligt - vilket är en huvudförklaring till att bridreaktorer hittills inte slagit igenom. Till exempel måste man använda besvärliga kylmedel som flytande natrium, vilket ställer stora krav på kylsystemen. Dessutom är kraven större när det gäller styrningen av reaktorn, för att kontrollera kärnreaktionerna och inte riskera en härdsmälta.
Men skillnaden är att snabba reaktorer kan drivas med fler sorters bränsle och dessutom utnyttja mer av bränslet till att producera energi - till exempel uran 238 som ur energisynpunkt är värdelöst i vanliga reaktorer.
Tanken är att man i 4:e generationens snabba reaktorer skall stoppa in upparbetat högaktivt avfall från vanliga reaktorer, och som efter körning i de snabba reaktorerna förvandlas - transmuteras - från långlivat avfall (som kräver i storleksordningen 100.000 års slutförvar) till relativt kortlivat avfall (som kräver 500-1000 års slutförvar). Därför kallar man den här typen av 4:e generationens snabba reaktorer också för brännarreaktorer.
Idag upparbetas som sagt redan avfall i en del länder. Men det som plockas ut och återcirkuleras som bränsle är enbart plutonium. I framtidens brännarreaktorer är avsikten att samtliga, så långt det nu går, högaktiva och långlivade så kallade transuraner skall återcirkuleras och transmuteras till kortlivat avfall.
En annan variant är också så kallade acceleratordrivna reaktorer. I en acceleratordriven reaktor körs reaktorn "underkritiskt", det vill säga så att kärnreaktionerna egentligen inte förmår hålla liv i sig själva. Istället använder man en partikelaccelerator som genererar neutroner, som i sin tur får kärnreaktionerna att fortsätta. Grundtanken är ungefär den samma som med brännarreaktorer. I de acceleratordrivna reaktorerna ska uttjänt bränsle från vanliga reaktorer stoppas in och transmuteras från långlivat till kortlivat avfall.
Den 4:e generationen innebär också att man tänker sig en hel park av flera typer av reaktorer. Dels lättvattenreaktorer. Dels brännarreaktorer eller acceleratordrivna reaktorer. I lättvattenreaktorerna kör man som idag låganrikat uran. Det uttjänta bränslet upparbetas, plutonium och det övriga långlivade avfallet plockas ut, och bakas ihop med det uran 238 som är värdelöst i vanliga lättvattenreaktorer. Sedan körs detta i brännarreaktorer eller acceleratordrivna reaktorer. Resultatet blir därmed en bränslecykel som ger betydligt mindre avfall i slutänden, och avfall som bara behöver lagras i 500-1000 år.
Den 4:e generationens reaktorer låter med andra ord toppen. Men det finns också avgörande problem. Dels kostnaden för kalaset. Brännarreaktorer och acceleratordrivna reaktorer är dyrbara, kanske dubbelt så dyra som dagens lättvattenreaktorer. Vilket också skulle göra elen motsvarande dyrare. Dock menar förespråkarna att tekniken kommer att kunna göras billigare i kommersiell skala och att bara en liten andel av alla reaktorer behöver vara av den dyrbarare 4:e generationen. Enligt uppskattningar skulle det innebära att elpriset blir ungefär 20 procent högre än med dagens kärnkraft.
Det andra problemet är att hela tanken med snabba reaktorer, upparbetning och transmutering av uttjänt kärnbränsle dels kommer att innebära att det kommer att cirkulera en hel del plutonium i världen, dels att kärnkraftteknik för upparbetning och produktion av plutonium kommer att spridas. Och plutonium är idag det ämne som nästan uteslutande används för tillverkning av kärnvapen. Snabba reaktorer är till exempel i sig utmärkta plutoniumfabriker, och den upparbetningsteknik som krävs för den 4:e generationens kärnkraft kan också inriktas på att separera plutonium för vapentillverkning. Därför menar många kritiker att risken för kärnvapenspridning är ett olöst problem när det gäller den 4:e generationens kärnkraft - och i grund och botten när det gäller en omfattande utbyggnad av kärnkraften över huvudtaget.
Jens Ergon


Källa SVT

Är det nåt för Sverige ?!

Den som skrotar en bil som är nio år eller äldre får en premie av staten på 2.500 euro. Det är en av tyska statens åtgärder för att aktivera bilbranschen. Premien gäller hela 2009 och ägaren måste ha haft den gamla bilen i minst ett år.

Tyska regeringen har beslutat om stimulansåtgärder för ekonomin på flera hundra miljarder euro. En del i paketet utgörs av en skrotningspremie som ska få ägare till äldre bilar att ta steget och köpa en ny. Tanken är att det ska sätta fart på nybilsförsäljningen, vilket gynnar ekonomin men också miljön genom att nya bilar är bränslesnålare och släpper ut mindre mängd koldioxid.
Förutsättningen för att få premien på 2.500 euro (cirka 27.000 kronor) är att den bil som lämnas till skrotning är minst nio år gammal och att den nya bilen minst uppfyller avgasnormen Euro 4. För att det inte ska uppstå fusk genom handel med skrotgiltiga bilar, måste den som lämnar sin gamla bil har ägt den i minst ett år.
Premien gäller från den 14 januari och hela 2009 ut.
Redan dagen efter ikraftträdandet riktades kritik mot premien från tyska bilindustriföreningen VDA, som anser att det finns många oklarheter kring den praktiska hanteringen av premien.
"Ingen vet exakt varifrån pengarna ska komma", sa en bilhandlare som citerades av bransch-sajten Automobilwoche på torsdagen.
Och flera handlare som nyhetsbyrån dpa talat med trodde inte att premien skulle göra särskilt mycket för att hjälpa upp stiltjen i bilhandeln.
VDA kräver omedelbart klarläggande om hanteringen av pengarna från regeringen.
Föreningen hänvisar till de tydliga rutiner som gäller i Frankrike, där man införde skrotningspremie i december 2008. Premien, 1.000 euro, gäller där för minst tio år gamla bilar, och den nya bil man köper i stället, måste ha ett koldioxidutsläpp på högst 160 gram per kilometer. Skrotningen hanteras helt av bilhandlaren, som också får premien av staten.
De franska reglerna säger också att premien ska ges utöver eventuella rabatter på nybilen - för att handlaren inte ska kunna baka in premien i rabatten och på så vis kunna stoppa en del av de statliga pengarna i egen ficka.
Kritiker i Tyskland varnar också för att den premierade skrotningen kan missbrukas: om bilhandlaren och skrotningsfirman samarbetar, kan de se till att den gamla bilen inte alls hamnar i plåtpressen utan i stället "exporteras" till Afrika eller Östeuropa.
Enligt beräkningar av tyska trafikmyndigheten KBA finns i Tyskland cirka 16 miljoner personbilar som är mer än nio år gamla. Regeringen har avsatt 1,5 miljarder euro till skrotningspremien.

Källa automotorsport.se

här är mina svar.

Svar till alla som är kritiska till snöröjningen i Avesta
Vi vill naturligtvis ha en bra snöröjning där ingen ska behöva råka illa ut.
När priset ökat med 86% sedan i fjol så blir det svårt att kunna leva upp till medborgarnas krav och behov på snöröjning.
Från och med i år har vi skärpt kraven på entreprenörerna, det ska vara snöröjt på
16 tim istället för 24 tim som det var tidigare.
Även SIVA service hjälper till att skotta vid övergångställen mm
Vid sista snöfallet föll det 20-30 cm blötsnö, då har vi svårt att klara av snöröjningen trots att all tillgänglig personal jobbar för högtryck. Detta till en kostnad på ca 1 miljon kronor.
Frågan man bör ställa sig är, kan vi stå ut med att det tar tid att snöröja under sådana förhållanden.
Jag känner mig tvungen att göra det, frågan är gör ni det.
Till nästa säsong vill jag prioritera upp snöröjningen på trottoarer, gång och cykelvägar.
Avslutningsvis vill jag bara säga, vi vill inte jäklas med folk, men ibland tar det tid att snöröja.
Detta beror inte på ovilja utan på mycket stora kostnader, ett enda snöfall kan kosta 1 miljon kronor.
Patrik Engström
Ordförande i Fritid och Teknik styrelsen

källa Dagens Arbete.

Den är mycket intressant men säkert lite tung för folk som

inte är miljö muppar som jag. '

Här kommer ett intressant litet utdrag från boken.

När Nicholas Stern, tidigare chefsekonom på Världsbanken, gav ut sin banbrytande undersökning i slutet av 2006 om framtidens utgifter för klimatförändringen talade han om marknadens gigantiska haveri. Han avsåg därmed att marknaden totalt hade misslyckats med att inbegripa klimatförändringen i kostnaderna för förbränningen av fossila bränslen. Kostnaderna, hävdade han, skulle mätas i tusentals miljarder dollar. Skillnaden är enorm mellan de fossila bränslenas marknadspriser och de priser som också inbegriper samhällets kostnader för miljön.

http://www.planb3.se/

Patrik Engström
Socialdemokrat Avesta